August
Wednesday 11 February 2009 photo 1/2
|
Slå mig inte.
Hör ni det?
Låt mig vara ifred.
Nej, nej släpp in mig. Äpplen, äppeloften. Jag känner den
Låt mig inte stå här i det kalla vita. Blåsten har slipade nålar som äter mina händer, mitt ansikte tills ingen frostig hud, inget kött, inget fett blir kvar på benen, kraniet.
Märker ni inte att jag försvinner. ni kunde inte bry er mindre, eller hur?
maskarna krälar på jordgolvet.
Jag hör dem. Och mössen, hur de älskar och blir galna av värmen, sliter varandra i stycken. Vi borde vara döda nu viskar de, men du har tänt din kamin och håller oss vid liv, vi är ditt enda sällskap i kylan. Men vilket sällskap sedan. Har vi någonsin levat, eller dog vi för länge sedan, i ett rum så trångt att ingen kärlek kunde rymmas i det?
Jag drar ett fuktigt tyd om min magra kropp, ser elden brinna i kaminens fönster, känner röken sprida sig genom min svara håla och sippra ut till de sovande tallarna, granarna, mossan och gråstenen, isen på sjön.
var finns värmen? Endast i vattnet som kokar. Om jag somnar, vaknar jag då?
Slå inte.
Låg mig inte stå i snön. Utanför.
jag blir blå, sedan vit som allt annat. Här får jag vara ensam.
Jag sover nu och i drömmen kommer orden tillbaka: fittunge, pisseglin, du är inte på riktigt, du fanns inte.
Men vad gjorde jag er? säg mig det enda: vad har jag gjort? Vad hände?
Och varifrån kom äppeldoften första gången? äpplena är runda, men de briserar, försvinner i mina händer.
kaksmulor på golvet under mig.
Och jag vet inte vem hon är, men det svärar en naken kvinna över min kropp, hon säger: Jag ska ta hand om dig, du finns för mig, vi är människor, vi hör ihop, men så slits hon bort, från hålas tak vrids upp av en svart vind och där ute hör jag hur något ålar sig efter hennes ben och hon skriker och tystnar. så är hon tillbaka, men hon är en annan nu, den ansiktslösa jag saknat hela mitt liv. kom hon undan, slog hon mig, vem är hon egentligen?
Det blinkar i inkrogen. Fullt där. Utkorgen tömd.
Jag kan utplåna saknaden.
Jag kan strunta i att andas.
Om saknanden och anledningen frösvinner så kommer tillhörigheten. Eller hur?
Jag har vaknat. Jag är många år äldre, men min håla, kylan, vinternatten och skogen är desamma. jag måste göra något. jag har gjort det redan. någonting har hänt.
Varifrån kommer blodet på mina händer?
och ljuden.
vadf är det för fel på dom?
maskarna och mössen hörs inte för allt oväsendet.
din röst. bankandet på de hopspikade plankorna som är min hålas dörr. så nu kommer du, ni, äntligen hit.
Bankandet. Drick inte så mycket.
Är det ni? Eller de döda?
Vem som än är där ute, säg att nni kommer med vänlighet i sinnet säg att ni kommer med kärlek.
Lova mig det.
Lova mig så mycket.
Lova.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tobie-j/330377224/
Visa toppen
Show footer