May
Saturday 22 May 2010 photo 23/35
|
Kapitel 23
Josefine
Josefine kollade efter Bill. Hon hade längtat så efter att få se honom, även om hon inte vågat säga något till Lo. Tänk om hon inte skulle våga säga något till Bill om sina känslor? Det skulle vara så pinsamt… Tillsist såg hon honom. Med armen runt en tjejs midja. Han log, skrattade åt något hon sa. Josefine stirrade, ville där ifrån. Ville springa där ifrån.
Josefine sprang inte där ifrån, försökte låssas som inget hänt. Försökte le. Hon var inte säker på att hon lyckades. För det gjorde så ont, och det kändes som om inte kunde andas. Hon ville gråta, inte le. Varför behövde hon le?
Bill gick fram mot henne, fortfarande med armen runt den där tjejens midja. Det där borde vara Josefines midja, inte… Inte…
"Hi Jo!" Sa Bill, med sin vanliga underbara röst, Josefine log, och svarade:
"Hi, nice to see you again." Hon kände sig så löjligt artig. Och tjejen Bill höll om log mot henne. Log mot Josefine. Tjejen som stulit Bill log mot Josefine.
"This is Chlarisse, we are… We´re kinda together!" Stoltheten i Bills röst hördes smärtsamt tydligt, men Josefine fortsatte att le, och hälsade tillbacka när Charisse hälsade på henne. Usch, namnet lät fruktansvärt… Fruktansvärt och vackert. Ett sådant namn som Josefine gärna hade haft.
Tom – Senare, hemma hos Lo och Josefine
Tom såg att Josefine mådde dåligt, och att hon var hemskt svartsjuk. Kunde inte Bill se det? Hur blind var han egentligen? Han ville slå till honom, för, trots att Tom inte egentligen gillade Josefine så jääätte mycket, så gillade han inte att hon mådde dåligt.
Alla skrattade åt något skämt, Tom lyssnade inte, men skrattade trots det med. Så gjorde också Josefine, men han var säker på att hon inte heller lyssnat.
Skålen med chips tog slut, och Josefine tog chansen att gå där ifrån. Tom reste sig upp, och gick efter henne in i köket.
"How are you?" Frågade Tom, och Josefine rykte till, hon hade nog inte märkt att han följt efter.
"I-I´m good, great… Why are you asking?" Josefine kollade ner i marken, och Tom hörde plötsligt att hon snyftade till. Han tog ett steg närmare, och höll om henne.
"I´m silly, I know… I… I shouldn´t feel like this… But I can´t help it!" Viskade hon, och stod bara där, med chipsskålen i händerna.
"It´s okey…" Sa Tom, han var inte riktigt säker på vad han skulle göra.
"L-Lo always says that… That I´m such a sucker for love… I guess that´s true…" Tom log, och de stod där. Efter ett tag kronglade sig Jo ur hans famn, och började hälla upp nya chips.
Lovisa
Jag såg att Tom gick efter Josefine in i köket, men jag följde inte efter dem. Jag litade på Tom. Han var inte alls som folk sa, visst han skämtade, men han klarade ha att ha ett förhållande. Efter en stund kom Josefine och Tom tillbacka.
Resten av natten gick snabbt, eller, det tyckte i alla fall jag. Vi stojade, och skrattade, och hade rolig. Eller, kanske inte Josefine, även om hon låssades som att hon hade det. Tillsist bestämde vi oss i alla fall för att det var dags att dra sig tillbacka, Bill och Charisse skulle åka till ett hotell som de bokat, och Tom skulle sova hos mig. Det kändes underbart att få vara när honom igen, och jag ville inte att han skulle åka igen. Någonsin.
"See ´ ya tomorrow then!" Ropade Bill, innan han steg ut genom dörren, Charisse log mot oss, och följde sedan efter.
"Charisse is kinda shy, don´t you think…" Sa jag, och Tom nickade.
"Yeah, I haven´t heard her say more than two-three words!" Jag log, och han la händerna bakom min nacke och kysste mig.
"Come, I´ll show you my room…" Mumlade jag, och drog med honom bort till mitt rum.
Josefine
Bill och Charisse hade äntligen gått. Att ha dem i närheten av sig hade känts som hundra timmar av tortyr, och Josefine längtade inte till morgondagen. Men hon kunde inte säga att hon inte ville vara med. Bill skulle bli sårad, han verkade faktiskt glad över att få träffa henne igen. Josefine försökte faktiskt vara glad för Bills skull, men hon kunde helt enkelt inte gilla Charisse. Hon var perfekt för honom, det kanske var därför. Och hon var ju så söt! Inte konstigt att Bill gillade henne…
Josefine plockade undan alla ölflaskor, och snacks skålar, och ställde det på diskbänken i köket. Sedan gick hon in på rummet, satte på musik, mest för att inte behöva höra ljuden från rummet bredvid, la sig på sängen, och lätt äntligen tårarna komma fram.
Dåligt. Dåligt. Dåligt. Men, det blir snart bättre, lovar! Det tog iaf inte lika lång tid att skriva kapitlet denna gången!! Haha, gjorde jättemånga missar i detta kapitlet, skrev Charisse istället för Clarisse, kom sedan på att jag tyckte Charisse lät bättre, så nu ska man ändra i det förra oxå. Tack för att ni påpekar mina misstag, det är sådan kritik jag behöver!
Dåligt. Dåligt. Dåligt. Men, det blir snart bättre, lovar! Det tog iaf inte lika lång tid att skriva kapitlet denna gången!! Haha, gjorde jättemånga missar i detta kapitlet, skrev Charisse istället för Clarisse, kom sedan på att jag tyckte Charisse lät bättre, så nu ska man ändra i det förra oxå. Tack för att ni påpekar mina misstag, det är sådan kritik jag behöver!
Comment the photo
Skitbra! :D Fattar verkligen smärtan Jo känner... :/ <3
det var jättebra! kunde verkligen känna hur Jo kände sig, började t.o.m lipa... Men du skriver sjukt bra! och jag måste ha mera!! <33
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thatfool/447468235/
Visa toppen
Show footer