July
Monday 16 November 2009 photo 1/1
|
Monday 16 November 2009 photo 1/1
|
|
Okej, Nu kommer jag bli väldigt sentimental och patetisk, men jag tänkte berätta lite om mitt liv och mina tankar.
Vad är äkta kärlek? Jag vet ärligt talat inte... Jag har aldrig upplevt äkta kärlek eller lycka, det har möjligtvis varigt flyktig kärlek, eller att jag var "kär i kärleken"... Jag har aldrig känt kärlek för mina föräldrar, Inte för mina vänner eller min släkt. Inte ens för mina flickvänner, Jag har sagt att jag älskar dig till mina vänner och mina flickvänner, Men jag har NÄSTAN aldrig menat det. För enligt mig är alla människor falska, alla människor är egocentriska, alla människor vill mig illa på ett eller annat sätt.
Idiot, Äckel, Fetto, Hora, Dum i huvudet, Ful, Fegis, Skabb, Mongo Patetisk...
Det och MYCKET annat har folk kallat mig i mitt liv, både bakom min rygg och slängt det i ansiktet på mig... Ingenting har känts bättre än det andra. Men innan har jag bara försökt skaka av mig det, men nu vet jag att dom har rätt. Jag lovar, om jag skulle dö inatt, INGEN skulle sakna mig. Det finns folk som skulle hata mig för att dom inte får mina saker, såsom datan, mobilen och så. Men ingen skulle sakna mig.
Jag har aldrig heller känt äkta Glädje i livet, Jag har aldrig blivit riktigt glad för att få träffa en person, eller få en present, eller ens när jag har köpt något jag verkligen har önskat mig.
Jag fick höra av min far på min 18-årsdag att när min mor var gravid med mig funderade han ofta på att ta livet av sig. Han ville inte ha mig. Det ville tydligen inte min mor heller. Det har hon talat om för mig ett antal gånger. Så varför dom gick igenom allt och födde mig har jag aldrig förstått. Men det beror väl på att jag är en Idiot? Dessutom tycker alla att jag har ett hjärta av sten eller is, vilket kanske stämmer.
Tillbaka till det här med Kärlek. Jag har aldrig varit upphetsad eller förväntansfull när jag har träffat vänner eller tjejer. Sen jag var 12 år, och förlorade oskulden har jag aldrig känt kärlek eller glädje. Bara undrat om jag kommer ha sex med henne eller inte, Självklart tänker jag inte så om alla tjejer jag träffar, Ett sånt stort äckel är jag inte. Jag ser inte fram emot att träffa nya människor. möjliga flickvänner, inte ens gammla vänner eller ens min släkt.
Min far har aldrig sakt att han älskar mig, Det har inte min mor gjort på flera år heller. Min bror har aldrig sakt det till mig, men det är kanske mer normalt. ALLA i min släkt ser mig som problem, som det svarta fåret, som ett dumt katastrofalt misstag. Nåt som ska utrotas. Nåt som skulle vara bättre om jag aldrig hade funnits.
Visst, Jag är ett svin, Jag har inga känslor, Inga vänner, Ingen förebild, Jag ljuger, Jag stjäl, Jag bråkar och spelar tuff, Jag svär, Jag talar illa om massa folk, Jag är så otroligt värdelös.
Och om vi nu kommer till religion, Ibland har jag låtsats att jag var satanist, Ibland har jag låtsats vara ateist, Ibland har jag trott att jag var kristen. Men så otroligt falsk som jag är, gör att jag inte ens själv vet vem jag är. Skulle man skala av all denna mur jag har runt mig skulle man finna en själlös, tom, barnunge.
Jag vet ingenting, jag kan ingenting, det enda jag är bra på är att ljuga, bedra och manipulera.
Vad krävs för att man ska bli en bra människa? För lycklig, det vet jag att jag aldrig kommer att bli. Ska jag bli religiäs? Ska jag bygga upp ännu en fasad av lögner? Vad krävs egentligen för att man ska kunna få ett någorlunda okej liv?
Om ni har orkat läsa anda hit tackar jag för er tid, och har ni inte orkat klandrar jag er inte.
Jag vet bara att jag inte vill att någon annan ska hamna i samma skit som mig. Så tror ni att jag kan hjälpa er med något, tveka inte att fråga. Jag vill iallafall ge tillbaka lite av all min #visdom#
Visa toppen
Show footer