August
Sunday 24 August 2008 photo 2/52
|
I miss you soo much baby..
jag har inte ord för denna hästen, han hette Ungin, och var 23/24 när jag träffade han för första gången. en underbar islandshäst, dock väldigt ovanlig. han va 147 i mhk, högt för att vara ren islandshäst. han hade en underbar man, kolsvart under sen bara ljusare och tillslut näst intill vitt. han hade lång päls, den va inte kul att borsta..
jag minns det så väl..
varje gång jag kom dit och skulle rida, jag hämtade han i hagen, det va kallt ute, men hans mule värmde mina händer när jag skulle knäppa fast grimskaftet..
han hade sitt blåa täcke på sig, i denna färgen, va det, och även gult.
jag va ett med han, jag lärde mig allt på han, jag blev så självsäker, och jag ville visa så många hur speciell han var, och jag hann visa några..
jag galopperade uppför en brant backe kommer jag ihåg.. och lekte att ridspöt va en pistol så jag sköt alla våra fiender.. och vi blev hjältar vi två..
det går inte att beskriva med ord, hur mycket jag saknar den här hästen..
gud så många ridturer vi hade tillsammans.. och jag va så lycklig över denna hästen, Ungin, att jag gav bort ett guldarmband, 24 karat, till ägaren..
tillslut skaffade jag egen häst, för ungin blev min granne då ägaren (hedvig) och hennes man kåre sepererade.
Charlie fick jag den 20 februari 2005, runt 17.00-tiden blev vi ägare till denna underbara ner foresten, som skulle vara min förevigt.
Charlie och Ungin blev ett. Den ena vilar, den andra vakar. Det va underbara tider, och Charlie stod upp för Ungin vad som än hände..
på sommarbetet 2005/2006 (är inte säker) hade vi Charlie, Ungin, Adrian, Ettan och Ior i en hage, och alla skulle hacka på Ungin, alla hästarna, och Charlie hade världens jobb.
Min häst, Charlie, sprang runt, runt, runt Ungin i flera timmar, för att dom inte skulle komma åt, Charlie va nästan lägst i rang, men ingen fick skada Ungin, ingen fick komma i närheten. Charlie svettades som bara den, och skummade hur mycket som helst, men han gav aldrig upp, för han gjorde allt för sin gamla vän..
Jag vet inte om det var vintern/våren 2007 eller 2006, men Ungin fick en bogbladsinfektion, och blev väldigt sjuk, jag gjorde allt med han, och för han, för ägaren Hedvig va aldrig hemma, för hon träffade nya män och gud vet vad . Så Ungin blev som min häst, och han hade vart som min häst hur länge som helst, jag tänkte att han va min, och jag trodde på det..
Ungin fick även problem med magen..
Han gick ut på sommarbete igen, med Charlie, Ettan och Ior..
Men vi va tvugna att ha han i en annan hage för han hade denna infektionen och det, och vi ville inte att det skulle bli värre..
En dag, borstade jag han, han va helt perfekt i pälsen, och jag borstade man och svans, inte en enda tova i den enorma manen och svansen.. och jag flätade hans man och svans också. jag tog även några kort efter mitt jobb. jag va så nöjd, och jag stod och beundrade han, vilken vacker häst, vilken stark häst, gud vad jag älskade han..
(nu gråter jag)
Dagen efter detta..
jag kom hem från skolan, kollade ner mot hagen, ingen Ungin..? jag tänkte att Hedvig hade tagit tillbaka han till sommarbetet, så jag gick in.
mamma och pappa och min storasyster satt i TVrummet, dom va helt tysta.
jag gick upp, och pappa och mamma kom efter.
"Malin, det här är svårt för oss att säga.. men du vet ju att Ungin varit sjuk.."
(nu störtlipar jag)
Jag fattade, han behövde inte fortsätta, jag kasta mig ner i soffan, jag trodde detta va slutet på allt, inget hade någon mening längre..
Ungin va död.
Efter några timmar gick jag ner till stallet, jag såg enormt djupa spår efter en lastbil, lite längre ner, i hagen, där leran är, såg jag världens blodhög, och massa hovmärken.. jag glömmer aldrig den synen.. aldrig..
jag såg hans spann med mat ligga bredvid, maten va halvt uppäten..
Ungin va död.. han fanns inte mer.. det va så overkligt.. min lilla Ungin.. <3
Charlie gnäggade och gnäggade, jag hörde gnägg hela tiden, och han sprang, några hagar ifrån, han fattade..
Hedvig hade kommit hem, och avlivat Ungin, utan att säga något till mig..
Jag fick reda på att det va 10.16 eller något, hon avlivat han, då satt jag i skolan, och hade lektion..
jag har haft så många drömmar om han..
jag drömmer massa drömmar om han.. och det konstiga är, att det vart som något tecken i varje dröm.. han har försökt säga ngt, det låter urtöntigt, men jag tror på det (några av er vet ju min "hemlighet/gåva")
Min morfar va min allt, och vi gjorde allt tillsammans, jag drömmer inte om han, jag tänker inte på han, det är som om han inte har funnits, detta är så hemskt att erkänna, men så är det.. (förlåt morfar, jag minns tiderna men tänker inte på det längre, det är borta nu..)
däremot med Ungin, drömmer jag, och tänker på han, jätteofta.. några gånger i veckan, och jag gråter varje gång..
Ungin, du var den underbaraste hästen på jorden, du har fört över din klokhet på Charlie. Du lever fortfarande, i han. ni är ett. kommer alltid att vara.
vad som än händer och vad som än har hänt, har jag alltid älskat dig och kommer alltid att göra.
Ungin, vila i frid. <3
jag har inte ord för denna hästen, han hette Ungin, och var 23/24 när jag träffade han för första gången. en underbar islandshäst, dock väldigt ovanlig. han va 147 i mhk, högt för att vara ren islandshäst. han hade en underbar man, kolsvart under sen bara ljusare och tillslut näst intill vitt. han hade lång päls, den va inte kul att borsta..
jag minns det så väl..
varje gång jag kom dit och skulle rida, jag hämtade han i hagen, det va kallt ute, men hans mule värmde mina händer när jag skulle knäppa fast grimskaftet..
han hade sitt blåa täcke på sig, i denna färgen, va det, och även gult.
jag va ett med han, jag lärde mig allt på han, jag blev så självsäker, och jag ville visa så många hur speciell han var, och jag hann visa några..
jag galopperade uppför en brant backe kommer jag ihåg.. och lekte att ridspöt va en pistol så jag sköt alla våra fiender.. och vi blev hjältar vi två..
det går inte att beskriva med ord, hur mycket jag saknar den här hästen..
gud så många ridturer vi hade tillsammans.. och jag va så lycklig över denna hästen, Ungin, att jag gav bort ett guldarmband, 24 karat, till ägaren..
tillslut skaffade jag egen häst, för ungin blev min granne då ägaren (hedvig) och hennes man kåre sepererade.
Charlie fick jag den 20 februari 2005, runt 17.00-tiden blev vi ägare till denna underbara ner foresten, som skulle vara min förevigt.
Charlie och Ungin blev ett. Den ena vilar, den andra vakar. Det va underbara tider, och Charlie stod upp för Ungin vad som än hände..
på sommarbetet 2005/2006 (är inte säker) hade vi Charlie, Ungin, Adrian, Ettan och Ior i en hage, och alla skulle hacka på Ungin, alla hästarna, och Charlie hade världens jobb.
Min häst, Charlie, sprang runt, runt, runt Ungin i flera timmar, för att dom inte skulle komma åt, Charlie va nästan lägst i rang, men ingen fick skada Ungin, ingen fick komma i närheten. Charlie svettades som bara den, och skummade hur mycket som helst, men han gav aldrig upp, för han gjorde allt för sin gamla vän..
Jag vet inte om det var vintern/våren 2007 eller 2006, men Ungin fick en bogbladsinfektion, och blev väldigt sjuk, jag gjorde allt med han, och för han, för ägaren Hedvig va aldrig hemma, för hon träffade nya män och gud vet vad . Så Ungin blev som min häst, och han hade vart som min häst hur länge som helst, jag tänkte att han va min, och jag trodde på det..
Ungin fick även problem med magen..
Han gick ut på sommarbete igen, med Charlie, Ettan och Ior..
Men vi va tvugna att ha han i en annan hage för han hade denna infektionen och det, och vi ville inte att det skulle bli värre..
En dag, borstade jag han, han va helt perfekt i pälsen, och jag borstade man och svans, inte en enda tova i den enorma manen och svansen.. och jag flätade hans man och svans också. jag tog även några kort efter mitt jobb. jag va så nöjd, och jag stod och beundrade han, vilken vacker häst, vilken stark häst, gud vad jag älskade han..
(nu gråter jag)
Dagen efter detta..
jag kom hem från skolan, kollade ner mot hagen, ingen Ungin..? jag tänkte att Hedvig hade tagit tillbaka han till sommarbetet, så jag gick in.
mamma och pappa och min storasyster satt i TVrummet, dom va helt tysta.
jag gick upp, och pappa och mamma kom efter.
"Malin, det här är svårt för oss att säga.. men du vet ju att Ungin varit sjuk.."
(nu störtlipar jag)
Jag fattade, han behövde inte fortsätta, jag kasta mig ner i soffan, jag trodde detta va slutet på allt, inget hade någon mening längre..
Ungin va död.
Efter några timmar gick jag ner till stallet, jag såg enormt djupa spår efter en lastbil, lite längre ner, i hagen, där leran är, såg jag världens blodhög, och massa hovmärken.. jag glömmer aldrig den synen.. aldrig..
jag såg hans spann med mat ligga bredvid, maten va halvt uppäten..
Ungin va död.. han fanns inte mer.. det va så overkligt.. min lilla Ungin.. <3
Charlie gnäggade och gnäggade, jag hörde gnägg hela tiden, och han sprang, några hagar ifrån, han fattade..
Hedvig hade kommit hem, och avlivat Ungin, utan att säga något till mig..
Jag fick reda på att det va 10.16 eller något, hon avlivat han, då satt jag i skolan, och hade lektion..
jag har haft så många drömmar om han..
jag drömmer massa drömmar om han.. och det konstiga är, att det vart som något tecken i varje dröm.. han har försökt säga ngt, det låter urtöntigt, men jag tror på det (några av er vet ju min "hemlighet/gåva")
Min morfar va min allt, och vi gjorde allt tillsammans, jag drömmer inte om han, jag tänker inte på han, det är som om han inte har funnits, detta är så hemskt att erkänna, men så är det.. (förlåt morfar, jag minns tiderna men tänker inte på det längre, det är borta nu..)
däremot med Ungin, drömmer jag, och tänker på han, jätteofta.. några gånger i veckan, och jag gråter varje gång..
Ungin, du var den underbaraste hästen på jorden, du har fört över din klokhet på Charlie. Du lever fortfarande, i han. ni är ett. kommer alltid att vara.
vad som än händer och vad som än har hänt, har jag alltid älskat dig och kommer alltid att göra.
Ungin, vila i frid. <3
du minns fel häst då, han va inte envis.
Vad söt du är x)
han verkade verkligen vara den underbaraste hästen <33
R.I.P <3
<3
du finns i mig, nu, då , och föralltid <3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/timesofpain/257542348/
Visa toppen
Show footer