October
Sunday 24 January 2010 photo 1/2
|
Cool bild vaa? XD Den är tagen typ andra veckan på gymnasiet när Filippa, Christina, Lina, Anna och jag var på stan. Det är Anna, Lina och Christina som försöker se ut som starpilots :P
Jag vet att det är en lååång text att lägga ut på bilddagboken men jag skulle vara tacksam om jag fick lite kommentarer på den :P Den ska nämligen ut i nästa nummer av skoltidningen (om de som bestämmer tycker att den är intressant för andra människor... :s) Så kan inte ni vara mina testpersoner?? :D Pleeeeeeez!? (A)(A)(A) Det är för övrigt en krönika, den ska vara rolig! :P
Vilka vinner – plusen eller minusen?
När jag skulle söka till gymnasiet var valet ganska självklart. Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att skriva och något i den genren har varit något jag velat jobba med länge, fast i flera olika omgångar. Däremellan ville jag bland annat bli veterinär. Fast den drömmen gav jag upp en dag när jag tittade på djursjukhuset på TV och kom på mig själv med att titta bort när det blev för blodigt. När jag gick i lågstadiet brukade jag skriva små historier som jag sedan läste upp i klassen. Det handlade alltid om en tjej som fyllde år och hon hade alltid ett syskon i treårsåldern. Jag har alltid tyckt om barn. Någonstans mellan författardrömmen, vetrinärdrömmen och journalistdrömmen ville jag bli lågstadielärare eller dagisfröken. Jag brukade säga att jag skulle jobba på dagis medan min man passade våra tio barn. Men sedan praoade jag både på ett dagis och på en lågstadieskola och kom på att det var rätt så enformiga jobb. Hur det slog mig att jag ville söka till just journalistlinjen vet jag inte riktigt. Men jag kommer ihåg att det kändes så rätt.
Eftersom min syster redan gick på skolan så visste jag att den var väldigt trivsam och att den goda skolmaten inte precis gjorde saken sämre. När jag sedan gick på öppet hus fick jag höra att sedan de dåvarande ettorna börjat var skolmaten inte lika god längre. Men eftersom fördelarna klart övervägde så bestämde jag mig i alla fall för att prata med min syokonsulent för att se om jag kanske kunde få vara med en vanlig dag i skolan. Hon mailade då programrektorn som sa att jag gärna fick komma och att torsdagar var en bra dag eftersom ettorna då hade många karaktärsämnen. Det var bara det att när jag kom till skolan den där dagen då jag skulle vara med en vanlig dag så fick jag veta att vad ettorna i själva verket hade på torsdagar inte var ett enda karaktärsämne. Nu var jag ju såklart lite sur. Och eftersom det här var precis innan jul så var det lite rörigt och flera lärare var sjuka. Den enda lektionen ettorna hade den dagen var engelska utan lärare. Men, vad blev det till lunch om inte hemgjort potatismos med köttbullar och lingonsylt? Hemgjort potatismos är min favoriträtt. Om varje negativ sak blev ett minus på min lista, och varje positiv sak blev ett plus, så fick det där med potatismoset minst två plus. För vad var oddsen att det skulle bli just min favoriträtt just den dagen då jag var där och hälsade på? Inte var de höga i alla fall!
Efter lunch blev jag omhändertagen av Tony som tyckte att jag skulle få se åtminstone en vanlig lektion – svenska med treorna. Han visade ett avsnitt av Lilla huset på prärien som eleverna skulle göra en filmanalys på till dagen efter. Jag älskade lilla huset på prärien när jag var liten – ännu ett plus. Men här tillkom även ett minus. Jag menar, vem ger en sådan uppgift med världens kortaste deadline tre dagar innan jullovet? Fast, att Tony själv var en riktig komiker gjorde ju inte direkt saken sämre, även om han nog gjorde sig till för att skapa plus på listan. Sedan var jag med på Anders lektion när han hade desktop med treorna. Det verkade jätteroligt. Att jag sedan fick sluta jättetidigt medan mina dåvarande klasskompisar fortfarande gick i skolan var helt underbart. Jag skrattade förnöjt på bussen hem medan jag skickade ett retsamt sms till mina kompisar som satt där i skolbänken. Om jag inte minns helt fel så fick jag en arg gubbe till svar.
Idag går jag journalistlinjen på Rosendalsgymnasiet med Tony som en av mina mentorer. Mattanterna är jättetrevliga och serverar fortfarande aldrig pulvermos, Tony är fortfarande lika rolig, jag älskar de röda sofforna i matsalen trots att de nästan alltid är upptagna och dessutom behöver jag inte byta buss när jag ska till skolan. Vad kan jag säga mer än att plusen på listan för länge sedan vunnit över minusen?
Jag vet att det är en lååång text att lägga ut på bilddagboken men jag skulle vara tacksam om jag fick lite kommentarer på den :P Den ska nämligen ut i nästa nummer av skoltidningen (om de som bestämmer tycker att den är intressant för andra människor... :s) Så kan inte ni vara mina testpersoner?? :D Pleeeeeeez!? (A)(A)(A) Det är för övrigt en krönika, den ska vara rolig! :P
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tesssiie/439101450/
Visa toppen
Show footer