August
Monday 31 January 2011 photo 3/4
|
Kapitel 29
"The run away"
Det var många kvinnor som steg fram, jag kände igen några. Det var några kvinnliga lärare från skolan till och med några elever från skolan gick fram. Mary försökte putta mig mot mitten men jag stod där jag stod. Visst ville jag vara med Leonardo. Men jag vägrade bli drottning. Leonardo tittade längtande efter mig. Sen tittade han in mot cirkeln. Det såg ut som han saknade något.
- Vi går!
Sa jag och vände mig mot Mary och William.
- Nej varför då?
Sa Mary.
- Om du vill gå så följer jag med dig. Jag orkar inte se typ femtio tjejer slås över en kille.
- Du är bara avundsjuk!
Sa Mary och lipa mot William.
- Mary jag och William går nu!
Innan hon hann säga någonting grep jag tag i Leonardos arm och drog honom med mig. Vi gick mot hans rum. Det var ingen skola idag. Vi gick igenom skolan i tystnad. Snart var vi tillbaka till Williams rum. Jag säte mig på min säng och han säte sig på sin säng.
- Så du ska inte vara med i drottning spelet?
- Jag skulle nog inte vilja bli drottning!
- Okej. Men du förstår väll att Leonardo måste gifta sig med hon som vinner!
Jag kände tårarna bränna inom mig.
- Jo jag vet.
Jag kunde inte håla tårarna inne som jag lät dem rinna. William kom genast och säte sig bredvid mig. Han la armen om mig. Där satt jag lutad mot Williams axel och grät medans kvinnor slogs om Leonardo. Jag vill inte tänka på det. Jag säte mig upp ordentligt och slog armarna om Williams hals. Jag gav honom en ordenlig kyss. Han nekade mig inte. Vi låg där i varandras armar och hånglade inget mer inget mindre. Jag tänkte inte på vem det kunde vara som hade vunnit. Det kunde ha blivit mer om det inte hade knackat på dörren. William gick och öppnade. Han blev helt vitt i ansiktet. Det kom in tre stora muskel killar och Williams pappa, där var också den gamle mannen. Den gamle mannen pratade först.
- Brooke Stewart?
Jag nickade.
- Vi har anledningar att tro att du bär på ers hög het Leonardos barn.
Mitt blod frös till is när dom sa det.
- Varför tror ni det?
Skrek William, hans blick var fäst vid Kellan. Kellan slängde en arg blick på sin son. Den gamle manen slängde en blick på Kellan och William innan han suckade och vände sig mot mig igen.
- För ers hög het Leonardo sa det.
- Ja men det betyder väll inte att det behöver vara sant!
Jag blev förvånad över orden som flög ur min mun. Den gamle mannen blev också förvånad över mina ord men han samlade sig fort.
- Kan vara så, men vi tar inga risker om du är gravid ska du bli Leonardos drottning.
Man skulle kunna tro att jag skulle hoppa upp och ner av glädje. Nej. Drottning lät inte alls så lockande. Men det gjorde Leonardo. Jag skulle bli Leonardos. Nej skrek en röst i mitt huvud. Du kan inte bli drottning du är bara sjutton år. Och han är tjugotre. Mormor skrek rösten i huvudet fly till Mormor med William och Mary. Självklart Mormor måste veta vad jag ska göra. Men hur ska jag ta mig ditt.
- Du får ta ditt graviditetstest nu direkt.
Jag kan fly då. Om testet är positivt så lockar jag in dom som står utan för in till badrummet sen springer jag, Jag kan säkert sms Mary och William på toan.
- Okej!
Den ena muskel killen sprang iväg efter en graviditetstest. Han kom tillbacka efter någon minut. Jag in till toan och sms Mary och William om min plan. Båda var med på planen. Mary hade ficksatt bil. Och William skulle ta hand om dom där ute. Om testet var positivt skulle jag gäspa och sen säga att den var negativt. Jag tog testet det stod det att det var… positivt. Herre gud jag väntar ett barn. Leonardos barn. Ta det lugnt Brooke. Ta dig igenom planen. Så jag gjorde det vi lurade in muskel kilarna, Kellan och den gamle mannen in till toan sen sprang vi. Vi sprang och sprang. Sen hittade vi bilen och Mary. Så visade jag vägen till Mormors stuga så nu står vi här utanför mormors port.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thephotomonster/483708403/
Visa toppen
Show footer