Att fördriva tiden på en lördag genom att städa rummet och plugga var inte direkt något jag ville göra... Om jag tänker efter har jag inte gjort något riktigt jävla roligt på hela långhelgen, inte på många helger faktiskt.

Jag sitter ofta och hoppas att helgen ska ta slut... Helt ärligt.

Jag känner mig som en jävla börda, som om alla jag är med känner sig tvingade att vara med mig. Ända gången jag kanske känner att jag är önskad är av min kille när jag håller honom sällskap. Eller?...

Och honom har jag inte träffat på riktigt på över en vecka... DEPRIMERANDE.

Jag har suttit framför en spegel någon timme om kvällen i 3 dagar och frågat mig själv "Är det fel på mig?"...

Aja. Jag bryr mig inte så mycket.... Acceptera mig som jag är. Tack på förhand.

Jag måste här ifrån.

27 Dagar kvar till Cypern, längtar faktiskt väldigt mycket. Jag vill bort här ifrån en stund. Jag är deprimerad, ja... Men det är något jag har levt med ett tag och något jag kommer få leva med att tag till?!

Sitter och dricker en cider som coolingen jag är och lyssnar på Slipknot.

Jag är cool.

Jag saknar något. Men det kan jag inte skriva här.

Jo, en ska kan jag säga som jag saknar... Och det är Kenny, men inget mer. Det andra är en hemlis, som bara jag vet. Bus.

Jag behöver lite sällskap.. Ensamt i mitt svarta lilla rum.

Jag behöver någon att prata med, men ingen vill lyssna.... Jag kan inte ens parata med mamma längre. Taskigt? På måndag ska jag skaffa tid hos någon som jag kan prata med, för en sån människa kan jag iaf prata med... Yay.

Ingen som hör av sig och frågar hur man mår eller något sånt heller, inget krav... Men det hade kanske varit lite trevligt?

Nu........ Ska jag gå. Typ, städa klart?...

Tack och hej.

Annons

The photo has no tags

August 2012