February
Friday 12 December 2008 photo 2/2
|
Fick en underbar ridtur nu på kvällen tillsammans med Anna och Simona å deras hästar Tymon och Gunnar :D
Vet inte vem som var mest nöjd över att få så fint sällskap, jag eller Indio, men härligt var det tycker jag iaf! Skrittade först en sväng runt skolan för att värma upp och det hade nog aldrig gått att göra i lugn takt om jag hade varit själv för då hade han nog varit galen hela tiden då jag inte ridit ordentligt sedan i söndags pga tappskorna. Okey, passade på att ta ett skutt över en snöhög för att få igång honom lite så att det gick att jobba ordentligt, men annars tog vi det hellugnt.
Sen när vi kom fram på vägen hemåt efter skolan så passade vi på att trava och galoppera lite, och eftersom att det gick så himla bra så blev jag jätteglad när tjejerna föreslog att vi skulle galoppera lite mer på vägen bakom stallarna. Sååå skönt för nu fick han av sig lite överskottsenergi under kontrollerad form (nog för att han tog några små bocksprång i galoppen när jag lutade mig framåt för att undvika de snötyngda grenarna;P).
Blev ett rus precis när vi skulle vända om och skritta tillbaka efter en galopp, men där såg Anna varför. Det var inte bara det att han var lite spänd efter galoppen och för att vi skulle vända hemåt, det var också snö som ramlade ner från några grenar i skogen bakom oss så självklart reagerade han starkt på det när han ändå var taggad. Blir rätt lättad över det, även om det såklart är ett dåligt sätt att reagera, men det betyder förhoppningsvis att han gör sina rus mest bara för att han reagerar på nåt han ser som han i normala fall inte skulle bry sig om, just bara för att han är så till sig.
För jag VET att han inte skulle bry sig om sånt som fallande snö annars, men det är just när han är trissad som han för det mesta gör sina rus numera. För tänker jag efter så kunde han ju göra såna här ibland även förut, typ om man skrittade lugnt så kunde han flänga iväg. Det har han inte gjort på ett tag förutom nu, när han kan göra det som sagt (*tjatar*) när han är spänd. Tror att vi kan börja få en lösning på det här. Vi har nåt att gå på nu känner jag.
Ska prova att rida med bomull i öronen, det kan bli rätt om han inte upptäcker saker att "bli rädd" för, eller så blir det helt fel och han bara går och kollar efter saker istället om han tycker att han inte hör lika bra som annars. men då är det bara att ta ur dom så det är lika bra att chansa!
Är Kynda på bilden, från en ridtur när jag och mamma var medryttare i Sikvik. Var riktigt mycket snö då också och vi red ut tillsammans med Lotta på en riktig långtur. Saknar hästen och saknar även människorna, som det var då. Och jag saknar tränset! Det var ritkigt snyggt. Men, skulle iaf kunna spåna på om jag kan fixa en fjäder att sätta i tränset med lite indianpärlor på :) Så får jag tillbaka lite minnen...
Vet inte vem som var mest nöjd över att få så fint sällskap, jag eller Indio, men härligt var det tycker jag iaf! Skrittade först en sväng runt skolan för att värma upp och det hade nog aldrig gått att göra i lugn takt om jag hade varit själv för då hade han nog varit galen hela tiden då jag inte ridit ordentligt sedan i söndags pga tappskorna. Okey, passade på att ta ett skutt över en snöhög för att få igång honom lite så att det gick att jobba ordentligt, men annars tog vi det hellugnt.
Sen när vi kom fram på vägen hemåt efter skolan så passade vi på att trava och galoppera lite, och eftersom att det gick så himla bra så blev jag jätteglad när tjejerna föreslog att vi skulle galoppera lite mer på vägen bakom stallarna. Sååå skönt för nu fick han av sig lite överskottsenergi under kontrollerad form (nog för att han tog några små bocksprång i galoppen när jag lutade mig framåt för att undvika de snötyngda grenarna;P).
Blev ett rus precis när vi skulle vända om och skritta tillbaka efter en galopp, men där såg Anna varför. Det var inte bara det att han var lite spänd efter galoppen och för att vi skulle vända hemåt, det var också snö som ramlade ner från några grenar i skogen bakom oss så självklart reagerade han starkt på det när han ändå var taggad. Blir rätt lättad över det, även om det såklart är ett dåligt sätt att reagera, men det betyder förhoppningsvis att han gör sina rus mest bara för att han reagerar på nåt han ser som han i normala fall inte skulle bry sig om, just bara för att han är så till sig.
För jag VET att han inte skulle bry sig om sånt som fallande snö annars, men det är just när han är trissad som han för det mesta gör sina rus numera. För tänker jag efter så kunde han ju göra såna här ibland även förut, typ om man skrittade lugnt så kunde han flänga iväg. Det har han inte gjort på ett tag förutom nu, när han kan göra det som sagt (*tjatar*) när han är spänd. Tror att vi kan börja få en lösning på det här. Vi har nåt att gå på nu känner jag.
Ska prova att rida med bomull i öronen, det kan bli rätt om han inte upptäcker saker att "bli rädd" för, eller så blir det helt fel och han bara går och kollar efter saker istället om han tycker att han inte hör lika bra som annars. men då är det bara att ta ur dom så det är lika bra att chansa!
Är Kynda på bilden, från en ridtur när jag och mamma var medryttare i Sikvik. Var riktigt mycket snö då också och vi red ut tillsammans med Lotta på en riktig långtur. Saknar hästen och saknar även människorna, som det var då. Och jag saknar tränset! Det var ritkigt snyggt. Men, skulle iaf kunna spåna på om jag kan fixa en fjäder att sätta i tränset med lite indianpärlor på :) Så får jag tillbaka lite minnen...
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tjejsarinnan/305813767/
Visa toppen
Show footer