October
Thursday 5 August 2010 photo 12/12
|
Här kommer en ny intervju med Melissa Rosenberg, hon som skriver manuset till TS filmerna!
Enjoy :)
Du sa att du trodde att Eclipse skulle vara lätt att skriva. Var det för att du visste att Breaking Dawn
(ett projekt som kommer vara i två delar) skulle dyka upp snart?
Det var faktiskt före Breaking Dawn. När man tänkte på de tre första böckerna verkade det enkelt eftersom
det fanns så mycket aktion. Såklart var det helt fel, ingenting är lätt när det kommer till att skriva.
Ett misstag?
Alltid ett misstag – det är aldrig enkelt. Att skriva är svårt. Om det inte vore det skulle väl alla göra
det.
Sant. Så Eclipse har en hel del aktion, men det är väl mera i ett senare skede?
Exakt.
Berätta hur du byggde upp de första delarna för att sedan komma till den stora händelsen.
Det var att ta ‘hotet’ och bygga runt det. Hela boken är från Bellas perspektiv så ibland får hon höra först
i ett senare skede vad som har hänt om hon inte själv närvarat. Med manuset har jag inte det hindret. Jag
kunde visa filmen i någon annans perspektiv emellan för att kunna bygga upp konflikten bättre.
Detta fenomen har hänt väldigt snabbt, men det har även gått 3½ år nu sedan du började med projektet?
Ja. Det var ca 2 månader innan allt började.
Under denna tid har du tänkt lika med varje bok som du skall skriva om?
Jag har använt mig av samma system från första början. Det ända som ändrade lite var att jag involverade Stephenie Meyer i projektet.
Jag använde henne som en källa mer och mer när vi gick framåt… och vårt förhållande har utvecklats under tiden.
Du måste väl börja känna dig lite som en författare själv…
Jag har verkligen blivit väldigt inblandad i det men allt ‘cred’ går ju åt Stephenie. Jag skulle inte ha den karriären
som jag har nu om det inte vore för henne.
Såklart. Och om vi går lite tillbaka igen – kan du sammanfatta åt oss lite hur ditt jobb har gått till?
Det första jag gör är att jag läser boken och låter tankarna utvecklas kring boken. Jag letar efter en struktur, hur karkatärerna beter sig och hur jag kan visa upp det på bästa möjliga sätt. Dessutom låter jag scenerna ‘komma över mig’ så att jag kan bestämma mig vilka stunder som skall vara de viktigaste. Sedan börjar jag bygga upp allting efter det. Jag gör en lista med de viktigaste stunderna i boken är. När jag har de punkterna klara börjar jag fylla ut de tomma ‘hålen’.
Tog Eclipse mera eller mindre tid än de tidigare filmerna?
Tja det har varit lite upp till hur mycket tid jag har. Jag hade lite mera tid med Eclipse. Med Twilight var det stressigt att möta deadlinen. Med New Moon hade jag mera tid men jag skrev även på Dexter samtidigt.
Hur snabbt gjorde du Twilight?
Jag planerade ungefär en månad, jobbade lite med Dexter och sedan skrev jag manuset på ca fem veckor.
Herregud.
Japp.
Och med New Moon hade du…?
New moon var över på sex månader ungefär, men man måste förstå att de är två dagar per vecka.
Just det, för du höll på med Dexter…
Så det var två dagar i veckan i sex månader.
Ingen kallar dig för latmask, tro mig.
Och sen var Eclipse klar när Dexter hade avbrott.
Så för denna filmen hade du bra med tid, jämfört med den andra?
Ja, trots att jag var tvungnen att ta några månader ledigt för att få lite mer energi.
Blev det svårare att ha mindre tid men bara ett manus att koncentrera sig på, istället för att vara ‘pistolhotad’ (under stress och press)?
Tja, jag var fortfarande ‘pistolhotad’ med Eclipse för jag visste att Dexter skulle komma tillbaka, och jag var tvungnen att göra klart det. Men med Breaking Dawn nu är det lugnt. Jag har lämnat Dexter. Jag hade vetat att Breaking Dawn förmodligen skulle bli två filmer. Jag kan göra en Twilight och Dexter, men inte två.
Så med jag lämnade Dexter i sorg. Den showen har varit min favorit bland tv-upplevelser, och jag har varit med om många.
Men det är sant att men inte använder tiden på ett vist sätt när man inte har tidspress. Det är mycket bättre sätt att skriva, och det tillåter mig tid för kreativ komplettering, vilket är bra, men ibland kan jag sitta vid datorn och surfa runt, och sen bara, "wow, tre timmar har redan gått."
Å andra sidan, ibland kan jag komma på fler idéer för att jag har mer tid. Kanske blir arbetet till och med bättre. Men sedan behöver det inte bero på att jag inte är så diciplinerad.
Och om vi ser framåt till Breaking Dawn, var är du där?
Djupt i mitten [skrattar].
Nu när du är i mitten av den sista delen av filmerna och man ser slutet, hur känns det när det nu när det snart är gjort?
Tja, det är interessant. De senaste fyra åren har jag skrivit Dexter och en och annan Twilight. Båda projekten har varit underbara upplevelser, de bästa i min karriär. Jag känner till båda världarna väldigt väl, jag känner till karaktärernas röster, [och] jag är bekväm i deras världar. Det har varit svårfunnet. Jag har spenderat många, många år för att hitta ett hem, och sen hittade jag två.
Så det kommer vara svårt att lämna. Det är en skön känsla; förtroende är en skön känsla. Och jag är förväntansfull mot vad som kommer nu – nervös, men väldigt förväntansfull mot vad jag kommer att göra härnäst.
(ett projekt som kommer vara i två delar) skulle dyka upp snart?
Det var faktiskt före Breaking Dawn. När man tänkte på de tre första böckerna verkade det enkelt eftersom
det fanns så mycket aktion. Såklart var det helt fel, ingenting är lätt när det kommer till att skriva.
Alltid ett misstag – det är aldrig enkelt. Att skriva är svårt. Om det inte vore det skulle väl alla göra
det.
Exakt.
Det var att ta ‘hotet’ och bygga runt det. Hela boken är från Bellas perspektiv så ibland får hon höra först
i ett senare skede vad som har hänt om hon inte själv närvarat. Med manuset har jag inte det hindret. Jag
kunde visa filmen i någon annans perspektiv emellan för att kunna bygga upp konflikten bättre.
Ja. Det var ca 2 månader innan allt började.
Under denna tid har du tänkt lika med varje bok som du skall skriva om?
Jag har använt mig av samma system från första början. Det ända som ändrade lite var att jag involverade Stephenie Meyer i projektet.
Jag använde henne som en källa mer och mer när vi gick framåt… och vårt förhållande har utvecklats under tiden.
Jag har verkligen blivit väldigt inblandad i det men allt ‘cred’ går ju åt Stephenie. Jag skulle inte ha den karriären
som jag har nu om det inte vore för henne.
Det första jag gör är att jag läser boken och låter tankarna utvecklas kring boken. Jag letar efter en struktur, hur karkatärerna beter sig och hur jag kan visa upp det på bästa möjliga sätt. Dessutom låter jag scenerna ‘komma över mig’ så att jag kan bestämma mig vilka stunder som skall vara de viktigaste. Sedan börjar jag bygga upp allting efter det. Jag gör en lista med de viktigaste stunderna i boken är. När jag har de punkterna klara börjar jag fylla ut de tomma ‘hålen’.
Tja det har varit lite upp till hur mycket tid jag har. Jag hade lite mera tid med Eclipse. Med Twilight var det stressigt att möta deadlinen. Med New Moon hade jag mera tid men jag skrev även på Dexter samtidigt.
Hur snabbt gjorde du Twilight?
Jag planerade ungefär en månad, jobbade lite med Dexter och sedan skrev jag manuset på ca fem veckor.
Japp.
New moon var över på sex månader ungefär, men man måste förstå att de är två dagar per vecka.
Så det var två dagar i veckan i sex månader.
Och sen var Eclipse klar när Dexter hade avbrott.
Ja, trots att jag var tvungnen att ta några månader ledigt för att få lite mer energi.
Tja, jag var fortfarande ‘pistolhotad’ med Eclipse för jag visste att Dexter skulle komma tillbaka, och jag var tvungnen att göra klart det. Men med Breaking Dawn nu är det lugnt. Jag har lämnat Dexter. Jag hade vetat att Breaking Dawn förmodligen skulle bli två filmer. Jag kan göra en Twilight och Dexter, men inte två.
Och om vi ser framåt till Breaking Dawn, var är du där?
Djupt i mitten [skrattar].
Nu när du är i mitten av den sista delen av filmerna och man ser slutet, hur känns det när det nu när det snart är gjort?
Tja, det är interessant. De senaste fyra åren har jag skrivit Dexter och en och annan Twilight. Båda projekten har varit underbara upplevelser, de bästa i min karriär. Jag känner till båda världarna väldigt väl, jag känner till karaktärernas röster, [och] jag är bekväm i deras världar. Det har varit svårfunnet. Jag har spenderat många, många år för att hitta ett hem, och sen hittade jag två.
Visa toppen
Show footer