Thursday 22 January 2009 photo 2/2
|
Idag på meditationen lästes nedanstående text upp vid högläsning. Rätt rolig och tankfull, även om den kanske är lite religiös. Det stämmer lite in på mig faktiskt. Texten finns att hämta på hemsidan: http://www.toorell.se/gamla_klipp/Abbedissan.htm
En abbedissas bön.
Gud, du vet bättre än jag själv att jag åldras, att jag en dag kommer att bli gammal.
Hindra mig från att bli pratsjuk och rädda mig framför allt från vanföreställningen
att jag måste yttra mig om allting och vid alla tillfällen.
Befria mig från lusten att blanda mig i alla människors angelägenheter.
Bevara mig från mångordighetens synd, giv mig vingar att snabbt nå fram till det väsentliga.
Skänk mig nåden att med takt och tålamod lyssna till andras bekymmer.
Men försegla mina läppar, om mina egna krämpor,
- de blir fler och fler och min lust att tala om dem blir starkare allt eftersom åren går.
Skänk mig den underbara insikten att det kan vara möjligt att jag har fel.
Gör mig lagom saktmodeig, jag vill inte bli ett helgon
- sådana kan stundom vara påfrestande att umgås med - men en sur gammal kvinna är ett djävulens mästerverk.
Gör mig hjälpsam, men inte beskäftig, omtänksam men inte despotisk.
När man har en så enorm livsvisdom som jag tycker man att den inte kommer alla tillgodo
- men du vet o Herre att jag gärna vill ha några vänner till slutet.
En abbedissas bön.
att jag måste yttra mig om allting och vid alla tillfällen.
- de blir fler och fler och min lust att tala om dem blir starkare allt eftersom åren går.
- sådana kan stundom vara påfrestande att umgås med - men en sur gammal kvinna är ett djävulens mästerverk.
- men du vet o Herre att jag gärna vill ha några vänner till slutet.