August
September 2008
Älsklingsskogen.
Brakved, tror jag visst. Frangula alnus.
... det finns inte mycket som ger mig lika mycket lugn som att sitta här någon halvtimma.
Och bara känna in mossorna, som Ernst skulle sagt.
Små skållavar är givetvis ej heller att förglömma.
Jag klarar sällan av att inte se i vart fall litet sur ut på kort.
Jag kan nog de flesta små klipprång i Utbybergen, som går att nå utan utrustning i vart fall.
Varför, ja varför måste det bli höst?
I Änggården kan man må bra.
... även om väl skärpan lämnar ett och annat att önska.
Jag lyckas nästan le på kort. Sedär!
En liten bäck. Och... tja, majbräken tror jag att det var.
Visa toppen
Show footer