October
Wednesday 5 January 2011 photo 3/3
|
tycker grymt synd om personen som skrev detta. borde läsas!
berättar lite kort om mig själv, kommer komma mer senare..
det börja med massa skit i släkten, sen så när ja va fem dog min mormor, sen efter ett år flytta jag, kände fan ingen, blev depprimerad satt inne på mitt rum, åt knappt, prata inte elle nått typ, så fick ja ngra vänner, sen när skolan börja typ va allt sämre kände ingen, orka nte bry mig, aldrig gjort sen jag börja typ, så ja ligger efter i allt i skolan, gör så att jag inte klarar allt, jag fattar inte allt va dom säger, vet inte vad vissa saker är & alla tror jag leker dum ihuvet? trött på att höra de.. men inte så farligt. men nu börjar allt, när jag var sex år så var det första gången jag hitta min mamma halvt medvetslös, fatta inte vad jag skulle göra, sprang ut till pappa, ambulansen kom, såg henne inte på en månad, sen när hon kom hem igen så var hon som en jävla zombie eller nått, sen dess har det vart samma sak flera gånger varje år, orkar inte berätta alla gånger, ja minns de som de va igår, de sitter kvar, även om ja vill glömma de, & ja sa till mamma när jag va 7år, om du lämnar mig mamma, då har ja ingen, kul jag va 7år. men aja. åren gick & allt blev jobbigare, jag va inte som alla andra, jag va annorlunda, vänner, ja hur gick de med de i 2 - 4 ? inte bra, men blev äldre & börja förstå att ja inte tänkte som alla andra, sa massa saker rakt ut som såra andra, gör inte de längre, mina vänner lärde mig en läxa tror ja.. men sen börja tankarna snurra om att dö, va inte värd nånting, & så är de. meningslös äcklig ful tjock. jag drömmer om att komma till en värd där jag är glad, jag vill kunna känna att jag är fri från den här smärtan, jag vill bara kunna vara, där ingen såg mig, jag vill bara vara nått i luften. ja vet att alla skulle bli glada om jag va borta en dag, ni vet himlen som alla säger, de är nått ja har strävat efter i flera år, drömmen att dö. hur spelar ingen roll. men bara jag kommer bort från helvetet. den andre mars när jag gick i 6an dog min farbror av något pga rökning, det tog jävligt hårt på mig, jag älskade han något så högt, fattar hur dåligt han mått både fysiskt och psykist, haft barn som inte velat veta av han pga deras mamma ljög mycket om han, till o med hans 7åriga dotter skrek att hon hatade sin pappa.. 7an va tung, dom i 8an & 9an hata mig stort så dom börja plåga mig,va dom gjorde skiter jag i att skriva men, hur ja mådde av de, jadu, hur ja klara de? jadu, de va som hade slagit upp skinnet vid mitt hjärta, & bara grävde efter att ta ut hjärtat så ja skulle sluta andas, för de va de dom vela, dom ville att ja skulle dö, eller vem vill inte. dom skrev till mig att ja skulle ta livet av mig, jag va emo, jag va äcklig, & jag ställer fortfarande samma fråga, va gjorde jag er? jag har inte sagt ett ord till er. men ändå gjorde i mig illa så mkt. när jag sluta 7an, så trodde ja attde fanns ett ljus att ja skulle klara de, men sen hela sommaren så va allt fram å tillbaka till psyk med mammas alla självmords försök, jag trodde jag skulle klara mig genom 8an & vara stark & aldrig blicka tillbaka, & ja lovade mig 2010 skulle bli de bästa året i mitt liv. men de vände till de mörkaste hålet man kan hitta, när ja börja 8an så gick ja nästan varje dag i skolan skötte mig bra, sen kom de en dag, då mamma klarade av att ta sitt liv, då fick jag upp tanken i mitt huvud, ta livet av dig.. så ja försökte, men jag vaknade upp igen.. sen hände de en gång till. sen nu i januari, där ja verkligen trodde ja skulle dö föralltid & inte vakna, men ja hade fel vakna upp igen.. julia grinar för allt jag gjort hon grinar, ja grinar för hur äcklig ja är & värdelös ja är, ingen skulle ens märka att ja va borta, alla skulle bara skratta.. lovar.. tårarna rann när ja satt i sängen va halft borta, sen när jag vakna till på riktig tänkte jag, fan jag lever fortfarande, hur mkt krävs de för att dö, & ingen fattade, hur kan man må så dåligt så man vill ta livet av sig, pratade inte så mkt. de var som ja va tom på ord, fanns ingenting att säga, bara en besvikelse på hur ledsen ja va på att jag var i livet, syrran gjorde verkligen allt för mig & hon gör än för att ja ska kunna må bättre, försöka komma ut ur hålet & se de ljusa. min syrra är bäst, hon är de, hon vet allt nästan, man kan prata med henne om allt, hon är som min bästavän, hon har alltid funnits där när allt var som svårast. när ja är borta. så vill ja att du lever för mig, inte dör. för du sa att oom ja dog skulle du dö, ja stolt över den du är, om man tänker på hur ja är, ja festar , ja röker , ja kaxar mot folk, men fan häller att jag försöker leka nått för mina vänner, ja leker inte, ja vill bara vara. & ja tror därför att ja inte va mennigen att bli tiillgjord till världen, eftersom ja inte betyder nånting för någon, men ändå gjorde jag det, och det va fel, jag är värd nått precis som alla andra som du sa, du hade rätt. Och du lämnade mig inte PRECIS SOM ALLA ANDRA HAR GJORT. känns som ja verkligen dör innombords på riktiigt nu, allt faller isär. ingenting funkar längre, hjälpen ja får hjälper inte, tankarna finns alltid där, rösterna finns där smärtan finns alltid där, tror den aldrig försvinner, önskar att ljuset bara hittar hit. de gör inget om min depressin dödar mig,men den dödar min familj, ja vet inte hur dom kommer ha de utan mig,, livet är som en bergobaanna, de går upp & ner mest ner, ner i de mörka där ingen ser än, där man är själv & tänker på hur vidrig man är, på sjukhuset sa dom att ja va nere i en djupdepression & hon behöver hjälp nu. men ni vet när man har en depression? va gör man? man ligger mest i sängen/soffan & sover, & tv. ni frågar alltid om va de är som får mig att må så dåligt, ja va är de. nått som ja aldrig vill berätta, ingen skulle lyssna ändå, ingen kommer läsa ända ner hit ändå, ja letar efter svar överallt, inombords har ja panik, ont om tid, svart, ensamt, finns inget bra där inne, inget speciellt. utan på är ja vilken person som helst. en äcklig fjortis? jah så vare ni sa. försöker bättra mig om mitt utseende, måste väll komma över de där snart, men när läpparna leer, så är de falsk, ja skrattar & spelar med, men aldrig med mina syskon och äkta vänner. allt är äkta där. ja, orkar inte skriva mer nu, vill inte berätta allt om mig, alla självmordsförsök oså, tro vad ni vill, om de är uppmärksamhet ja vill ha så tro de, men ja har aldrig pratat om de här förr & ville få ur mig de mesta. frågorna ökar & smärtan rinner in...
that's my life, tar dagen som den kommer, fast den andra är lika dan.
that's my life, tar dagen som den kommer, fast den andra är lika dan.
Annons
MoldyLunchBox
Sun 13 Feb 2011 21:44
det e väldigt synd men som ilyE sa så finns det folk som har det värre :/ men oxå folk som har det betydligt mycke bättre :/
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thovah/481863829/
Visa toppen
Show footer