October
Wednesday 30 April 2008 photo 2/2
|
Det började med att hon satt på sitt rum, hon målade en teckning till sin pappa.
Det var en blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum och
skulle gå ner och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma och
pappa bråkade, hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod att
det var hennes pappa gjorde nått mot hennes mamma. Flickan fortsatte gå
ner lite för trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande på marken.
"Pappa, jag har målat en teckning till dig" sa flickan. "stick
härifrån, jag vill inte ha dig." sa pappan, tårarna strömmade ner från
flickans kinder. Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig ner på
golvet. hon kunde knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne, han
spottade henne i ansiktet. " Du var ett misstag, det hade vart bättre
om du hade dött när du var liten." sa hennes pappa. Hon sprang upp på
sitt rum, hennes pappa började springa efter, hon hoppade ut genom
fönstret och gömde sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gick runt
och letade efter henne på trädgården. Hon blundade, sen tittade hon
lite, hennes pappa var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då !
Nån drog ut henne ur busken bakifrån. Hon såg hennes pappas ansikte,
han såg jättearg ut. "Nej pappa, jag älskar ju dig, gör mig inte illa."
viskade flickan samtidigt som hon grät. Hennes pappan tittade henne
djupt in i ögonen, han ställde sig upp. Flickan låg kvar på marken. Hon
kunde inte röra sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg hon hennes pappa
komma mot henne, med något i famnen. Det var något stort, grått. När
han kom närmare förstog flickan vad det var. Men hon ville inte tro
det, men hon visste. Hon visste att det var en sten. Hon såg hennes
pappas ansikte. Sen blev allt svart.
Den dagen dog flickan. Ser du någonsin en man hålla något stort i
famnen, spring, spring fort. Skicka vidare detta, då kommer du inte ha
några problem med "stenmannen" . Men om du struntar i detta, kommer du
dö. Antingen av flickan, som sitter på din sängkant och stirrar på dig
med sina tårfyllda ögon och strypa dig. eller av hennes pappa som
förföljer dig. Med något i famnen, Ditt val. Men gör inte som den lilla
flickan. du kan inte gömma dig för han
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 30 Apr 2008 22:20
<span style="font-size: small; font-family: Georgia;"><span style="font-size: x-small;"><span style="font-size: xx-small;">Det började med att hon satt på sitt rum, hon målade en teckning till sin pappa.
Det var en blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum och
skulle gå ner och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma och
pappa bråkade, hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod att
det var hennes pappa gjorde nått mot hennes mamma. Flickan fortsatte gå
ner lite för trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande på marken.
"Pappa, jag har målat en teckning till dig" sa flickan. "stick
härifrån, jag vill inte ha dig." sa pappan, tårarna strömmade ner från
flickans kinder. Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig ner på
golvet. hon kunde knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne, han
spottade henne i ansiktet. " Du var ett misstag, det hade vart bättre
om du hade dött när du var liten." sa hennes pappa. Hon sprang upp på
sitt rum, hennes pappa började springa efter, hon hoppade ut genom
fönstret och gömde sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gick runt
och letade efter henne på trädgården. Hon blundade, sen tittade hon
lite, hennes pappa var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då !
Nån drog ut henne ur busken bakifrån. Hon såg hennes pappas ansikte,
han såg jättearg ut. "Nej pappa, jag älskar ju dig, gör mig inte illa."
viskade flickan samtidigt som hon grät. Hennes pappan tittade henne
djupt in i ögonen, han ställde sig upp. Flickan låg kvar på marken. Hon
kunde inte röra sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg hon hennes pappa
komma mot henne, med något i famnen. Det var något stort, grått. När
han kom närmare förstog flickan vad det var. Men hon ville inte tro
det, men hon visste. Hon visste att det var en sten. Hon såg hennes
pappas ansikte. Sen blev allt svart.
Den dagen dog flickan. Ser du någonsin en man hålla något stort i
famnen, spring, spring fort. Skicka vidare detta, då kommer du inte ha
några problem med "stenmannen" . Men om du struntar i detta, kommer du
dö. Antingen av flickan, som sitter på din sängkant och stirrar på dig
med sina tårfyllda ögon och strypa dig. eller av hennes pappa som
förföljer dig. Med något i famnen, Ditt val. Men gör inte som den lilla
flickan. du kan inte gömma dig för han
Det var en blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum och
skulle gå ner och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma och
pappa bråkade, hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod att
det var hennes pappa gjorde nått mot hennes mamma. Flickan fortsatte gå
ner lite för trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande på marken.
"Pappa, jag har målat en teckning till dig" sa flickan. "stick
härifrån, jag vill inte ha dig." sa pappan, tårarna strömmade ner från
flickans kinder. Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig ner på
golvet. hon kunde knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne, han
spottade henne i ansiktet. " Du var ett misstag, det hade vart bättre
om du hade dött när du var liten." sa hennes pappa. Hon sprang upp på
sitt rum, hennes pappa började springa efter, hon hoppade ut genom
fönstret och gömde sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gick runt
och letade efter henne på trädgården. Hon blundade, sen tittade hon
lite, hennes pappa var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då !
Nån drog ut henne ur busken bakifrån. Hon såg hennes pappas ansikte,
han såg jättearg ut. "Nej pappa, jag älskar ju dig, gör mig inte illa."
viskade flickan samtidigt som hon grät. Hennes pappan tittade henne
djupt in i ögonen, han ställde sig upp. Flickan låg kvar på marken. Hon
kunde inte röra sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg hon hennes pappa
komma mot henne, med något i famnen. Det var något stort, grått. När
han kom närmare förstog flickan vad det var. Men hon ville inte tro
det, men hon visste. Hon visste att det var en sten. Hon såg hennes
pappas ansikte. Sen blev allt svart.
Den dagen dog flickan. Ser du någonsin en man hålla något stort i
famnen, spring, spring fort. Skicka vidare detta, då kommer du inte ha
några problem med "stenmannen" . Men om du struntar i detta, kommer du
dö. Antingen av flickan, som sitter på din sängkant och stirrar på dig
med sina tårfyllda ögon och strypa dig. eller av hennes pappa som
förföljer dig. Med något i famnen, Ditt val. Men gör inte som den lilla
flickan. du kan inte gömma dig för han
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tastelikerock/200373324/
Visa toppen
Show footer