August
Tuesday 6 November 2007 photo 2/3
|
Det gör så ont att veta att min bokstav aldrig kommer få vila mot din. Och det känns som ett slag i magen ( ett sån man tappar andan av) Att veta att din beröring som är fast på min kropp aldrig kommer att förnyas. Det känns som om någon har punkterat min pulsåder. För liksom blodet skulle rinna från mig, rinner konturerna av dina mjuka läppar bort från mina. Men det som gör ondast, det som slår hårdast, det som plågar mest Det är att det som lik förbannat bankar där på insidan ( de som är lika stort som min knytnäve) Det har ytterligare bytts ut mot något bättre. Jag förstår dig För vem vill ha ett hjärta som är trasigt och mörks? Där till och med bitar fattas? Men ändå hade en liten flamma av hopp tänts där i mörkret. (Och dina ord försökte på alla sätt och vis att blåsa ut den) Men den brinner fortfarande? Min fråga är, varför?
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/tissetatten/117553865/
Visa toppen
Show footer