May
Saturday 22 May 2010 photo 6/35
|
Saturday 22 May 2010 photo 6/35
|
|
Kapitel 6
Tom
Alarmet tjöt ljudligt genom rummet. En arm sträcktes ut från täcket och slog till klockan, men allt som hände var att den ramlade av nattduksbordet till golvet. Armen, eller, armens ägare, svor, och drog täcket över huvudet.
"Can´t you make that sound go away?" Frågade en röst från andra sidan av sängen. Rösten var gäll, och armens ägare, som råkade heta Tom, gav upp, reste sig upp och gick ut ur rummet.
"Hey, Zieh dich an! Bitte!"(ta på lite kläder, snälla!) Sade Gustav, när han såg hur Tom kom ut från hans rum utan kläder. Eller, egentligen var hela det här hotellrummet hans, men alla samlades ändå här.
"Geh auf dein Zimmer."(Gå till ditt eget rum.) Svarade Tom irriterat och gick bort till kylskåpet. Gustav gjorde snabbt som han sade, han orkade ändå inte med det där irriterade tjutet. Efter ett tag stängdes tjutet av, och kvinnan som legat i sängen kom ut.
"Would you like to come back now?" Sade kvinnan, med än lätt rysk brytning. Tom vände sig om, mot henne, och svarade:
"Ok." Kvinnan log mot svaret, och de gick båda in i sovrummet igen.
Lovisa
"Vad var det du drömde förut?" Frågade Jossan, när jag kom ut ur duschen. Jag skakade bara på huvudet, och hon sade då:
"Jag vet att du drömde något Lo, du skrek." Hade jag skrikit? Kanske jag hade. Jag hade skrikit i drömmen, i alla fall. Jag gick bort till väskan och drog upp ett par ljusblå jeans, en svart tröja med Green Days logga på och underkläder. Jag gick in i badrummet igen, klädde på mig, och satte mig sedan på toalettlocket. Jag visste inte hur jag skulle orka svara på Jossans fråga. Vad hade jag drömt? Om mamma, om att hon försvann, men mer kom jag inte ihåg. Tillsist gick jag ut igen, och när Jossan kollade frågande på mig, svarade jag bara att jag inte mindes. Hon såg lite besviken ut, men tog inte upp det igen.
"Det är bäst att du gör dig i ordning också, Jo, vi skall ju gå ut och leta kläder sedan." Jossan sken genast upp, och började göra sig i ordning.
"Åh vad kul vi ska ha! Jag måste hitta en klänning att ha…"
"Nej, ingen klänning." Avbröt jag henne. Hon kollade frågande på mig, och jag fortsatet:
"Om du har en klänning på dig så ser det ut som om du verkligen vill få dem att gilla dig och…"
"Men, det gör jag ju!" Avbröt hon mig, jag skakade bara på huvudet och fortsatte:
"Och de kan få konstiga idéer. Dessutom så är det väldigt svårt att hitta en bra klänning."
"Det är det ju inte!"
"Jag vände mig mot henne, från spegeln, och sade irriterat:
"Den får ju varken vara för kort eller för lång, och dessutom… Äsch, strunt dit, ta ett par jeans och en tröja bara!" Jossan såg trotsigt på mig, och jag förstod att hon inte skulle ge upp.
"Det är mamma som har lurat i dig detta va?" Frågade hon. Jag skakade på huvudet och sade:
"Hon har inte lurat i mig något, men… Hon typ förbjöd dig att ha på dig en klänning. Ville inte att du skulle se ut som en slampa… Kasta inte den där på mig, Jo!" Jo hade plockat klockan som stod på nattduksbordet och hotade att kasta den.
"Snäääälla låt mig ha en klänning. Jag vet en jätte sött som jag verkligen vill ha!" Jag suckade och svarade:
"Det vet du inte alls, vi kom ju hit igår." Jo ryckte på axlarna, och ställde ned klockan.
"Du har rätt, men jag vill fortfarande ha en klänning." Det hela slutade med att jag gav upp, med tanken att Annika hade säkert sagt till Jo något om mig också, så om vi samarbetade så kunde detta bli mycket roligare…. Eller, i alla fall så roligt som det nu kunde bli och möta TH.
Visa toppen
Show footer