Friday 27 February 2009 photo 3/4
![]() ![]() ![]() |
Skrapandet var så intensivt trots att jag stod 50 m längre bort.. Jag såg en man, medvetslös, på marken. Två meter bakom honom tvärnitade en buss. Han låg kvar, medans människor rusade fram. En stund senare plockade jag, fortfarande smått chockad och nästan med gråten i halsen, upp mobilen för att ringa på ambulans men en av de anställda på hotellet hade redan kommit fram.
Han reste sig upp, och först en stund efter det skärptes hans blick och han tittade sig förvånat omkring. "Förlåt men jag vet verkligen inte var jag är. Var är jag? Vad han hänt?"
Ambulansen kom ganska fort och vi kunde gå vidare, släppa det och låtsas som ingenting.. Medans mannen inte kom ihåg att han varit hemma den morgonen, han visste inte var han var eller vart han var på väg.
Så.. Hur var eran morgon?
Han reste sig upp, och först en stund efter det skärptes hans blick och han tittade sig förvånat omkring. "Förlåt men jag vet verkligen inte var jag är. Var är jag? Vad han hänt?"