November
Friday 9 October 2009 photo 1/1
|
Vikarien som gick introduktion med mig i natt hade tagit en annan port än jag och när jag kom ut såg jag hur han sprang över vägen och såg väldigt stressad ut.
Jag parkerade cykeln och gick dit.
På marken låg en ung asiatisk tjej, mumlande och yrande. Hon verkade må mycket dåligt, hade frossa och spasmer emellanåt. Bredvid stod en kille och pratade stressat och nervöst i telefonen. Min vikarie lade sin axelväska under huvudet på tjejen.
"Hur mår du?"
Inget svar, bara yrande..
"Do you speak english?"
Hon skakade på huvudet.
Killen som stod bredvid pratade med en sluss på 112 och bad dem skicka ambulans. Gång på gång upprepade han att han hade sett henne vingla längs med gatan och sedan bara fallit ihop, hårt som en sten, rakt ner i marken.
Doris, min distriktskatt, satt också på vägkanten och iakttog allt. Hon har en tendens att alltid vara där saker händer. Hon gick fram och nosade på tjejen och satte sig vid hennes huvud. Det var en sån konstig situation på något sätt..
"Luktar hon alkohol?" frågade kvinnan i telefonen.
Ja, det tyckte jag att hon gjorde. Något surt, konstigt, luktade hon i alla fall. Jag strök henne på armen och hon tittade på mig och yrade och verkade må mycket dåligt. Jag såg något på hennes arm och vred på den och såg att hon hade nån typ av patientbricka eller nåt. 19861126 Huyen, Naga stod det. Hon tittade på mig och försökte säga något.
Polisen kom, och strax därefter ambulansen. Hon tittade på mig hela tiden. Jag höll kroppskontakt och pratade med henne för att hon skulle hålla sig vaken.
Undrar vad det var med henne. Antingen var det en patientbricka och hon hade någon sjukdom. Eller så kom hon från migrationsverket. Det ligger bara 100 meter från mitt distrikt. De kanske också har liknande brickor. Hon var lika gammal som mig. Kanske hade hon supit sig aspackad och vinglat runt i stan ensam. Hon verkade må så dåligt.. Vad var det hon försökte säga till mig och vad hade hon egentligen för historia?
Det kommer jag aldrig få veta..
Jag parkerade cykeln och gick dit.
På marken låg en ung asiatisk tjej, mumlande och yrande. Hon verkade må mycket dåligt, hade frossa och spasmer emellanåt. Bredvid stod en kille och pratade stressat och nervöst i telefonen. Min vikarie lade sin axelväska under huvudet på tjejen.
"Hur mår du?"
Inget svar, bara yrande..
"Do you speak english?"
Hon skakade på huvudet.
Killen som stod bredvid pratade med en sluss på 112 och bad dem skicka ambulans. Gång på gång upprepade han att han hade sett henne vingla längs med gatan och sedan bara fallit ihop, hårt som en sten, rakt ner i marken.
Doris, min distriktskatt, satt också på vägkanten och iakttog allt. Hon har en tendens att alltid vara där saker händer. Hon gick fram och nosade på tjejen och satte sig vid hennes huvud. Det var en sån konstig situation på något sätt..
"Luktar hon alkohol?" frågade kvinnan i telefonen.
Ja, det tyckte jag att hon gjorde. Något surt, konstigt, luktade hon i alla fall. Jag strök henne på armen och hon tittade på mig och yrade och verkade må mycket dåligt. Jag såg något på hennes arm och vred på den och såg att hon hade nån typ av patientbricka eller nåt. 19861126 Huyen, Naga stod det. Hon tittade på mig och försökte säga något.
Polisen kom, och strax därefter ambulansen. Hon tittade på mig hela tiden. Jag höll kroppskontakt och pratade med henne för att hon skulle hålla sig vaken.
Undrar vad det var med henne. Antingen var det en patientbricka och hon hade någon sjukdom. Eller så kom hon från migrationsverket. Det ligger bara 100 meter från mitt distrikt. De kanske också har liknande brickor. Hon var lika gammal som mig. Kanske hade hon supit sig aspackad och vinglat runt i stan ensam. Hon verkade må så dåligt.. Vad var det hon försökte säga till mig och vad hade hon egentligen för historia?
Det kommer jag aldrig få veta..
Visa toppen
Show footer