De sista åren har jag lärt mig mycket. Efter ett tag inser man den trista sanningen, det man försöker dölja för sig själv. Sanningen som bara kommer åter och åter igen, den som man bara försöker glömma. Oftast är det när något ledsamt hänt som berör alla och inte bara sig själv, då man känner att man har någon på riktigt. Då kan man känna sig älskad och förstådd. Ska det krävas så mycket för att folk ska förstå? Kan man inte ta hand om sina nära och kära innan det är för sent? I vanligt fall finns det bara en enda sak som folk bryr sig om nu förtiden, en sak som kommer före allt och alla. Det som är så otroligt viktigt för andra men så oviktigt för mig!. Varför strunta i det man lovat, ljuga, glömma bort och svika någon för något som inte älskar en tillbaka? Sanningen som förstört mitt liv. Sanningen som kommer att fortsätta förstöra mitt liv i all evighet. Drogerna som är mer älskat än allt annat på denna äckliga jord.

Annons

The photo has no tags

September 2010