Wednesday 8 July 2009 photo 1/2
|
folk säger att kärleken lämmnar sår... å dom har rätt... men den lämmnar sår på mer än ett sätt... den lämmnar öppna sår i hjärta, själ och kropp... kollar man på mig nu får man se hur de e... alla har sina sätt att visa att dom är deprimerade... men vissa e även som jag... dom vill inte att någon ska veta, inte ens dom bästa kompisarna... man sitter varje dag i mörkret med huvet i händerna och låter tårarna rinna ur händerna... ensamheten man vill ha får man aldrig... dom kan fråga: mår du verkligen bra? och dom får ett svar: allt e bra, jag klarar mig... men innerst inne sitter man och gråter och viskar ditt namn... jag vet att alla tappar förtroendet om mig... och jag fårstår dom... jag kommer förr elr senare tina bort ensam i ett hörn med ditt namn skrivet i handen... man känner hur allt bara försvinner... kärleken är svår att förstå och den är även nått man kan bli rädd för... man blir rädd att bli sårad... smärtan som finns i huvet är inget mot den som finns i hjärtat... jag vill verkligen kunna bli glad igen... och jag vill kunna känna kärlek igen... men frågan är om jag kommer kunna göra de... jag börjar bli rädd för den... för tanken om att allt kommer gå åt helvete finns där... det har gjort de dom senaste gångerna... och dom gångerna har jag verkligen blivit deppi... jag vet att ingen av dom gillar mig längre... varken som kompis eller nått annat... jag vet att jag är deprimerande... men man är den man är... de går inte att ändra på... å jag har hört att folk tkr de e jobbigt att jag skriver såhär... så jag frågar... e de nån som tkr jag ska sluta skriva såhär?
frågar igen: ska jag slutat skriva såhär?
frågar igen: ska jag slutat skriva såhär?
Comment the photo
ett + är att komma ur den post-pubertala depressionen innan du gör en massa försök.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thealonefeeling/388773761/