March
Tuesday 31 May 2011 photo 3/3
|
Tuesday 31 May 2011 photo 3/3
|
|
Ansvaret på mina axlar
Tynger ner mitt mod
Gör avtryck i huden, i hjärtat
Stoltheten tränger sig på
Och hindrar tårarna från att rinna
Tankar och känslor stannar där
Instängda, osagda
En fasad uppenbarar sig
Jag ler, och jag mår bra
Du kommer där och trycker dig igenom
Du kastar skiten i mitt ansikte
Får mig att se, får mig att känna
Får min stolthet att vika undan
Snart är mina kinder våta
Och ännu ett ärr svider i mitt hjärta
Mobilen ligger där på bordet, svart och tyst
Du börjar få panik, ångesten tränger sig på
Timmarna tickar
Mörkret tränger sig på och du ser ut och upp på stjärnorna
De ler mot dig
Viskar i ditt öra
‘nu är det dags. Det är för sent’
Du sväljer klumpen i halsen, nickar mot stjärnorna
‘nu är det dags’
Du stänger dörren tyst bakom dig, låset klickar till
Dina steg ekar i det tysta huset
Alla sover
Där uppe sliter vinden tag i ditt hår och en tår trillar nedför kinden
Du ställer dig på kanten, tittar ner
Stjärnorna vakar över dig, och de viskar
‘det är för sent’
Dina ögon lyser, dina tankar är klara och ditt hjärta är tomt
Du tar ett steg ut i det tomma och du faller
Stjärnorna försvinner, du ser dem inte mer
Och inne på bordet får mobilen liv
Den durrar till och displayen lyser
"Förlåt, jag älskar dig"
Visa toppen
Show footer