Tuesday 14 December 2010 photo 1/1
|
Kunde aldrig tro att ensamhet skulle nånsin drabba mig. fast jag har så många vänner här känns de tomt utan dej. om vi råkar stöta på varann. vaknar minnerna till liv. att gå tillbaks är något man aldrig kan. men en gång var de vi. De är kallt i kärlekens skugga där jag går utan att be sädd. varje steg i kärlekens skugga lämnar spår av ensamhet. dom som var i kärlekens skugga kan förstå och känna igen all den sorg som ryms i ett hjärta. som aldrig någonsin hittar hem. hand i hand med bröstna drömmar står, varje svek och luftet var. men jag önskar att du ändå får så mycket kärlek som jag gav. men de finns dom som aldrig kommer in ifrån kylan utanför, som aldrig känt någon hand i sin. och känt den värme som man gör.
Annons