January
Monday 12 May 2008 photo 3/3
|
Det är snart 6 år sen jag tog farväl till dig, du var en vän som inte var speciellt bra vän, men du var den enda jag hade, du dög iaf, du kom till vår klass i 3an, då jag stod utan vänner, vi hittade varandra ganska snabbt, vi hade kul tillsammans, vi hittade på en massa saker, vi plockade blmmor och "sålde" dem på lekplatsen, du skrek " KOM OCH KÖP BLOMMOR,DOM KOSTAR GRATIS" jag kommer mycket väl ihåg våra stunder tillsammans, hur du såg ut, vart du bodde, allt. Du hade inte heller speciellt många vänner. Även om vi inte hade mycket gemensamt så hade vi en sak gemensamt i alla fall, vi båda var hatade av jävligt många, ingen ville ta kontakt med oss eller nått, men så länge vi hade varandra stod vi ju inte utan vänner. Det började bli sommar, och jag skulle som vanligt till Kalix, där mina släktingar bor, jag gav dig adressen till min mormor och morfar, ifall du blev sugen på att skicka ett brev eller så. vi skulle va hos mormor första veckan, och andra veckan i stugan på Seskarö (det ligger mellan kalix och haparanda) och den har ingen adress. En solig dag ringde min mormor, och ville ha tag på mig när vi var i stugan, hon sa att jag hade fått ett brev. Jag blev jätteglad. Hon frågade om hon skulle läsa det eller låta mig läsa det, jag ville att hon skulle läsa det högt i telefonen, och det gjorde hon. Hon började läsa " Hej daniel, hur mår du ? för jag mår bra. jag ska flytta tillbaks till danmark, hejdå" (eller nått sånt stod det i brevet). Jag kände direkt att gråtet började växa i halsen, min mormor frågade hur det var, jag sa " det är bra" (som jag alltid har sagt, även om det har varit piss), sen sa vi hejdå och lade på. Den dagen gick bara ut på att gråta, jag grät typ hela natten, ingen förstod varför, men jag ville inte säga. När jag körde förbi hans hus när vi hade kommit hem såg det tomt ut, jag gick dit, jag såg att dem fortfarande var kvar, det var en riktigt stor lättnad, jag blev glad över att se han. Vi började brevväxla även om han bodde kvar i gammleby, han ritade teckningar där det var jag och han på. När vi började fyran sen frågade alla vart han hade tagit vägen, dem hade inte kontaktat rektorn och sagt att dem hade flyttat. Så jag fick sa att han hade flyttat, första gången man möter alla nya lärare osv... Vi brevväxlade i cirka 1 år, jag skickade ett brev, men fick inget svar, jag skickade ett till brev fick fortfarande inget svar.
Jag brukade ringa han också, jag hade fått hans telefon nummer. Men när jag ringde han i 6an, då hade det varit ett år sen jag ens hade hört något från han, så svarade hans mamma, hon svarade "hej" och jag "hej är jonas där ?" och hon blev förvånad att det var en svensk som hade ringt, men hon ropade på jonas, han kom till telefonen och sa "hej det är jonas" och jag "hej det är daniel", men han svarade "va ? jag känner ingen daniel ?" "asså jag är svensk", sa jag, han svarade "jag känner ingen svensk".
Jag blev väldigt förvånad och besviken
Vart tog du vägen ?
Annons
Comment the photo
Freeedrik
Wed 14 May 2008 12:57
:-(
The Show Must Go On.
The Show Must Go On.
Anonymous
Mon 12 May 2008 23:25
Han försvann. Jag tror det är så att han ville glömma att han inte hade någr andra vänner, han drömde alltid om at tvara en av de där poppisarna, så som jag kan förstå att du gjort, eftersom jag själv hänger med mkt väl på vad du berättar. Det är hårt när någon man delat ngåto med säger att dom itne vet vem man är, det känns hårt. Men jag tror han hade trängt undan det, skaffat nya vänenr, försökt glömma hur jobbigt han hade det i Sverige. Sen när du väl ringde, fick han panik, visste inte vad han skulle göra. Men vet du vad? Folk försvinner men nya kommer. Jag kom till dig baby, och jag tänker stanna MKT länge, så länge du ger mig den tillåtelsen ! <3 Du är ju min gullunge <3
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/toapappspanik/206462494/
Visa toppen
Show footer