Saturday 2 July 2011 photo 2/3
![]() ![]() |
Jag går i skolan precis som vanligt. Vilket jag helst av allt hade velat slippa. För att ingen tycks förstå mig eller rättare sagt mina känslor. Ena stunden är jag den lyckligaste och i nästa stund är jag arg eller rädd. Jag vet själv inte varför jag är så. Vilket är väldigt jobbigt för mig. Jag blir ofta retad av elever för att de tror att jag har någon sjukdom eller något annat. När klockan ringer för dagen så blir jag nästan alltid på bättre humör. Men i dag var det inte en sån dag utan tvärt om. Jag var som en bergochdalbana. Vilket Nightmare märkte direkt när jag kom till hagen. Så jag fick försöka ta kontroll över mina känslor så att inte Nightmare skulle behöva bli nervös helt i onödan. Efter en stund hade jag blivit lugn så Nightmare följde med mig till stallet helt löst gick han bredvid mig. Jag hämtade hans borstar och började borsta hans päls med jämna lugna tag. Sen kratsade jag hans hovar så att inga stenar eller smuts kan skada honom. Efter det hämtade jag grimman för jag hade bestämt mig för att rida barbacka. Jag har lärt honom lite olika tricks. Som buga kommer väl till pass när jag ska rida barbacka. När jag väl hade kommit upp så skrittade vi mot skogsvägen som leder till skogen. Vi skrittade en bra stund innan vi började trava. Han kändes lugn och fin. Så när vi kom fram till den breda stigen fattade jag galopp och lät honom sträcka ut ordentligt. Vilket han uppskattade genom en rad av bocksprång. Sen provade vi att hoppa terräng hinder vilket gick utmärkt bra. Efter det skrittade vi hem. När vi kom hem så borstade jag honom och kratsade hovarna. Sen släppte jag ut honom i hagen. Jag gick in i huset och såg att maten var färdig. Men något stämde inte riktigt. Det var något på gång jag kunde känna det i luften. Jag upptäckte att det bara var dukat för två personer istället för tre. När farmor kom in från trädgården där hon har sitt grönsaksland. Frågade jag:
Var är farfar någonstans?
Farmor svarade med en suck:
Det är väldigt jobbigt för mig och för dig. Men din farfar dog för en timme sen i hjärtattack.
Efter jag hörde ordet hjärtattack brast jag i tusentals bitar. Jag visste att jag aldrig skulle bli mig lik igen.
Den natten sov jag oroligt. Helt plötsligt var skuggan där igen. Men den här gången försökte jag att kommunicera med honom. Han ville så gärna förklara för henne. Men kunde han lite på henne. Han bestämde sig för att vänta på det rätta tillfället. Men han kände hennes känslor de var precis det han själv kände. Kanske hörde de ihop på något sätt.
kommentera gärna och säg vad du tycker
Annons
Camera info
Camera DSC-W310
Focal length 19 mm
Aperture f/7.0
Shutter 1/320 s
ISO 100