Thursday 11 September 2008 photo 4/4
|
Oh baby, just listen to me.
Nu innan jag går och lägger mig finns det lite att säga.
Här sitter man. Halvt nerdrogar på panodil, förkyld, halsinfektion, trött som satan, depp och massa mer.
Då, i dessa stunder, finns det vissa saker jag funderar på.
Varför finns jag? Till vilken nytta är jag? Hur skulle alla reagera om jag tog livet av mig? Vad skulle hänt ifall jag hade lyckats tidigare?
Jag känner verkligen, att denna värld är inte till för mig. Med alla dessa ord vill jag faktiskt säga, Jag orkar inte mer. Jag har verkligen försökt. Men vafan, allt jag tänker på är hur skönt det skulle vara att somna in. Allt aldrig mer vakna. Oh, som en dröm.
Visst är jag rädd för den dagen jag kommer att falla in i den oändliga sömnen. Då man aldrig vaknar mer. Men om jag ändå inte orkar, varför är det lönt att fortsätta kämpa?
Varje dag vaknar jag. Jag får panik. Alltid tänker jag; hur fan ska jag klara mig igenom denna dagen?
Det är alltid till sista hårstrået som jag klarar mig. Egentligen förvånar det mig att jag inte tagit fram rakbladet igen. Det känns ändå som om jag har ngt hopp. Men det börjar bli allt för litet. Jag är ledsen för alla mina misstag, att jag har sårat så pass många personer. Men jag kan inget göra åt det nu.
Förlåt mig. Det var egentligen inte meningen att jag skulle födas. Förlåt..
Nu innan jag går och lägger mig finns det lite att säga.
Här sitter man. Halvt nerdrogar på panodil, förkyld, halsinfektion, trött som satan, depp och massa mer.
Då, i dessa stunder, finns det vissa saker jag funderar på.
Varför finns jag? Till vilken nytta är jag? Hur skulle alla reagera om jag tog livet av mig? Vad skulle hänt ifall jag hade lyckats tidigare?
Jag känner verkligen, att denna värld är inte till för mig. Med alla dessa ord vill jag faktiskt säga, Jag orkar inte mer. Jag har verkligen försökt. Men vafan, allt jag tänker på är hur skönt det skulle vara att somna in. Allt aldrig mer vakna. Oh, som en dröm.
Visst är jag rädd för den dagen jag kommer att falla in i den oändliga sömnen. Då man aldrig vaknar mer. Men om jag ändå inte orkar, varför är det lönt att fortsätta kämpa?
Varje dag vaknar jag. Jag får panik. Alltid tänker jag; hur fan ska jag klara mig igenom denna dagen?
Det är alltid till sista hårstrået som jag klarar mig. Egentligen förvånar det mig att jag inte tagit fram rakbladet igen. Det känns ändå som om jag har ngt hopp. Men det börjar bli allt för litet. Jag är ledsen för alla mina misstag, att jag har sårat så pass många personer. Men jag kan inget göra åt det nu.
Förlåt mig. Det var egentligen inte meningen att jag skulle födas. Förlåt..
Comment the photo
Jag älskar dig med, gumman <33
jag älskar dig sötnos ! <3
Klart jag bryr mig, har själv varit där, om du vill prata så är det bara att säga till (: <3
"Bara för att jag inte orkar leva mer, betyder inte det att jag vill dö"
Allt löser sig, tro mig, jag har också varit där. Att skära sig, visst det är skönt för stunden, man tar ut ilskan på sig själv, för att man är arg för man tycker man är ett fett misstag, men den ilskan som du kan ta ut på så många andra sätt, är den verkligen värd att bli ärrad på din kropp? Och det är klart meningen att du skulle födas, dina föräldrar ville ju ha dig, dina vänner vill ha dig, alla tycker om dig, jag har inte hört någon säga ngt elakt om dig någonsin, bara när du själv är ledsen och trycker ner dig själv.. Dra upp dig själv ur skiten ist för att trycka ner dig, be folk berätta vad de tkr är bra med dig, vad de gillar med dig. Du är bra som du är! Vet inte om detta hjälpte, men jag försöker iaf, för jag tkr om dig och bryr mig.
Men lixom att känna att man inte är till ngn betydelse är så sjukt jobbigt. Fast, visst,kanske jag gör ngt som är bra.
Men tack för att du bryr dig <33
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/teessanpeessan/265540411/