Återbesök hos veterinären idag kl 13.

Ida ska följa med, känns jättebra att ha sin medhjälpare med så att hon också får en inblick i hur det här går, hon kommer ju faktiskt minst sagt vara delaktig under det närmsta året så då tycker jag att det inte är mindre än rätt ;) Dessutom kan hon ta hand om hästen om mamma och jag vill prata med veterinären utan att få tinnitus av en skriande Indio som vill ut och beta istället för att stå inne på gången.

Kan säga såhär dock: av vad det känns utanpå, så är senan mycket bättre. Den blev mer svullen och varm ett tag, men med några dagars vila från promenader och sen en massa massage och nu försiktiga promenader tre gånger om dagen enligt schemat så är den nästan finare än innan skadan gav sig till känna! Ska bli spännnande att se vad ultraljudet säger...

Började med att han var halt i mars, tog ut veterinär som sa att det var spatt i bak. Tog ut en tillveterinär då den andra gick på semester när det var dags för andra kollen, men den sa att det inte kunde vara spatt så han ordinerade oss till ATG-kliniken. Där sa de istället att det satt i fram, och böjproven visade ju på att han hade riktigt ont. Så då blev det behandling i kotorna där. Hittade dock inte på vilken led det riktigt var, trots bedövningar. Dock kunde röntgen utesluta spatten iaf. När det satt kvar vid de två följande besöken så började de äntligen kolla på en sena som jag oroat mig för i många år då den visar att den varit utsatt förut för nåt, och vid palpation så hade han ju mkt riktigt ont där. Så nu har vi följt ett strikt program med boxhage och sjukhage och skrittpromenader och allt annat möjligt med laser och tillskott för att se om det blir bättre. Är dock orolig för att om senan blir bättre så kanske det är nåt annat som kommer fram. Svårt när det är så otydligt... Men, det får tiden visa, och det här kommer verkligen att ta tid kan jag lova. Har ingen brådska :)