April
Saturday 31 October 2009 photo 7/8
|
Här kmr det lite till^^
Så jävla irriterande. Remus gick ifrån Klubben med snabba, irriterade steg. Fan, varför kunde han inte vara tyst för? Det skulle bli asjobbigt imorrn! Remus suckade, fan vad irriterad han var på sig själv. Och fan vad irriterande Anth var. Helvete. En hand grep tag i hans arm. Jävla Anthony. Remus fräste åt honom “Fan, jävla as! Vad fan vill du?” En blick åt sidan avslöjade att det INTE var Anth. Ehehe, ojsan. Det var visst hon, bruden inifrån Klubben. Hon släppte hans arm med en både sårad och skrämd blick. Remus tvingade fram ett leende mot henne och drog henne med sig. Jävla brud, kunde han inte få vara ifred?! Men, om hon nu så gärna ville följa med, så fick hon väl fan göra det då. Remus kvävde en suck, han var fan inte på humör.
Solen strålade in genom fönstret. Remus öppnade ögonen och tittade upp i taket. Aj, fan. Vilken huvudvärk! Han som aldrig brukade bli bakis. Han vred huvudet åt sidan. Oj, följde hon med hem?! Remus suckade, hur i helvete skulle han nu få henne att gå härifrån? Hon sträckte på sig, slog upp ögonen och log brett mot honom. Remus log snett tillbaka och sa snabbt att “ojvadklockanärmycketdumåstegånukommerförsentjagska….ehe.. Någonting..” Hon stirrade på honom, men klev upp ur sängen och tog sina kläder. Hon la armarna om honom och kysste honom. Remus sköt henne ifrån sig, med samma sneda leende och sa att hon verkligen måste gå nu. Verkligen. Dörren slog igen och han såg att hon stegade iväg bort. Remus sjönk ned mot golvet och lutade huvudet mot väggen. Fan, vad mer hade hänt igår, förutom bruden? Ett vagt minne trängde fram, han hade sagt något till Anth. Någonting… Fan! Han såg natten helt klart nu, och dunkade huvudet mot väggen. Varför kunde han inte hålla käften om vad han tänker och tycker när han är full?! Helvete! Och att han skulle dra in Mary i allting. Det var ju hennes fel, men man borde kunna vara tyst om det. Remus slog huvudet hårt mot väggen. Den här dagen skulle bli jobbig.
Så jävla irriterande. Remus gick ifrån Klubben med snabba, irriterade steg. Fan, varför kunde han inte vara tyst för? Det skulle bli asjobbigt imorrn! Remus suckade, fan vad irriterad han var på sig själv. Och fan vad irriterande Anth var. Helvete. En hand grep tag i hans arm. Jävla Anthony. Remus fräste åt honom “Fan, jävla as! Vad fan vill du?” En blick åt sidan avslöjade att det INTE var Anth. Ehehe, ojsan. Det var visst hon, bruden inifrån Klubben. Hon släppte hans arm med en både sårad och skrämd blick. Remus tvingade fram ett leende mot henne och drog henne med sig. Jävla brud, kunde han inte få vara ifred?! Men, om hon nu så gärna ville följa med, så fick hon väl fan göra det då. Remus kvävde en suck, han var fan inte på humör.
Solen strålade in genom fönstret. Remus öppnade ögonen och tittade upp i taket. Aj, fan. Vilken huvudvärk! Han som aldrig brukade bli bakis. Han vred huvudet åt sidan. Oj, följde hon med hem?! Remus suckade, hur i helvete skulle han nu få henne att gå härifrån? Hon sträckte på sig, slog upp ögonen och log brett mot honom. Remus log snett tillbaka och sa snabbt att “ojvadklockanärmycketdumåstegånukommerförsentjagska….ehe.. Någonting..” Hon stirrade på honom, men klev upp ur sängen och tog sina kläder. Hon la armarna om honom och kysste honom. Remus sköt henne ifrån sig, med samma sneda leende och sa att hon verkligen måste gå nu. Verkligen. Dörren slog igen och han såg att hon stegade iväg bort. Remus sjönk ned mot golvet och lutade huvudet mot väggen. Fan, vad mer hade hänt igår, förutom bruden? Ett vagt minne trängde fram, han hade sagt något till Anth. Någonting… Fan! Han såg natten helt klart nu, och dunkade huvudet mot väggen. Varför kunde han inte hålla käften om vad han tänker och tycker när han är full?! Helvete! Och att han skulle dra in Mary i allting. Det var ju hennes fel, men man borde kunna vara tyst om det. Remus slog huvudet hårt mot väggen. Den här dagen skulle bli jobbig.
Visa toppen
Show footer