Kapitel 16

Lovisa – På hotellet

På grund av min åksjuka kom vi fram senare än de andra. När vi kom till hotellet satt Bill och Josefine på soffan inne i Toms rum, Tom började genast berätta för Bill om allt jag råkat säga i bilen. När han såg att både Bill och Josefine hade en öl i handen gick han bort till kylskåpet och hämtade till oss två. Plötsligt avbröt Josefine Tom:

"Yeah, you´re a bit of a one night stand, aren´t you Lovisa?" Jag stirrade på henne, kunde inte tro mina öron. Josefine lät så arrogant.

"When I asked you who you were going too met, it was always different names. And, “ hon skrattade till, “you always met them at the boys houses, so that your mother wouldn´t know!" Kunde inte göra annat än att stirra. Hur kunde Josefine saga så? Varken Tom eller Bill sa något, bara stirrade, de också. Och Josefine fortsatte:

"She got pregnant once, you know, had to tell her mom. The baby got aborted. Her mother didn´t get disappointed, thow, but she was a…"

Snälla! Josefine, jag ber dig!" Avbröt jag henne, men hon bara log skadeglatt och fortsatte;

"She was a whore. I guess that goes in family."

"Varför…?" Sade jag. Josefine log återigen skadeglatt. Jag kollade bort mot Tom, han bara stod där, med en öl i vardera han, ett förvånat uttryck på ansiktet och stirrade på mig.

Jag rusade där ifrån.

Tom

Hade Lo varit gravid? Hade hon gjort abort? Och hennes mamma… Tankarna rusade genom huvudet. Han kunde inte tänka klart. Kollade på Bill, som inte heller hunnit återhämta sig. Men så ruskade han på huvudet, och vände sig mot Tom.

"Why haven´t you run after her yet?" Sa Bill, och hans röst var ovanligt hård…

"I… I don´t know what to say to her…" Svarade Tom, och hans röst lät svag, vek.

"Then say nothing! She needs you!" Tom nickade, och sprang ut genom dörren, och hörde Bill säga:

"Jo, how COULD you? You´re…" Mer hörde han inte.

Josefine

Lo sprang ut ur rummet. Josefine kände att hon inte kunde andas. Lo och Tom hade kommit in, och Josefine hade återigen känt sig så där avundsjuk. Lo hade behandlat honom dåligt, och trots det gillade han henne! Hon hade berättat allt… Josefine hade berättat allt dåligt hon kunde komma på om Lo. Hon ångrade sig så. Hon saknade verkligen Lo. Älskade henne. Hon var hennes bästa vän, och Josefine kände att hon inte klarade sig utan henne mycket länge till.

Hon hörde att Bill sa något till Tom, och sedan vände han sig till henne.

"Jo, how COULD you? You´re her best friend, you´re supposed to support her! Not throw shit in her face! So what, you had an argue?! Men and Tom fight all the time, but no one of us would do anything like THAT to each other!" Josefine bras tut I gråt, och Bill slutade skrika åt henne.

"I-I re-really m-m-miss h-her! I-I l-lo-love h-her s-so m-mu-much a-and…" Bill omfamnade henne. Hyssjade, och började gunga henne.

“It will be alright. I promise you. Just say that to her, and she will forgive you." Josefine kunde inte svara.

Behövde dela upp kapitlet eftersom att det blev för långt... Sju sidor i min anteckningsbok!

Oj, tack. Och, dina är jättebra, btw!