Sunday 19 December 2010 photo 5/26
|
Del 4
Angel Lee berättar!
-Angel det är mat! Ropar min moster som heter Pernilla.
-Kommer! Ropar jag tillbaka, jag går upp för trappan till köket och sätter mig på min vanliga plats.
-Vad gör du där nere då? Frågar min morbror som heter Peter han försöker antagligen få igång ett samtal vid middagen.
-Inget, svarar jag stumt men i egentligen skrev jag ju, men det var ingen som visste om det det var Nadja min enda kompis som visste det.
-Tack för maten, sa jag när ja petat i den.
-Du kan väll smaka i alla fall smaka på maten bad Pernilla.
-Nej tack! Jag är inte hungrig svarade jag som jag alltid gör när dom ställer den frågan.
-Vad ska du göra nu då? Frågade Josefin och log ett taskigt leende.
-Jag sa göra samma sak som jag gjorde innan, sa jag bara och sprang med till mitt rum som är i källaren och låser dörren, jag vill ha det så för då är det ingen som stör. Jag gick fram till min Mac och satte på "Sum 41" med låten "so long goodbye" sedan skrev jag
"This is not what I intended
I always swore to you that I would never fall apart
You always thought that I was stronger
I may have failed
But I have loved you from the start" (taget från Fall For You)
det skrev jag till Nadja på ett papper för hon var tvungen att flytta i från mig. Jag tog fram min mobil och skev
till Nadja
kan vi ses?
Till Angel
klart vid den gamla eken?
Till Nadja
1o min?
Jag rev ut pappret och la det i fickan sen låste upp dörren och låste den sedan för att ingen skulle komma in. Jag satte på mig mina Converse och en jacka.
-Jag ska iväg! Ropade jag till Pernilla men hon han inte svara innan jag hade stängt dörren. Jag tog min cykel och cyklade till Eken som har varit vårat mötes plats sen ajg flyttade till min moster. När jag kom hade Nadja inte kommit ennu så jag klättrade upp till en av dom tjocka grenarna. Efter ett tag hörde jag någon
-Angel! Hör jag någon ropa.
-Hej! Sa jag och hoppade ner och kramade om henne hårt och då stoppade jag ner lappen i hennes ficka.
-Jag kan inte fatta att du ska flytta, sa jag med en suck och vi satte oss på några stenar.
-Jag kommer alltid finnas där där dig, sa Nadja till mig och jag fällde några tårar.
-Jag måste gå nu för jag har inte packat klart, hej då!
När hon var utom synhåll klarade jag mig inte mer jag brast, gick sönder. Jag hörde att någon kom fram till mig.
-Hur är det? Frågade rösten.
KOmmentera för mer:P
Comment the photo
Men MER!! ^^ <3
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotel89/480482295/