I flera år har du nu kunnat ta vara på dig själv.

När din bror gick bort var du den som fanns kvar och fick all den kärlek vi visste vi ville ge, för det var så hemskt första gången när Nisse gick bort och jag kände att jag inte visade honom tillräckligt med kärlek för att ha gjort hans liv värt att leva.

Jag har släppt det nu. Jag lärde mig gå vidare. Vi hade ju dig kvar i flera år framöver.

Varje morgon stod du och tjöt vid dörren om att få släppas ut, hur dina tassar skalade bort färgen för att du var så ivrig. Det räckte för att göra min dag ljus. Sen på kvällen kom du alltid tillbaka i helt skick och med svansen i luften.

Idag kom du också in helskinnad, men på ett helt annat sätt.

Jag känner ingen hämndlystnad, ingen vrede. Sånt här händer, oavsett om vi vill det eller inte.

Du ska veta att det du givit min mor och mig under alla dessa år är något vi är tacksamma för. Du satte jämt ett leende på våra läppar när tiden var som svårast, och du fanns alltid där när man behövde någon att krama.

Jag älskar dig, nu och för alltid. Det kommer bli svårt att leva med det, men världen stannar inte för att ett liv gör det.

Vi ses, kompis.

Vila i frid, min älskade katt James.

☼ ____┼

2004-06 2011-09-08

Han leker nu med sin bror på regnbågens bro.