Monday 27 April 2009 photo 1/3
![]() ![]() ![]() |
Nu måste jag bara få skriva av mig.
Jag orkar inte mer. Allt. Alla jävla krav. Andras krav är jobbiga nog, men mina egna... De tar kål på mig.
Jag har i hela min uppväxt fått höra av alla hur bra jag är. Hur smart, begåvad, mogen och speciell jag är. Hur långt jag kommer gå, hur jag verkligen har haft tur som fått den hjärnan jag har. Att jag aldrig ska nöja mig med medel, utan satsa högt högre högst!
Detta låter som ett ytterst typiskt fall av i-landsproblem, och att det egentligen inte alls är något problem. Det är väl bra att vara smart, right? Men det ÄR ett problem. Jag har kännt det mer och mer nu under gymnasiet i skolan, mer och mer under de sociala förhållanderna jag lever i. Kraven. De hopar sig, växer sig större hela tiden. Som åskmoln, fast fulare. Jag måste ha mvg i allt, jag måste vara den perfekte kompisen och finnas för alla. Vilket jag absolut vill, det är människorna jag älskar som betyder. De är mitt liv. Så just det sociala kravet klarar jag ändå av ibland.
Men betygen, skolan, mitt framtida liv. Det går bara inte. Jag läser Fysik B, och matte D och E bara IFALL jag kanske kan komma att behöva de senare. Jag har mvg i allt. Hittills. Men det kommer inte bli så nu, jag har tappat all motivation. Jag har tidigare i livet nästan aldrig pluggat, jag har klarat mig bra ändå. Men nu, när jag faktiskt behöver plugga lite så klarar jag det inte. Det går inte. Men alla krav från föräldrar som säger verbalt att jag ska välja själv, göra vad som känns bäst, men som med ögonen och röstläget säger precis tvärtom. Läs allt som går att läsa, plugga till ett högutbildat yrke och nöj dig aldrig med något mediokert.
Och mina krav. Som skapast av min uppväxt med alla ord av tron på mig. De får mig att för varje dag gå, nej springa, allt närmare den massiva vägg av betong i slutet av vägen till framtiden.
Hjälp mig från alla krav, säg att jag är korkad och inte passar till något bättre än städerska eller bambatant. Jag vill inte mer.
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/98/_u2/_u3/_u7/_u6/_u1/u237616/1318000720_m_1.jpg)
Och jag känner ungefär så, då typ alla förväntar sig att jag ska få exakt samma betyg som du, men tänk om jag inte får det? Skulle släkt och vänner bli sura då? Eller skulle jag själv vara den som blir mest sur?
När det gäller dig känner jag såhär: Jag tror att du kan bättre, inte vet, men tror, och jag vill så gärna för din skull att du ska få bra betyg så att du kan välja vad du vill när du går ut. Vad du sedan väljer bryr jag mig inte så mycket om, bara det är något du verkligen gillar, och jag stöttar dig där, till hundra procent!
Sedan tror jag det är bra att ha hyfsat höga krav på sig själv, bara de inte dödar än inifrån. Det kan vara det som pushar en in i det sista, fastän man egentligen inte vill.
Men det är snart sommarlov, stå ut några veckor till! Jag vet att du klarar det <3
Jag älskar dig, det vet du <3
![](http://cdn08.dayviews.com/98/_u2/_u3/_u7/_u6/_u1/u237616/1318000720_m_1.jpg)
<br />
Det kommer gå jättebra för dig, hur det än blir. Man måste se sig själv, inte jämföra med andra. Du är minst lika smart som jag, om än bra på andra saker. <br />
Jag älskar dig med <3
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/98/_u2/_u3/_u7/_u6/_u1/u237616/1318000720_m_1.jpg)
Men tack! Vi får stötta varandra helt enkelt, i alla olika saker:)
![](http://cdn08.dayviews.com/98/_u2/_u3/_u7/_u6/_u1/u237616/1318000720_m_1.jpg)
<br />
Men jag ska försöka.
Och det där med "gör vad du vill" blabla. Det är så sjukt.. Samtidigt ska du inte lyssna på vad andra säger, det är svårt men hade jag gjort det hade jag verkligen vantrivts. Nu ska jag gå bygg(med högsta säkerhet) och jag tror att det är en perfekt linje. Hade mina föräldrar fått välja hade jag fått gå natur eller sammhäll eller nåt.
De kan inte välja, för det hade inte blivit bra då. Jag dör på skola och plugg, och hade inte klarat det.
Iallafall, du borde lyssna på dig själv. På riktigt. För bestämmer andra över dig så stjälper de mer än de hjälper.
De kanske inte förstår det, men isåfall tycker jag nästan att du bör säga ifrån. Det blir inte bättre av att man pressas. Tycker man inte att det är kul blir saker inte bra.
Sen började gymnasiet. Fortsatte likadant, orkade inte plugga. Klarade mig genom med vad andra skulle tycka var bra resultat men jag var aldrig nöjd men orkade samtidigt inte anstränga mig för att bli nöjd. Visste att jag aldrig skulle bli det om jag inte gick ut med 20.0 vilket var omöjligt efter en termin.
Vårterminen i trean föll allt för mig eftersom jag inte pallade med alla mina egna krav och att aldrig kunna va nöjd med betygen jag skulle få. Gick ut med samlat betygsdokument.. :/
![](http://cdn08.dayviews.com/98/_u2/_u3/_u7/_u6/_u1/u237616/1318000720_m_1.jpg)
Vad menar du med samlat betygsdokument?
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/theelusive/360846916/