June
Friday 26 December 2008 photo 1/1
|
En mediatränad Nolla
Jag fick i fredags förmiddag flera sms från polare som önskade att jag skulle skriva ett blogginlägg inför Sävehofmatchen för att piska upp stämningen. Jag svarade konsekvent att det inte behövdes, för den här matchen kunde näppeligen bli mer upphaussad än vad den på förhand redan var. Fjolårets batalj i Nolhaga med flera röda kort och ett riktigt slagsmål satt på de flestas näthinnor och bidrog ihop med AHK:s fördelaktiga inledning till att biljetterna till fredagens match sedan länge var slutsålda. Aldrig förr har jag knallat upp på planen en timme före match och sett fyra-femhundra personer redan på plats. Vid avkast en timme senare satt lapp på luckan och 1350 personer, maximalt antal som får vistas i hallen, trängdes på läktarna. Helt fantastiskt!
Och visst blev det precis den match som alla hade hoppats på. Redan efter två minuter rann bägaren över hos bägge lag och gruffet var i full gång. Att skriva nåt slags referat av matchen i övrigt känns bara överflödigt, liksom att beskriva Johan Peterssons prominenta comeback i elitserien, men jag kan inte låta bli. Med två niometare borta, varav den ene har varit vår solklart bäste skytt, blev Peterssons insats enligt mig direkt avgörande. Sex mål och en assist på dryga tjugo minuter i första halvlek. Det gav både spelare och publik hopp om att det här nog ändå kunde gå vägen.
När slutsignalen gick stod på planen ett blåklätt lag som firade i ring trots att man tappat säsongens första poäng i Nolhaga, och ett svartklätt lag som halvdeppade i ring trots att man som första bortalag för säsongen lyckats ta poäng i samma hall. Det vittnar givetvis om hur viktig denna match var för oss, men ingen kan någonsin lura i mig att den var oviktig för dem, särskilt inte efter att ha sett deras sparsamma matchande av sina nyckelspelare mot Hammarby tidigare i veckan.
För egen del tycker jag poängen var allra skönast för publikens skull. När man fått uppbackning av ännu ett publikrekord, hade det rent ut sagt känts piss att få torsk med sex-sju bollar. Det känns bra att vi istället kunde bjuda dem på precis det de ville ha.
Magnus Nollan Grahn gick i sin krönika i söndags till attack mot de svenska handbollsklubbarnas mediahantering. Han kritiserade bl.a. klubbarnas undermåliga förmåga att engagera media i sina matcher och menade att både spelare och ledare var allmänt dåligt mediatränade. ”Det håller inte att en spelare i halvtidsintervjun säger ’Det är bara att köra på’ eller nåt liknande.”
Må så vara att många av oss spelare inte är mediatränade, jag kan här bara tala för mig själv, men samtidigt undrar jag vad Nollan har för referensramar. Jag har själv till exempel aldrig sett en landslagsspelare i vare sig fotboll eller ishockey (Zlatan undantaget) som säger något mer substantiellt än just ”Det är bara att köra på”. Henrik Larsson skulle nog aldrig bli anklagad för att inte vara mediatränad, likväl har han aldrig gett ett enda intressant svar i en tv-intervju under hela sin karriär.
”Näe, vi vet att de är bra och att de har bra spelare, men kan vi bara få ordning på vårt anfallsspel så tycker jag vi har en bra chans att slå dem här idag.” – sagt av: vilken spelare du vill i vilken bollidrott du vill!
Vidare hävdar jag att ansvaret inte kan ligga på oss spelare och ledare, och knappt heller klubbarna, att göra handbollen massmedial. Ska klubbarna ringa till tidningarna och säga ”ni får faktiskt komma och skriva om oss nu också…”?
Här, som på många andra områden, är det handbollförbundet som brister. Med tanke på den totaldominans svensk landslagshandboll hade på nittiotalet och det goda rykte elitserien därmed också fick, är det inget annat än ett stort tjänstefel av förbundet att handbollen vid det här laget inte är mer folkkär. Den uppgiften är väl en av de främsta anledningarna till att förbundet finns överhuvudtaget?
Vidare är det orimligt att jag som spelare ska behöva säga nåt kontroversiellt i en halvtidsintervju för att väcka intresse kring handbollen. Är det vad Nollan menar med att vara mediatränad? I så fall ligger väl ansvaret snarare på Nollan själv, som på en veckobasis både syns och hörs i TV. Han som befinner sig mitt i ett forum med möjlighet att påverka, (det kändes onekligen som att han påverkade media till sin egen fördel i H43/Melsungen-härvan) det är hans jobb att få sporten att låta intressant och spännande. Säg nåt kontroversiellt, inte bara ”Hammarby gör det här väldigt bra…”.
C.S.
P.S. William Gegerfelt från Sävehofs juniorer, du gjorde ett starkt intryck på mig under fredagens match, då du konstant hela andra halvlek satt och hävde ur dig det ena glåpordet efter det andra till mig. En reflektion är att du nog ska vara glad att sportchefen Jerry Hallbäck som satt fyra-fem stolar bort inte hörde vad du sa. En annan reflektion; vem är du att sitta och häckla mig? Jag hade verkligen velat möta dig personligen på planen, men eftersom jag faktiskt har sett dig spela, så inser jag att det nog aldrig kommer hända. D.S.
Ganska snyggt sagt ;)
Jag fick i fredags förmiddag flera sms från polare som önskade att jag skulle skriva ett blogginlägg inför Sävehofmatchen för att piska upp stämningen. Jag svarade konsekvent att det inte behövdes, för den här matchen kunde näppeligen bli mer upphaussad än vad den på förhand redan var. Fjolårets batalj i Nolhaga med flera röda kort och ett riktigt slagsmål satt på de flestas näthinnor och bidrog ihop med AHK:s fördelaktiga inledning till att biljetterna till fredagens match sedan länge var slutsålda. Aldrig förr har jag knallat upp på planen en timme före match och sett fyra-femhundra personer redan på plats. Vid avkast en timme senare satt lapp på luckan och 1350 personer, maximalt antal som får vistas i hallen, trängdes på läktarna. Helt fantastiskt!
Och visst blev det precis den match som alla hade hoppats på. Redan efter två minuter rann bägaren över hos bägge lag och gruffet var i full gång. Att skriva nåt slags referat av matchen i övrigt känns bara överflödigt, liksom att beskriva Johan Peterssons prominenta comeback i elitserien, men jag kan inte låta bli. Med två niometare borta, varav den ene har varit vår solklart bäste skytt, blev Peterssons insats enligt mig direkt avgörande. Sex mål och en assist på dryga tjugo minuter i första halvlek. Det gav både spelare och publik hopp om att det här nog ändå kunde gå vägen.
När slutsignalen gick stod på planen ett blåklätt lag som firade i ring trots att man tappat säsongens första poäng i Nolhaga, och ett svartklätt lag som halvdeppade i ring trots att man som första bortalag för säsongen lyckats ta poäng i samma hall. Det vittnar givetvis om hur viktig denna match var för oss, men ingen kan någonsin lura i mig att den var oviktig för dem, särskilt inte efter att ha sett deras sparsamma matchande av sina nyckelspelare mot Hammarby tidigare i veckan.
För egen del tycker jag poängen var allra skönast för publikens skull. När man fått uppbackning av ännu ett publikrekord, hade det rent ut sagt känts piss att få torsk med sex-sju bollar. Det känns bra att vi istället kunde bjuda dem på precis det de ville ha.
Magnus Nollan Grahn gick i sin krönika i söndags till attack mot de svenska handbollsklubbarnas mediahantering. Han kritiserade bl.a. klubbarnas undermåliga förmåga att engagera media i sina matcher och menade att både spelare och ledare var allmänt dåligt mediatränade. ”Det håller inte att en spelare i halvtidsintervjun säger ’Det är bara att köra på’ eller nåt liknande.”
Må så vara att många av oss spelare inte är mediatränade, jag kan här bara tala för mig själv, men samtidigt undrar jag vad Nollan har för referensramar. Jag har själv till exempel aldrig sett en landslagsspelare i vare sig fotboll eller ishockey (Zlatan undantaget) som säger något mer substantiellt än just ”Det är bara att köra på”. Henrik Larsson skulle nog aldrig bli anklagad för att inte vara mediatränad, likväl har han aldrig gett ett enda intressant svar i en tv-intervju under hela sin karriär.
”Näe, vi vet att de är bra och att de har bra spelare, men kan vi bara få ordning på vårt anfallsspel så tycker jag vi har en bra chans att slå dem här idag.” – sagt av: vilken spelare du vill i vilken bollidrott du vill!
Vidare hävdar jag att ansvaret inte kan ligga på oss spelare och ledare, och knappt heller klubbarna, att göra handbollen massmedial. Ska klubbarna ringa till tidningarna och säga ”ni får faktiskt komma och skriva om oss nu också…”?
Här, som på många andra områden, är det handbollförbundet som brister. Med tanke på den totaldominans svensk landslagshandboll hade på nittiotalet och det goda rykte elitserien därmed också fick, är det inget annat än ett stort tjänstefel av förbundet att handbollen vid det här laget inte är mer folkkär. Den uppgiften är väl en av de främsta anledningarna till att förbundet finns överhuvudtaget?
Vidare är det orimligt att jag som spelare ska behöva säga nåt kontroversiellt i en halvtidsintervju för att väcka intresse kring handbollen. Är det vad Nollan menar med att vara mediatränad? I så fall ligger väl ansvaret snarare på Nollan själv, som på en veckobasis både syns och hörs i TV. Han som befinner sig mitt i ett forum med möjlighet att påverka, (det kändes onekligen som att han påverkade media till sin egen fördel i H43/Melsungen-härvan) det är hans jobb att få sporten att låta intressant och spännande. Säg nåt kontroversiellt, inte bara ”Hammarby gör det här väldigt bra…”.
C.S.
P.S. William Gegerfelt från Sävehofs juniorer, du gjorde ett starkt intryck på mig under fredagens match, då du konstant hela andra halvlek satt och hävde ur dig det ena glåpordet efter det andra till mig. En reflektion är att du nog ska vara glad att sportchefen Jerry Hallbäck som satt fyra-fem stolar bort inte hörde vad du sa. En annan reflektion; vem är du att sitta och häckla mig? Jag hade verkligen velat möta dig personligen på planen, men eftersom jag faktiskt har sett dig spela, så inser jag att det nog aldrig kommer hända. D.S.
Ganska snyggt sagt ;)
Visa toppen
Show footer