May
Saturday 22 May 2010 photo 34/35
|
Kapitel 34
Josefine
Josefine satt vid vardagsrummet. Försökte göra en matteläxa samtidigt som hon såg på Top Model. När det knackade på dörren, blev hon väldigt rädd. Tänk om det var mamma, eller en lärare. Hon reste sig upp väldigt långsamt, och gick fram till dörren. Kollade ut genom kikhålet. Såg Bill. Backade undan, och stirrade på dörren.
"Josefine?" Bill ropade på henne, och öppnade sedan dörren. Log mot Josefine.
"Hi… I… Well…" Han kollade generat ner på golvet. Skrapade med skon.
"I missed you." Viskade hon, och Bill kollade upp, tog några snabba steg fram till henne, och kysste henne. Hon besvarade kyssen. Glad över att få vara i närheten av honom igen. De märkte inte ens att Lo kom, inte förens hon bytte kanal på Tv.
"Ah, Lo… Hi!" Utbrast Bill, och Lo vinkade åt honom, och frågade sedan mig om jag berättat, jag skakade på huvudet. Hon svarade bra.
"Uhm, not cause I wanna be impolite or something, but… please speak English!" Sa Bill, och Josefine kysste honom snabbt på kinden.
"I´m glad you´re here." Mumlade hon, och Bill svarade med ett leende:
"I´m glad to be here, I missed you so much."
“I noticed… I… I heard that you´re marrying Charisse…" Bill skakade på huvudet, och svarade snabbt:
"I couldn´t… I really do care about you, Jo, and I´m sorry if I hurt your feelings…"
“It´s ok."
“Good." Svarade han, och kysste henne igen. Lovisa stönade, och höjde volymen. Både Josefine och Bill började skratta.
"It´s not funny, you´re making me wanna puke!" Bill fortsatte skratta, men jag blev orolig. Menade hon allvar, eller var det bara något hon sa? Bill märkte och drog Josefine närmare sig.
"Is there something wrong?" Mumlade han, och hon skakade snabbt på huvudet, Bill såg ut som att han inte trodde henne, men sa inget.
Senare
Lo hade lagat mat, det smakade okej, lite bränd kanske men, allvarligt talat, det var ganska bra ändå, för att vara hon. Bill såg inte ut att hålla med, han sa inget, såg bara ut att få kväljningar ibland. Lo märkte, men nämnde det inte. Tillsist gav han upp.
"Seriously, how can you eat this shit?! The smell makes me nauseous!"
“Is it really that bad?" Frågade Lo, och Bill verkade ångra att han sa något. Plötsligt rusade Lo upp, och sprang mot toaletten.
"Lo?" Ropade jag efter henne, och reste mig upp.
Lovisa
Lukten. Lukten av den där helvetessörjan hade fått en våg av illamående att kasta sig över mig. Jag rusade mot toaletten, och spydde, mycket. Tillsist fanns det inget annat än galla kvar, och det gjorde ont i halsen, och magen. Tillsist slutade kväljningarna, och jag kunde luta mig mot toalettväggen. Josefine hade kommit springande efter mig, hade hållit håret ur vägen.
"Bättre?" Mumlade hon, och jag nickade. Bill stod i dörröppningen. Lukten verkade störa honom, men han stod kvar, såg orolig ut.
"Maybe we should go to the hospital; it could be food poisoning…" Jag skakade på huvudet, och slött trött ögonen.
“I´m okay, I have felt sick all day." Ingen lögn, jag hade mått dåligt. Men det var sådant jag skulle behöva stå ut med. Läkaren hade nämnt massa saker jag skulle uppleva, typ hunger och sådant… Hungergrejen stämde inte, men det var ju svårt att vara hungrig när man mådde illa hela tiden. Idioterna som döpte det till morgonillamående kunde aldrig varit gravida, jag mådde illa nästan hela dagen, särskilt efter starka dofter, och äckliga dofter.
"Oh… Good." Jag kollade förvånat upp på honom, hade han verkligen sagt att det var bra att jag mådde dåligt?
"I- I mean, bad! Very bad! Uh… Kan I get you something? Ice-cream maybe…“ Glass… Ja, det skulle vara gott, jag nickade, Bill log mot mig.
"I have to buy some other things anyway, so don´t feel like you´re… like… using me or something." Tack Bill, hans ord fick mig att skämas. Bill gick där ifrån, och efter ett tag hörde jag hur ytterdörren öppnades och sedan slogs igen.
"Jag hoppas han köper kola glass…" Mumlade jag, och Josefine log mot mig.
"Jag undrar vad han mer ska köpa." Sa hon, och jag svarade:
"Säkert något kul ni kan greja med, som en leksak" Josefine kollade förvånat på mig, och frågade sedan:
"Varför skulle han köpa en leksak? Han är tjugo ett och… Åhh…" Hon förstod äntligen, och jag började skratta. Hennes ansiktsuttryck var obetalbart.
"Sluta, det är inte kul! Tänk om han… Tänk…" Jag blev allvarlig, och slutade skratta.
"Tänk om han vill ha sex… Jag vet inte om jag är redo och…"
"Jag skojade bara José, och han kommer inte tvinga dig till något. Om han försöker så ska jag…" Hon täckte för min mun, och hyssade åt mig. Som om Bill stannat kvar för att tjyvlyssna, och plötsligt lärt sig svenska.
"Säg inte så! Han är jätte snäll, vi hade jätteroligt förra… förrförra gången de kom till Sverige… Även om du krockade… Det var en glädjedödare, kan jag säga." Jaha, förlåt då.
"Ska försöka att inte göra om det igen, jag lovar." Jag log mot henne, och hon började skratta. Jag hade varit allvarlig!!
Kom ihåg att läsa igenom denna gången, glömmer alltid det...
Kom ihåg att läsa igenom denna gången, glömmer alltid det...
Comment the photo
men aja, den var lika bra andra gången ^^ mer :D <3
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thatfool/458230846/
Visa toppen
Show footer