February
Sunday 15 March 2009 photo 6/7
|
Fyfan vilken dryg häst jag har just nu!
Dock tror jag mycket starkt på att jag har två viktiga anledningar: dels så har han inte fått springa av sig sedan förra onsdagen innan jag upptäckte att han var halt, han har fått komma ut varje dag men bara skrittats och travat minimalt.
Andra anledningen är att han fäller sin päls som en galning just nu! Ger honom dubbel dos vitamin vilket förhoppningsvis ska hjälpa honom igenom det här, men jag vet själv hur otroligt jobbigt det kan vara med hormonsvängningar... Han blir otroligt känslig för allt, samtidigt som hans humör gör att han blir väldigt "trångsynt" och gärna struntar i mig (vilket jag märkte igår >_<).
Mamma och jag gick ut en sväng med honom, jag började med att leda. Var ganska skönt, för jäklar vilka utrbott han fick emellanåt! Han stannade för att klia sig (vilket han gjort jäkla ofta nu på sista tiden, gärna på boken och magen och där han kommer åt iofs, därför jag misstänker att pälsfällningen är jobbig för honom så han ska få gå utan täcke så mycket som möjligt) men blev "rädd" för nåt bakom sig så han far iväg i panik en mikrosekund från sin sårbara ställning med halsen böjd sådär.
Men, han stannar snabbt upp, jag behöver inte ens ta i grimskaftet utan bara stanna upp honom med kroppen. Men han lugnar inte ner sig på en bra stund, får att till litet utbrott med krumbuktsprång och då får jag faktiskt svårt att hålla honom. Tur att han var så söt, annars hade jag nog blivit arg ;)
Dock så blev jag rätt iriterad senare... Det där struntamomentet kom tillbaka och han envisades med att hela tiden stressa förbi mig och lyssnade inte på när jag woooh-ade honom, han bara fortsatte runt mig och ställde sig så att jag skulle märka att han mycket hellre ville vända hemåt direkt. Totalt fokus på det, inget på mig kändes det som. Någon mer som känner igen det där hemåt-fokuserandet?
I vilket fall var det tur att mamma var med för till slut kände jag att jag inte orkade hålla humöret alls längre. Då är det ingen idé så jag lämnade över. Dessutom så hade jag bara gympaskorna och det var så jäkla halt att det blev lite vanskeligt med hans stress. Borde ha tagit tränset och ett delta istället för bara grimman, men har aldirg kännt att det behövts tidigare så det fanns inte i mina tankar alls.
Iaf så bättrade han på sig till slut, som vanligt så blev han lugnare så fort vi passerade den där magiska gränsen då vi är på väg hemåt i hans tankar, då kan han liksom slappna av. inte för att han lyssnade så himla mycket på ens signaler, han ökade inte avståndet när man bad honom att passa sig, skakade mest på huvudet om man snurrade grimskaftet men fortsatte på samma avstånd. Suck!
Sista biten innan stallet fick jag dock min "hämnd", dels så stod vi stilla och väntade på att de nu helt plötsligt läskiga joggarna skulle gå förbi och då testade jag hur han reagerade för stänkande grus så jag sparkade iväg det mot hans hovar. Jösses vad arg han blev! Han som knappt reagerar på nåt stod och stampade när han kände att det stänkte på honom XD Travade honom lite fram och tillbaka sen för att se något spår av hälta men det syntes ingenting. Dock så är han fortfarande lite mystiskt varm i en hov där det inte synts någon hälta. Kommer inte bli klok efter det här om det inte går över snart...
Guuuud vad långt det blev! :O Nåväl, skönt att skriva av sig om den älskade puckohästen...
Dock tror jag mycket starkt på att jag har två viktiga anledningar: dels så har han inte fått springa av sig sedan förra onsdagen innan jag upptäckte att han var halt, han har fått komma ut varje dag men bara skrittats och travat minimalt.
Andra anledningen är att han fäller sin päls som en galning just nu! Ger honom dubbel dos vitamin vilket förhoppningsvis ska hjälpa honom igenom det här, men jag vet själv hur otroligt jobbigt det kan vara med hormonsvängningar... Han blir otroligt känslig för allt, samtidigt som hans humör gör att han blir väldigt "trångsynt" och gärna struntar i mig (vilket jag märkte igår >_<).
Mamma och jag gick ut en sväng med honom, jag började med att leda. Var ganska skönt, för jäklar vilka utrbott han fick emellanåt! Han stannade för att klia sig (vilket han gjort jäkla ofta nu på sista tiden, gärna på boken och magen och där han kommer åt iofs, därför jag misstänker att pälsfällningen är jobbig för honom så han ska få gå utan täcke så mycket som möjligt) men blev "rädd" för nåt bakom sig så han far iväg i panik en mikrosekund från sin sårbara ställning med halsen böjd sådär.
Men, han stannar snabbt upp, jag behöver inte ens ta i grimskaftet utan bara stanna upp honom med kroppen. Men han lugnar inte ner sig på en bra stund, får att till litet utbrott med krumbuktsprång och då får jag faktiskt svårt att hålla honom. Tur att han var så söt, annars hade jag nog blivit arg ;)
Dock så blev jag rätt iriterad senare... Det där struntamomentet kom tillbaka och han envisades med att hela tiden stressa förbi mig och lyssnade inte på när jag woooh-ade honom, han bara fortsatte runt mig och ställde sig så att jag skulle märka att han mycket hellre ville vända hemåt direkt. Totalt fokus på det, inget på mig kändes det som. Någon mer som känner igen det där hemåt-fokuserandet?
I vilket fall var det tur att mamma var med för till slut kände jag att jag inte orkade hålla humöret alls längre. Då är det ingen idé så jag lämnade över. Dessutom så hade jag bara gympaskorna och det var så jäkla halt att det blev lite vanskeligt med hans stress. Borde ha tagit tränset och ett delta istället för bara grimman, men har aldirg kännt att det behövts tidigare så det fanns inte i mina tankar alls.
Iaf så bättrade han på sig till slut, som vanligt så blev han lugnare så fort vi passerade den där magiska gränsen då vi är på väg hemåt i hans tankar, då kan han liksom slappna av. inte för att han lyssnade så himla mycket på ens signaler, han ökade inte avståndet när man bad honom att passa sig, skakade mest på huvudet om man snurrade grimskaftet men fortsatte på samma avstånd. Suck!
Sista biten innan stallet fick jag dock min "hämnd", dels så stod vi stilla och väntade på att de nu helt plötsligt läskiga joggarna skulle gå förbi och då testade jag hur han reagerade för stänkande grus så jag sparkade iväg det mot hans hovar. Jösses vad arg han blev! Han som knappt reagerar på nåt stod och stampade när han kände att det stänkte på honom XD Travade honom lite fram och tillbaka sen för att se något spår av hälta men det syntes ingenting. Dock så är han fortfarande lite mystiskt varm i en hov där det inte synts någon hälta. Kommer inte bli klok efter det här om det inte går över snart...
Guuuud vad långt det blev! :O Nåväl, skönt att skriva av sig om den älskade puckohästen...
Comment the photo
Förut var min häst EXTREMT jobbig när man red ut, hon skulle vända hem hela tiden! Ibland kunde hon göra tvärnitar när man galopperade och försöka finta bort en och slänga sej hemmåt igen.. Inte så uppskattat av mej, haha x)
Men det har vi jobbat bort nu.. Det mesta iaf ;)
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tjejsarinnan/344804030/
Visa toppen
Show footer