Kapitel 1

Lovisa

Jag vaknar av att någon stor lutad över mig, det var ju såklart Jo, men det hade jag såklart inte vetat innan.

"Va äre?" Sade jag gröttigt o gäspade, Jossan log mot mig och sa:

"Vi har vunnit!" Jag stirrade förvånat på henne och frågade:

"Vad? Vad har vi vunnit?" Jag kunde se att Jo inte kunde vänta med att berätta, och jag fick plötsligt en väldigt dålig känsla. Mina farhågor besvarades när Jo nästan skrek:

"Backstage-pass till TH konsär i London nästa vecka!" Jag försökte se glad ut, men misslyckades, istället frågade jag med svag röst:

"Hur många?"

"Två såklart! Dumhuvve! Oh My God!! Vi kommer ha så kul!! Oh My God!" Jag suckade. Tillskillnad från Jo så gillade jag faktiskt inte TH, det var inget fel på artisterna, de verkade alla väldigt bra, jag föredrog helt enkelt… Annan musik, till exempel Green Day, o såklart Paramore. Jo märkte plötsligt att jag inte verkade så glad, och sade:

"Vad är det Lovisa?" Jag suckade, och sade sedan:

"Du har kanske glömt den lilla detaljen att jag inte gillar TH?" Jossan skakade på huvudet, och sa:

"Såklart inte, men jag kan väl inte gå ensam heller? Och… Du är den enda jag vill gå med… Snälla?" Hon kollade på mig med sina bruna hundvalpsögon, och jag gav upp.

"Du vinner, men, du är skyldig mig en konsär med ett BRA band, ok?" Jossan nickade, och sprang sedan bort till sin mammas rum. Jag kunde höra henne skrika att jag sagt ja, och jag reste mig upp och gick nedför trappan, och sedan in i köket. Där stod Jossans pappa och lagade pannkakor, och jag log mot honom.

"Min favoritfrukost, tack!" Sven kramade om mig och sa:

"Jag hörde att du sade jag till att följa med Josefine till TH." Jag nickade, och han fortsatte, "Trodde inte du gillade dem."

"Det gör jag inte heller." Svarade jag, och tillade sedan "Men Jossan kan vara ganska övertygande." Sven skrattade till svar, och jag gick bort o satte mig vid bordet. Min mamma hade lagts in på sjukhuset för tre år sedan, och en månad senare fallit i koma, och sedan dess hade jag bott hos Jossans familj. Det var kul, antar jag, men jag saknade min mamma mer en jag vågade erkänna. Sven gillade att göra pannkakor till frukost till mig bara för att han visste att jag älskade det, bara för att min mamma alltid brukade göra det. Jossan kom plötsligt nedspringande nedför trappan, hon hade redan hunnit sätta upp sitt långa blonda hår i två flätor. Det blonda håret, och de bruna ögonen, hade hon fått från sin pappa, fast han började bli lite skallig.

"Pappa, har du hört?! Jag har backstage-pass till Tokio Hotel!" Skrek hon, och jag och Sven log.

"Ja, jag hörde det. Men Jo, och du också Lo, ni måste vara försiktiga i London. Jag och din mamma, Jo, kan inte följa med på grund av jobbet, så ni måste åka ensamma. Men det betyder inte att ni får göra vad ni vill. Jag och Annika kommer ringa varje kväll och se till så att ni sköter er.

Annons

The photo has no tags

Anonymous Sat 13 Mar 2010 13:12

skit braaa berättelse :''D<3

Elin Sat 13 Mar 2010 17:41

Tack!!

Anonymous Sat 13 Mar 2010 22:37

varsågod :P<333

3 comments on this photo

June 2011