February
Sunday 7 December 2008 photo 10/10
|
Men, dagen slutade med att han fick springa ändå...
Red ut mot kyrkängarna, först upp på lilla där det blev en galopp i uppförsbacken. han drog lite en gång men fick honom lugn så vi galopperade längs med häcken till slutet av den. Där saktade jag av och skule vända, förväntade mig dock att det skulle framkalla en reaktion så jag var beredd när den kom och han skuttade framåt-åt sidan mot hem. Fick stopp på honom (jag är elak och gör en kraftig förhållning så länge som han rör sig men är helt stilla och berömmer när han väl står stilla igen), skrittade på en volt och försökte igen. Fick göra det någon gång innan han kunde vända utan rus, även om det var en spänd skritt. Är en fin balansering där det, med att ge tydliga hjälper som visar vad man vill utan att han i sin hethet bara tar det som framåtskänkel så att han börjar springa...
Tar oss up förbi den gamla gården som finns där och sen nerför den grusiga backen ut på den stora ängen. Där blir det en liten galopp på grusvägen till bilvägen nedanför kyrkogården. Lite skritt och sen trav där. Kom dock ett till rus så att han började gå ut åt sidan vid kyrkans parkering. Då ringde mamma så jag passade på att få honom att stå helt stilla och skärpa sig medans jag pratade kort med henne. Hon hade släppt av en arbetskollega i Bomhus och tänkte komma förbi och lysa upp åt mig på ängarna.
Passande tänkte jag då jag ändå behövde få honom att koncentrera sig efter att ha rusat sådär. Så jag rider tillbaka upp på platån för att trava lite i volter. Och han gicks å fiiiint! Väldigt spänd emellanåt, men han gick väldigt lätt i bettet men samlat och med akitverade bakben i en hög form som hade mycket vikt på bakdelen. Ser mamma komma med bilen och hinner tänka "hoppas att mamma kan se hur himla fint han går" innan jag känner att det lättar i fram och sedan skjuter på i bak och jag flyyyygeeer...
Ja, nog var det kraft i baken alltid men jag hade inte tänkt att den skulle användas till att skjuta mig ur sadeln coh sedan sätta av i galopp hemåt från där vi kom ifrån. JÄVLA HÄST! Tar en stund att hämta andan men sen ringer jag till mamma (jäkla tur att hon var där) och säger att hon måste åka mot stallet! Först svänga förbi vid Bomhus centrum och se om hon ser Indio och sen fortast möjliga till stallet. Hör henne gasa iväg och jag börjar väl springa efter...
Ser ingen häst, dock är det en mamma som kommer utrusande ur ett hus och som har sett honom springa förbi. Får skjuts av henne till stallet, svänger runt vid fotbollsplanen bara för att se om han är där men då ringer mamma och säger att hon har fått tag på honom. Stooooor lättnad! Mig sket jag i, jag hade bara vägen han måste ta sig över i huvudet.
När jag kommer fram så berättar mamma att hon hann svänga upp över järnvägen vid Dahlboms bil när hon sder honom komma travandes över vägen på cykelbanan. Hon vevade ner rutan och ropade och då tittade han till. Hon ropade igen och då stannade han så att en kille som åkt förbi honom när han övningskörde med sin dotter kunde ta fast honomi tyglarna. Tyglarna alltså, gud så glad jag är äver att jag hade de delade tyglarna fast i en knut runt hornet! Nåväl, jag kom dit och tog min jäkla häst och gick iväg igen bort från stallet med honom. Aldrig att han skulel få komma direkt till stallet som han ville!
Nä, dels så måste han ju få skritta av sig efter en sån galopptur, han tog sig ju hem på runt 4 minuter, en bit som annars tar MINST 15-20 minuter att skritta/trava. Men så måste jag ju också upp igen, vette sjutton hur min hjärna kommer att reagera annars om jag ska upp om några dagar. Då kunde jag passa på att ringa till hovslagartobbe också, han hade ju trots allt trampat av sig alla skorna utom en, med nya skor som hade dugt en skoning till, broddar och snösulor, rubbet! Han lever inte bara farligt, han lever dyrt också!
Sen vill jag ju inte heller att han ska få komma hem direkt bara för att han väljer att dumpa mig. Så lite till fick han jobba, ledde honom mot skolan där jag stötte på två tjejer till häst som hade plockat upp hans reflextäcke (stort TACK till dom!) och ledde on honom på stigen bakom den där jag satt upp och red hemåt. Satt av igen borta vid vägen till travstallen och gosade lite där. Då släppte oron och lyckan kom över att han ändå var helskinnad! Jävla, älskade häst! Du får bara inte göra såhär mot oss! Så smart är du inte att jag litar på at du ska kunna klara dig ensam i den farten i mörkret över vägar och asfalt.
Sen fick han komma in på stallgången och få lite massage av benen och bli masserad och insmord med lite sånt där Arnika-grejs. Hade på honom lindor också på bakbenen då det var dom som verkade mest svullna. Fantastiskt nog så kändes frambenen helt okey! Och i bak var det ändå bara liiiite vätska ovanpå kotan, även om hovarna var rätt så varma. Får väl se hur han ser ut i morgon dock...
Men, hästjäkeln fick sin motion iaf, och nog jävlar kan han galoppera!
Red ut mot kyrkängarna, först upp på lilla där det blev en galopp i uppförsbacken. han drog lite en gång men fick honom lugn så vi galopperade längs med häcken till slutet av den. Där saktade jag av och skule vända, förväntade mig dock att det skulle framkalla en reaktion så jag var beredd när den kom och han skuttade framåt-åt sidan mot hem. Fick stopp på honom (jag är elak och gör en kraftig förhållning så länge som han rör sig men är helt stilla och berömmer när han väl står stilla igen), skrittade på en volt och försökte igen. Fick göra det någon gång innan han kunde vända utan rus, även om det var en spänd skritt. Är en fin balansering där det, med att ge tydliga hjälper som visar vad man vill utan att han i sin hethet bara tar det som framåtskänkel så att han börjar springa...
Tar oss up förbi den gamla gården som finns där och sen nerför den grusiga backen ut på den stora ängen. Där blir det en liten galopp på grusvägen till bilvägen nedanför kyrkogården. Lite skritt och sen trav där. Kom dock ett till rus så att han började gå ut åt sidan vid kyrkans parkering. Då ringde mamma så jag passade på att få honom att stå helt stilla och skärpa sig medans jag pratade kort med henne. Hon hade släppt av en arbetskollega i Bomhus och tänkte komma förbi och lysa upp åt mig på ängarna.
Passande tänkte jag då jag ändå behövde få honom att koncentrera sig efter att ha rusat sådär. Så jag rider tillbaka upp på platån för att trava lite i volter. Och han gicks å fiiiint! Väldigt spänd emellanåt, men han gick väldigt lätt i bettet men samlat och med akitverade bakben i en hög form som hade mycket vikt på bakdelen. Ser mamma komma med bilen och hinner tänka "hoppas att mamma kan se hur himla fint han går" innan jag känner att det lättar i fram och sedan skjuter på i bak och jag flyyyygeeer...
Ja, nog var det kraft i baken alltid men jag hade inte tänkt att den skulle användas till att skjuta mig ur sadeln coh sedan sätta av i galopp hemåt från där vi kom ifrån. JÄVLA HÄST! Tar en stund att hämta andan men sen ringer jag till mamma (jäkla tur att hon var där) och säger att hon måste åka mot stallet! Först svänga förbi vid Bomhus centrum och se om hon ser Indio och sen fortast möjliga till stallet. Hör henne gasa iväg och jag börjar väl springa efter...
Ser ingen häst, dock är det en mamma som kommer utrusande ur ett hus och som har sett honom springa förbi. Får skjuts av henne till stallet, svänger runt vid fotbollsplanen bara för att se om han är där men då ringer mamma och säger att hon har fått tag på honom. Stooooor lättnad! Mig sket jag i, jag hade bara vägen han måste ta sig över i huvudet.
När jag kommer fram så berättar mamma att hon hann svänga upp över järnvägen vid Dahlboms bil när hon sder honom komma travandes över vägen på cykelbanan. Hon vevade ner rutan och ropade och då tittade han till. Hon ropade igen och då stannade han så att en kille som åkt förbi honom när han övningskörde med sin dotter kunde ta fast honomi tyglarna. Tyglarna alltså, gud så glad jag är äver att jag hade de delade tyglarna fast i en knut runt hornet! Nåväl, jag kom dit och tog min jäkla häst och gick iväg igen bort från stallet med honom. Aldrig att han skulel få komma direkt till stallet som han ville!
Nä, dels så måste han ju få skritta av sig efter en sån galopptur, han tog sig ju hem på runt 4 minuter, en bit som annars tar MINST 15-20 minuter att skritta/trava. Men så måste jag ju också upp igen, vette sjutton hur min hjärna kommer att reagera annars om jag ska upp om några dagar. Då kunde jag passa på att ringa till hovslagartobbe också, han hade ju trots allt trampat av sig alla skorna utom en, med nya skor som hade dugt en skoning till, broddar och snösulor, rubbet! Han lever inte bara farligt, han lever dyrt också!
Sen vill jag ju inte heller att han ska få komma hem direkt bara för att han väljer att dumpa mig. Så lite till fick han jobba, ledde honom mot skolan där jag stötte på två tjejer till häst som hade plockat upp hans reflextäcke (stort TACK till dom!) och ledde on honom på stigen bakom den där jag satt upp och red hemåt. Satt av igen borta vid vägen till travstallen och gosade lite där. Då släppte oron och lyckan kom över att han ändå var helskinnad! Jävla, älskade häst! Du får bara inte göra såhär mot oss! Så smart är du inte att jag litar på at du ska kunna klara dig ensam i den farten i mörkret över vägar och asfalt.
Sen fick han komma in på stallgången och få lite massage av benen och bli masserad och insmord med lite sånt där Arnika-grejs. Hade på honom lindor också på bakbenen då det var dom som verkade mest svullna. Fantastiskt nog så kändes frambenen helt okey! Och i bak var det ändå bara liiiite vätska ovanpå kotan, även om hovarna var rätt så varma. Får väl se hur han ser ut i morgon dock...
Men, hästjäkeln fick sin motion iaf, och nog jävlar kan han galoppera!
Comment the photo
På dessa bilder ser han sååå oskyldig ut, kan nästan ana en gloria ovanför hans huvud. Den där glorian tappade han nog på samma ställe som han tappade skorna i söndags...
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tjejsarinnan/304896973/
Visa toppen
Show footer