februari
onsdag 30 september 2009 bild 7/7
|
Det är såhär jävla uselt det känns när ens häst har stått och skrikit i över en halvtimme precis vad som är fel. Han försökte med Ida, men inte ens lättnaden över att matte till slut kom gav nåt trots gnägget eftersom att den dumma människan inte heller var speciellt kvicktänkt.
Men han stod antagligen och visade, skrek, precis hela tiden vad som var fel.
Han viftade och skrapade och lade sig ner för att visa att det var nåt fel med benen. Det är sånt här som får en att lyssna när ens häst gör nåt galet, för bara man ger dom en chans så har dom faktiskt nåt som dom vill berätta när det går galet till.
I det här fallet så tror vi, med facit i hand, att hans ben svällde av motionen såpass att det blev riktigt obehagligt när trycket kring benen ökade i de hårt åtdragna lindorna såpass att det till slut blev stasning, och då fick han panik såpass att han fick nåt som kunde tolkas som koliksymptom. Ni kan ju själva tänka er hur det känns när ni haft nåt som suttit för hårt såpass att det blir blodstopp.
Har aldrig varit med eller hört om något dylikt, men så har jag också en häst som är alldeles för intelligent för mitt eget bästa...
Åkte dit under natten för att kolla till så att han inte blev sämre. Det var en väldigt ljuskänslig häst som blinkade mot mig när jag tände lamporna, men piggheten var det definitivt inget fel på. Dock var frambenen jättetjocka, vilket än mer bevisar att de hade blivit stasade.
Fortfarande så jagar tankarna mig att det här ska ha förstört det senaste halvårets arbete, man vet aldrig vilka skador som kan bli på senorna av sånt här. Jag kan bara klassa mig lycklig över att de kom av såpass snabbt ändå. På gott och ont så hade de kunnat komma av snabbare, försökte i boxen men där var han såpass orolig så jag kunde inte få honom stilla nog så de fick bli på.
Vet inte vem, men någon vill jag tacka för att jag ändå valde att stanna och hälsa på pållen ändå. Annars har jag ingen aning om hur det här hade slutat.
Men han stod antagligen och visade, skrek, precis hela tiden vad som var fel.
Han viftade och skrapade och lade sig ner för att visa att det var nåt fel med benen. Det är sånt här som får en att lyssna när ens häst gör nåt galet, för bara man ger dom en chans så har dom faktiskt nåt som dom vill berätta när det går galet till.
I det här fallet så tror vi, med facit i hand, att hans ben svällde av motionen såpass att det blev riktigt obehagligt när trycket kring benen ökade i de hårt åtdragna lindorna såpass att det till slut blev stasning, och då fick han panik såpass att han fick nåt som kunde tolkas som koliksymptom. Ni kan ju själva tänka er hur det känns när ni haft nåt som suttit för hårt såpass att det blir blodstopp.
Har aldrig varit med eller hört om något dylikt, men så har jag också en häst som är alldeles för intelligent för mitt eget bästa...
Åkte dit under natten för att kolla till så att han inte blev sämre. Det var en väldigt ljuskänslig häst som blinkade mot mig när jag tände lamporna, men piggheten var det definitivt inget fel på. Dock var frambenen jättetjocka, vilket än mer bevisar att de hade blivit stasade.
Fortfarande så jagar tankarna mig att det här ska ha förstört det senaste halvårets arbete, man vet aldrig vilka skador som kan bli på senorna av sånt här. Jag kan bara klassa mig lycklig över att de kom av såpass snabbt ändå. På gott och ont så hade de kunnat komma av snabbare, försökte i boxen men där var han såpass orolig så jag kunde inte få honom stilla nog så de fick bli på.
Vet inte vem, men någon vill jag tacka för att jag ändå valde att stanna och hälsa på pållen ändå. Annars har jag ingen aning om hur det här hade slutat.
Kommentera bilden
12 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/tjejsarinnan/414079606/
Visa toppen
Visa sidfoten