May
Thursday 7 May 2009 photo 1/2
|
<p style="text-align: justify;"> Bild: Siri Glynn
Text: Danica Bozic
(Kanske lite svår att begripa, men det är verklighetsbaserat.)
Hon tog klivet in i verkligheten, hennes skakiga hand greppade tag i det svagt kalla dörrhandtaget och hon lunkade på sina ben, gåendes nedför trapporna med hemska taknar vars människa ej tänkt förut.
En hyffsat allmänutbildad flicka för sin ålder.
Under de gråaa molnen fanns en lika grå värld.
Hon började sakta jogga då de nykommande regndropparna smekte hennes
Vitbleka lår.
I det duggande regnet hon springer gråtande med tillruffsat hår (Som vanligt drar hon bara handen igenom håret)
Hon springer förgäves väntar hon på att drömprinsen hennes skulle förstå.
Att faktumet var självklart, alla utom han kunde inse vad hon funnit i honom.
Hans slutsatser, hans ord, hans skämt, hans felsägningar, hans skratt, hans åsikt mer än någon annans, hans musiksmak, Hans blåa vackra ögon, hans hemska ord och hans konturer var och är hennes nuvarande mening med livet.
Då han inte insåg det uppenbaraste faktumet vilken individ som helst skulle förstå, frågade hon sig själv varför hennes existens skulle spela någon roll i denna värld.
Då hon färdats till en värld hon ennu ej förstår, Då hon hamnade i en familj hon inte var värd, Då hennes vänner ser henne som en bagatell.
Flickans tankar stannade till.
Hoppa, Hoppa sök dig själv till ditt försvunna skrik.
Försvinn, bort från denna värld och dess konflikter.
Flicka, dagen du försöker dig på denna bro för att undvika livets konflikter och den värld du ej förstår, då ger du upp på prinsen som kanske bara behöver tid och dina vänner är här för dig, din familj existerar, dagen du hoppar för det har du fått dig en räkning för den obetalda resan till jorden en kvinna dig brigat.
Vars din mor är och förblir.
Hoppa flicka, hoppa!
"Jag backar och bockar, om mitt kanske värdefulla samt odugliga liv inte hnner bemöta ödet vad har jag då lärt av livet, lev livet tills du dör innan dess ska du stanna"
Jag gav dig en extra chans,
Jag gav en extra chans.
Jag gav mig själv ett rimligt
Faktum.
Och för att övertyga mig att stanna
Låt flickan förstå
Att hon ej får gå, i en värld
Så stor men ord så små
Kan betyda mer än du tror , för hon har
Fortfarande de ej torkat sina tårar.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 7 May 2009 19:45
gillar det <3
Anonymous
Thu 7 May 2009 19:42
åwhe, tycker om det! **
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tantah/364631957/
Visa toppen
Show footer