Show more 
Previous photoSunday 19 December 2010 photo 5/25
|
del 5.
-Det funkar, sa jag och torkade bort några tårar från min kind. Rösten som visade sig till höra en kille vid namn Bill satte sig jämte mig och höll om mig vi satt sedan och pratade väldigt länge om allt mellan himmel och jord.
-Oj, va klockan är mycket, sa jag och reste mig upp.
-Kan inte jag få ditt nummer? Frågade Bill och log. Så bytte vi nummer och jag började gå hem.
När jag kom hem var klockan lite över 24:00 och Pernilla och Peter satt i deras vita skinnsoffa och bara väntade på att skälla ut mig.
-Var har du varit? Frågade Pernilla ganska argt.
-Eken, sa jag bara.
-Med ven? Frågade Peter denna gången.
-Nadja, sa jag och kollade ner i golvet.
-Det har du inte för dom åkte vid 5 idag. Ljug inte mot mig snälla kan du inte bara säga med vem?
-Nej det kan jag inte! Skrek jag mot dom och sprang ner och låste upp dörren till mitt rum och sedan smällde jag igen den igen och så slängde jag mig i min säng och somnade. Den natten sov jag inte lugnt det var mardröm på mardröm.
Måndag
Mobilklockan ringer eller nej det är fel signal tänker jag.
Bill står det på skärmen.
Hej, sa jag med morgon röst
Väckte jag dig? Frågade Bill.
Aa, men det är lugnt för jag skulle ändå gå upp snart.
Bra! Men jag kom på att jag fick aldrig veta vad du heter.
Jag heter Angel, sa jag och log för mig skälv.
-Angel är du vaken!? Ropade Pernilla.
-Kan du vänta lite bara.
-Visst, sa Bill
-Bra.
-Aa, svarade jag.
-Vi sak äta frukost nu! Ropade Pernilla.
-Jag måste sluta nu, hej då.
-Hej då, hoppas vi ses igen, var det sista han sa innan jag la på. Jag gick upp för trappan in till köket och satte mig på min vanliga plats och tog en macka och lite o'boy.
-Kan vi du inte berätta vem du träffade igår för annars får du mobilförbud och dataförbud, sa Peter med en ganska hård röst.
-Nej jag vill inte berätta! Nästan skrek jag.
-Kan du säga vem du pratade med nu i morse då? Frågade Pernilla med inte lika hård röst.
-Jag har inte pratat med någon, tack för frukosten, sa jag och gick ner till mitt rum igen och satte på mig en tröja med en skadad Svampbob på, en stor rutig kofta och svarta jeans. Mitt hår gömde jag i en ill rosa mössa sedan sminkade jag mig med svart mascara, svart kajal och mina vita linser sedan gick jag och borstade tänderna och tog min väska.
-Är alla klara för jag måste åka nu! Ropade Pernilla i hallen. Jag gick upp och satte på mig mina skor och gick ut och satte mig i framsätet.
Och här kommer tvillingarna Joakim och Josefin som är lika gamla som mig.
-Pernilla, sa jag.
-Vad är det gumman.
-När får ska jag börja övningsköra, jag fyller ju arton nästa år ju.
-Haha, ska du ta körkort, du kan ju inte ens cykla, sa Joakim och båda börja skratta.
-Jag vet inte, sa Pernilla som ignorerade sina barn där bak.
-Vi har liksom inte tid att övningsköra med 3 barn samtidigt.
-Men jag är ju äldst ju, sa jag och suckade. Nu va vi framme vid skolan och vi gick ut, jag kollade bort mot väggen som Nadja alltid stod vid när hon väntade på mig med nu va den tom. Jag tog ett djupt andetag och gick till klassrummet dagen rullade på men väldigt sakta men äntligen ringde det ut och jag gick ut för att vänta på bussen som skulle ta mig hem men jag hoppade av på hållplatsen innan och gick in på kyrkogården fram till mina föräldrars gravsten.
Comment the photo
11 comments on this photo
Visa toppen
Show footer