Livet är bra jävla underbart, men allting har sin baksida. Jag försöker ignorera, men det blir bara djupare smärta när allting kommer ut. Försöker glömma, Försöker gömma Känslorna som bränns och jag försöker springa, Försöker fly. Men som sagt, det kan man inte. Kan inte fly från det man börjat. Kan inte springa ifrån livet, det kommer alltid i kapp. Kan inte bara radera dom tankar som får allting att bli svart. Man måste stanna upp, orka se allting och ta tag i problemen. Men om man inte orkar det, vad gör man då? Om man inte orkar vara stark, om man inte orkar ta fler smällar, om man inte orkar kämpa och om man inte orkar stå rakt. Vad gör man då? Alla säger att du kan prata med mig om det är något... Men hur många menar det? Hur många människor orkar lyssna på någon som mår dåligt? Inte många i alla fall. Dom som är så sitter där och säger "Jag vet hur det känns" och "Gumman ta det lugnt", men ni vet fan ingenting om hur ont jag har, ni vet inte det. Ni vet inte hur det är att gråta sig till sömns, att inte orka stå själv, att inte ha någon som hjälper dig upp om du faller. Ni vet ingenting, men jag uppskattar dom som försöker, det gör jag.

Annons

Bilden saknar taggar

december 2009