Wednesday 3 March 2010 photo 2/4
![]() ![]() |
Ja, det blir mkt råttskriveri.
Inte mkt Saraskriveri.
Men det finns inte så mkt roligt att skriva om Sara just nu egentligen. Jag känner mig precis som på den där bilden. Nervös och svettig och med ett stelt, falskt leende.
Jag är på sånt där humör att jag är trött och less på allt, gillar inte min livssituation. Är än en gång sjukskriven pga. min konstiga mensvärk. Jag måste käka så mkt värktabletter att jag blir dålig i magen och då kan jag inte jobba. Utslagen på ryggen blir bara värre och värre. Höften är iof helt okej, *peppar, peppar*
Råttintresset tycker jag innebär mer ångest än lycka. Oron över kritik, en massa konflikter, temperaments- och hälsoproblem osv.. Alltså, det tar musten ur mig. Zodiak har krånglat lite nu när jag satte in en ny bebis till grabbarna. Känner mig så besviken. Justice funkar iaf guld. Älskade, älskade råtta! Du fyller verkligen upp mitt Tillantomrum. Men värst är nog ändå råttfolket. Överallt känns det jobbigt. Inte en enda tillställning känns 100% kul utan det är ALLTID en massa tjafs. Kan vi inte bara ge varandra en stor kram istället?
Ja, men så det ÄR mycket råttor.
Men det är även mycket med annat.
Jobb då. Ja, vad blir det med det?
Är så trött på att bära tidningar nu. Jag ska söka till Socionomprogrammet till hösten. Satt 20 minuter i telefonkö idag till Studievägledningen utan attkomma fram. Får åka dit istället. Men osäkra rösten i huvudet säger hela tiden att jag inte kommer att fixa det. Jag är för dålig, helt enkelt. För kass!
Min familj stöttar mig jättemkt till mitt studieval iaf. Och kompisarna. Från Robins håll är det väl sådär.. Eller, han tycker det är bra. Men drygt att han måste vänta 3 år till innan vi kan köpa hus.. Han vill att jag bara ska gå ut och få ett heltidsjobb imorgon.. Tyvärr Robinponken.. Så ser inte verkligheten ut..
STRESS, STRESS, STRESS!
Mitt upp i alltihopa pratar folk om barn också.. Blä.. Jag börjar känna mig gammal. Ungefär som att jag har slösat bort en massa år på att göra ingenting.
Ibland vill man bara skjuta sig i huvudet.
Jag minns ett brev jag fick av min kusin när jag var fjortis. Ett långt och ångestladdat brev. På slutet stod det om allt roligt vi gjorde när vi var små. Och att hon ville vara liten igen. Fast på fjortisspråk såklart.
"Ja vill va litenigen"
Ja, det vill jag också vara.
Inte mkt Saraskriveri.
Men det finns inte så mkt roligt att skriva om Sara just nu egentligen. Jag känner mig precis som på den där bilden. Nervös och svettig och med ett stelt, falskt leende.
Jag är på sånt där humör att jag är trött och less på allt, gillar inte min livssituation. Är än en gång sjukskriven pga. min konstiga mensvärk. Jag måste käka så mkt värktabletter att jag blir dålig i magen och då kan jag inte jobba. Utslagen på ryggen blir bara värre och värre. Höften är iof helt okej, *peppar, peppar*
Råttintresset tycker jag innebär mer ångest än lycka. Oron över kritik, en massa konflikter, temperaments- och hälsoproblem osv.. Alltså, det tar musten ur mig. Zodiak har krånglat lite nu när jag satte in en ny bebis till grabbarna. Känner mig så besviken. Justice funkar iaf guld. Älskade, älskade råtta! Du fyller verkligen upp mitt Tillantomrum. Men värst är nog ändå råttfolket. Överallt känns det jobbigt. Inte en enda tillställning känns 100% kul utan det är ALLTID en massa tjafs. Kan vi inte bara ge varandra en stor kram istället?
Ja, men så det ÄR mycket råttor.
Men det är även mycket med annat.
Jobb då. Ja, vad blir det med det?
Är så trött på att bära tidningar nu. Jag ska söka till Socionomprogrammet till hösten. Satt 20 minuter i telefonkö idag till Studievägledningen utan attkomma fram. Får åka dit istället. Men osäkra rösten i huvudet säger hela tiden att jag inte kommer att fixa det. Jag är för dålig, helt enkelt. För kass!
Min familj stöttar mig jättemkt till mitt studieval iaf. Och kompisarna. Från Robins håll är det väl sådär.. Eller, han tycker det är bra. Men drygt att han måste vänta 3 år till innan vi kan köpa hus.. Han vill att jag bara ska gå ut och få ett heltidsjobb imorgon.. Tyvärr Robinponken.. Så ser inte verkligheten ut..
STRESS, STRESS, STRESS!
Mitt upp i alltihopa pratar folk om barn också.. Blä.. Jag börjar känna mig gammal. Ungefär som att jag har slösat bort en massa år på att göra ingenting.
Ibland vill man bara skjuta sig i huvudet.
Jag minns ett brev jag fick av min kusin när jag var fjortis. Ett långt och ångestladdat brev. På slutet stod det om allt roligt vi gjorde när vi var små. Och att hon ville vara liten igen. Fast på fjortisspråk såklart.
"Ja vill va litenigen"
Ja, det vill jag också vara.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/terato/445944616/