21 January 2008
Passare & Guldbaggar
Så gick startskottet för ännu en vecka här i underbara Fårösund, och magister Kave har trollat fram ännu en gästlärare ur sitt kontaktnät. Just den här veckan är det en "passare," vid namn Johan, som både teoretiskt och praktiskt ska lära oss filmare vad en passare egentligen gör i en filmproduktion. Ska jag vara helt ärlig så hade jag ingen vidare koll på vad för slags uppgifter som tillföll en passare, men så här i efterhand måste jag medge att det faktiskt är en hel del ...
Passarens främsta uppgifter (eller åtminstone några av de mest vitala) är att manövrera åkvagnar, kranar och sköta montering av kameror så fort de ska sitta på något annat än ett stativ (som t.ex. på ett biltak). Utöver detta faller det även på passarens lott att lägga ut räls och bygga "broar" för rälsen, om det skulle finnas höjdskillnader (vilket jag kan tänka mig att det ofta finns). Johan hade förstås en hel del att berätta för oss "oupplysta" filmare, men han var av den uppfattningen (som jag och flera andra för övrigt delar med honom) att man inte ska snacka för mycket utan gå på det praktiska och "få känna på grejerna." Sagt och gjort, vi begav oss till allas vår favoritateljé; Kustateljén (finns i och för sig inte så många att välja på här i trakten, men ni fattar), där Johan presenterade oss för åkvagnen, kranen och "appleboxen." Därefter lät Johan montera lite räls, och gav oss lite tips på hur man bör lyfta upp åkvagnen på rälsen, innan vi fick prova att manövrera (och åka på) åkvagnen tills det var dags för lunch.
Efter lunchen återvände vi till Kustateljén för att återuppta "gästlektionen," och då var det inte längre åkvagnen som stod i centrum, men likväl en annan sorts ekipage som används på slätare underlag vid filminspelning - sulkyn. Johan hade hintat om den tidigare under dagen, men det var först när man såg den som man förstod vad den hade för likheter med sulkys som används vid travtävlingar (skillnaden är att det är passare som får springa ...) Några i klassen fick hjälpa till med att montera ihop sulkyn, och efter att Johan demonstrerat den (och jag gjort ett par teståkningar med min digitalkamera) gick vi tillbaka till vårt ordinarie klassrum på folkhögskolan. Där fick vi se några spridda scener ur filmen "Tre solar," i vilken Johan varit med som passare om jag förstått saken rätt. Han hade förstås en hel del intressant att berätta, både om hur passarna fått arbeta med räls, pick-ups och motorcyklar, men även sådana där "trivias" som vi unga filmintresserade älskar att få höra.
Efter avslutad skoldag gick även resten av dagen fort, och sändningstiden för Guldbaggegalan kom allt närmare. Jag brukar inte direkt följa nämnda gala (ser inte särskilt mycket svensk film överhuvudtaget), men just i år höll jag faktiskt mer än en tumme för Roy Anderssons "Du levande." Sedan har ju Sissela Kyle sina poänger, så även hon var väl en anledning att se den här upplagan av evenemanget. Frågan var förstås var jag skulle se på galan i fråga (min TV är inte stor, om jag säger så ...), och det slutade med att jag bänkade mig hos kollektivet borta i huset för att se vad för guldkorn svensk filmindustri lyckats frambringa under det gångna året. Inte mycket som jag kände igen, skulle det visa sig, men galan höll ett behagligt tempo så tristess var aldrig ett problem under kvällen. Kul att de satsat lite extra på sina "paroditrailers" i år, samt att Gösta Ekman fick sig en bagge (det var han värd, den gamle räven). Att man fick se en reklamfilm regisserad av Ingmar Bergman i inledningen av aftonen var också det en höjdpunkt. Men det allra roligaste tycker jag nog var att "Du levande" fick inte mindre än tre guldbaggar, varav en av de tyngsta; "Årets film," var inräknad! Har man jobbat med en film i fyra år så ska man bannemig ha något för det också, och fastän guldbaggarna troligen är ett av de fulaste filmpriserna on the market så tror jag säkert att det känns ganska så trevligt att få en i handen under sådana pampiga omständigheter. Att få mer än en känns nog ganska så hyggligt det också, kan jag tänka mig ...
Galan varade förstås inte för evigt, och innan jag, Robin och Yaser lämnade huset såg vi en smått deprimerande dokumentär; "En resa genom helvetet," i vilken en fransk journalist frivilligt sätter sig på ett människosmugglingsfartyg till Jemen för att dokumentera den skamliga behandling som flyktingarna utsätts för under den tre dagar långa resan. Man var inte helt glad till sinnes efter att ha sett den, kan jag meddela, men inte desto mindre så upplyste den en annan (som inte direkt håller sig informerad om vad som händer utanför Fårösund) om de orättvisor som förekommer i världen. Jag, Robin och Yaser tackade för oss och begav oss tillbaka till internatet i ett illvilligt hagelregn ... i motvind. Imorgon ska det vara temadag på skolan, och ämnena som ska tas upp är jämställdhet och demokrati. De två påföljande dagarna ska vi ha lektioner med Johan igen, och sedan är veckan i princip slut. Tänk vad fort det går ...
Direct link:
http://dayviews.com/thelemakos/2008/1/21/