För varje dag som går så tänker jag bara mer och mer på dig
hålet i mitt hjärta som vill läka, läker aldrig, det spricker bara upp igen när tankarna kommer tillbaka på dig. Du hade en stor plats i mitt härta, att få växa upp med dig skulle ha varit helt fantastiskt för du var en sån underbar person. Du hade liksom allt, du hade det ingen annan har, livet skulle vara så mycket lättare om du fanns vid min sida och stöttade mig, men tyvär så kommer det aldrig att hända!
Skulle så gärna vilja träffa dig, hålla din hand, säga mormor till dig och förmodligen få ett svar,att få höra din röst skulle ge mig rysningar i all evighet.
Att få växa upp utan dig har varit svårt både för mig och mamma, men vi har tagit oss igenom det, vi brukar prata om dig ofta och undra hur du har det,om du har det bättre där en vad du skulle ha det här, vi glömmer dig aldrig, du exicterar i mina tankar varje dag, nästan lite för mycket ibland.Ibland vill jag bara glömma, tänka på något annat, men det går inte, du finns där-alltid. Känns ibland som att du har något du vill berätta?
Hoppas att du har det bra där uppe, jag tänker på dig varje sekund, men när jag får det jobbigt, känner att jag inte orkar , så önskar jag att jag kunde få vara där hos dig, känna ditt hjärtas slag mot mitt<3

finns här gumman<3.