Sandra har väl alltid varit lite knäpp, men nu har hon väl ändå gått över gränsen.
Det kanske är lite barnsligt att haka upp sig på, men det har fastnat på insidan på mina ögon liksom.

Vi skulle käka lunch, eller nåt, det fanns två våfflor i kylskåpet.
Vi var tre pers; Jag Emelie O och Sandra.
Hon; De ska jag ha!
Ja el. Emelie; Men kan vi inte dela på dem då?
Hon; Nej, men då får jag ju så lite...
Sen frågade hon sin mamma om hon fick ta våfflorna, och det fick hon men att hon skulle dela på dem med oss. Hon sa sedan till oss; Det är väl okej, hoppas jag. Vi kunde inte annat än att nicka, för hon var helt omedgörlig.
De hade tre mackor som jag och Emelie hittade i kylskåpet medans hon satt vid köksbordet och väntade på att micron skulle plinga.
Hon var hungrig, men inte jag. Så jag sa att hon kunde ta två mackor, medans jag bara tog en. Först ville hon inte, men ändrade sig sen. Då sa Sandra att hon bara fick ta en, eftersom att hon eller hennes mamma kanske ville ha den tredje mackan senare. Så vi stoppade in den i kylskåpet.
Jag frågade Emelie om hon ville ha bara mjölk eller o´boy.
Sandra sa då att de hade jättelite mjölk kvar som hennes mamma kanske skulle ha sen. Så vi fick ta vatten. Emelie tog ett glas vatten, och jag tog inget. Själv tycker jag inte att vatten är så gott till macka.
Så hon åt två våfflor med mycket drottningssylt, och vi en varsin mager macka med ost och ett glas vatten.

Det är inte det att jag är arg för att hon tog två våfflor, utan hennes s.k vänlighet mot gäster.
Om jag haft två kompisar och två våfflor, då hade jag delat dem på tre, eller låtit dem va.
Du kanske förstår vad jsg menar?
Att hon var dum mot sina gäster...

Jag förstår va du menar...