June
Tuesday 1 June 2010 photo 2/30
|
Del 2 Emelie's synvinkel
"MAMMAAA!" Skrek jag av glädje när jag kom in. Jag sprang mot henne med ett leende och kramade henne. Hon kollade chokad på mig.
"Va e det gumman?" Hon skrattade lite. Det va länge sedan stämmningen vart så lätt mellan oss två.
"Tokio Hotel kommer till STOCKHOLM!" Min bror Matte kollade på mig med en suck men sa ingenting. Usch, han äcklade mig.
"Jaha." Svarade mamma irriterat. Ingen i min familj gillade dom alls. Det va en sak jag hatade med dom. Varför i helvete kunde dom inte acceptera mig?
"Fattar du inte att jag SKA dit?" Hon himlade med ögonen och väntade innan hon svarade mig.
"Vi får la se.."
"MEN MAMMA DE E PÅ TISDAG" Skrek jag argt och sprang upp till mitt rum.
Varför va hon alltid tvungen att förstöra allt? Emmas mamma Lina va så perfekt och snäll. Hon tog hand om mig som jag var hennes dotter också medans min mamma i stort sätt hatade mig sen en månad tillbaka. Eller hon hade la inte tyckt om mig sedan jag började lyssna på Tokio Hotel och det va tre år sedan så jag borde ju ha vant mig tycker man, men det gick inte. Tänk så kunde Lina adoptera mig? Mamma skulle döda henne och då skulle Emma bryta ihop. Hon älskade sin mamma så mycket. Jag satte in Humanoid i min skivpelare och började sjunga med.
"There are days, when you feel so small, and you know, you could be so tall.." Det knackade på dörren när jag låg och grät i min säng till musiken. Sen steg min bror in försiktigt.
"E det verkligen värt det?" Han kollade på mig.
"Eeh, ja? Mycket mer värt än att sitta här och dunsta bort"
Han svarade inte utan lämnade mig. Han förstog inte. Han va mammas favorit. Pappa fanns inte här. Eller han ville men han lämnade oss för flera år sedan och jag ville inte träffa honom. Matte träffade honom typ någon gång i månaden, men jag klarade inte det. Tankarna snurrade runt i huvudet fram och tillbaka. Klockan gick och gick. Jag spelade skivan om och om igen och tårarna slutade inte rinna.
Det var skönt. Speciellt när bladet skärde. Det kändes som om all smärta försvann ur kroppen och jag njöt av kännslan. Jag drog bladet över vänster armen tre gånger. Sen knackade det på dörren. Jag svarade inte först utan fortsatte att kolla på min arm.
"Emelie?" De va mamma. Hon lät irriterad.
"Mmh?" Svara jag surt tillbaka.
"Jag ska ha duschen"
Jag ville va själv så jag sa att jag skulle duscha precis och satte på kranen. Då kunde jag inte häller höra va hon sa på andra sidan dörren. Det va skönt att stänga allt ute ett tag. Nu var det bara jag och rakbladet. Men jag drog det bara en gång till över handleden. Och åter igen kände jag ett lugn spridas i mig. Jag lämnade badrummet en kvart senare.
Sen gick jag och la mig så inte mamma skulle undra varför jag inte såg ut att ha duschat. Jag sov som vanligt dåligt och den stunden jag väl sov drömde jag som vanligt om Tom. Denna natten drömde jag att Tom ville snacka med mig efter signeringen och vi stog bakom deras turnébuss. Han skulle precis kyssa mig men då vaknade jag i ett ryck. Varför skulle jag alltid vakna när det va som bäst? Emma var tvärt om. Hon drömde bra drömmar om alla skådespelare hon älskade och då fick hon va med om allting bra. Och det avbröts inte när det va som bäst. Fast det kanske också va bra att det avbröts. Då va jag tvungen att fortsätta undra hur det va att kyssa honom. Jag slår vad om att han e bra på det. Men jag vill veta vilken känsla man får.
Min mobil ringde.
"Packa nu?" Sa jag glatt men trött eftersom jag visste att det va Emma.
"Jag kommer till dig först hör jag" Jag skratta lite och lämnade tankarna om min dröm
"Jo, det blir nog så."
"Jag kommer om en stund"
Sa hon till sist glatt i telefonen och jag reste mig upp ur sängen. Mamma satt nere i köket när jag kom ner. Hon kollade på mig.
"Vad?" Sa jag irriterat. Jag hade absolut inte kommit över gårdagen.
"Inget."
Sa hon bara och kollade bort. Det hade tydligen inte hon häller. Jag va oftast inte alls långsynt men gällde det att jag skulle kunna få träffa killarna så skulle jag aldrig förlåta henne. Om jag inte fick åka för henne skulle jag ju såklart åka ändå men det betydde att jag skulle få bo hos Emma precis som för en månad sen då hon slängde ut mig. Jag orkade inte tänka mer på det.
Dörren öppnades.
"Emma?" Hon ropade och jag svara
"Köket"
Hon kom in till mig och mamma. Jag antog att Matte sov fortfarande. Jag mådde illa av att tänka på honom. Emma log fejkat mot mamma och satte sig brevid mig. Jag började bre en macka och hällde upp ett glas juice. Emma tog ett glas juice hon med.
"Så va behöver vi ha med oss?" Mamma kollade arg upp på mig. Jag försökte ignorera henne.
"Jag vet inte! Snygga kläder? Bikini, handduk"
Emma började anteckna på ett papper hon hade brevid sig med en blå bläckpenna. Mammas blick var fortfarande fäst vid mig, argt. Jag hatade henne. Varför kunde hon inte fatta? Jag va nästan 18 så jag skulle ju inte dö direkt häller.
Mina tankar avbröts och Matte kom ner för trappan. Emma gav mig en orolig blick. Vi var nästan aldrig hemma hos mig längre. Varken mamma eller Matte gillade mig eller Emma. Jag mådde illa när min så kallade bror kollade på mig som om jag var ett objekt.
"Ska vi gå upp?"
Frågade hon när hon sett min reaktion på Matte. Jag svalde den sista tuggan och nickade mot henne samtidigt.
Vi gick upp för trappan och in på mitt rum. Jag la mig på min säng och suckade. Samma tankar som vanligt flög runt i mitt huvud. Matte, mamma, pappa, Tom och allt sånt. Jag saknade pappa. Mer än någon kan förstå, någonsin. Men samtidigt va det han som lämnade oss. Inte vi som lämn..
"Va tänker du på?" Emma kollade lite oroligt på mig och verkade ganska fånigt desperat i att få veta.
"De gamla vanliga" Svarade jag och hon nickade bara till svar innan hon gick till min garderob. Jag reste mig från sängen motvilligt och började hjälpa henne packa ner det vi skulle behöva.
"Hoppas vi får ledigt" Jag ville inte tänka tanken på att min chans skulle förstöras av SKOLAN.
"De får vi" Försökte Emma pigga upp mig med och slängde ner min gröna bikini som va snygg till min ögonfärg och fick dom att lysa.
______________________________________________
kommentera för mer !<3
"Va e det gumman?" Hon skrattade lite. Det va länge sedan stämmningen vart så lätt mellan oss två.
"Tokio Hotel kommer till STOCKHOLM!" Min bror Matte kollade på mig med en suck men sa ingenting. Usch, han äcklade mig.
"Jaha." Svarade mamma irriterat. Ingen i min familj gillade dom alls. Det va en sak jag hatade med dom. Varför i helvete kunde dom inte acceptera mig?
"Fattar du inte att jag SKA dit?" Hon himlade med ögonen och väntade innan hon svarade mig.
"Vi får la se.."
"MEN MAMMA DE E PÅ TISDAG" Skrek jag argt och sprang upp till mitt rum.
Varför va hon alltid tvungen att förstöra allt? Emmas mamma Lina va så perfekt och snäll. Hon tog hand om mig som jag var hennes dotter också medans min mamma i stort sätt hatade mig sen en månad tillbaka. Eller hon hade la inte tyckt om mig sedan jag började lyssna på Tokio Hotel och det va tre år sedan så jag borde ju ha vant mig tycker man, men det gick inte. Tänk så kunde Lina adoptera mig? Mamma skulle döda henne och då skulle Emma bryta ihop. Hon älskade sin mamma så mycket. Jag satte in Humanoid i min skivpelare och började sjunga med.
"There are days, when you feel so small, and you know, you could be so tall.." Det knackade på dörren när jag låg och grät i min säng till musiken. Sen steg min bror in försiktigt.
"E det verkligen värt det?" Han kollade på mig.
"Eeh, ja? Mycket mer värt än att sitta här och dunsta bort"
Han svarade inte utan lämnade mig. Han förstog inte. Han va mammas favorit. Pappa fanns inte här. Eller han ville men han lämnade oss för flera år sedan och jag ville inte träffa honom. Matte träffade honom typ någon gång i månaden, men jag klarade inte det. Tankarna snurrade runt i huvudet fram och tillbaka. Klockan gick och gick. Jag spelade skivan om och om igen och tårarna slutade inte rinna.
Det var skönt. Speciellt när bladet skärde. Det kändes som om all smärta försvann ur kroppen och jag njöt av kännslan. Jag drog bladet över vänster armen tre gånger. Sen knackade det på dörren. Jag svarade inte först utan fortsatte att kolla på min arm.
"Emelie?" De va mamma. Hon lät irriterad.
"Mmh?" Svara jag surt tillbaka.
"Jag ska ha duschen"
Jag ville va själv så jag sa att jag skulle duscha precis och satte på kranen. Då kunde jag inte häller höra va hon sa på andra sidan dörren. Det va skönt att stänga allt ute ett tag. Nu var det bara jag och rakbladet. Men jag drog det bara en gång till över handleden. Och åter igen kände jag ett lugn spridas i mig. Jag lämnade badrummet en kvart senare.
Sen gick jag och la mig så inte mamma skulle undra varför jag inte såg ut att ha duschat. Jag sov som vanligt dåligt och den stunden jag väl sov drömde jag som vanligt om Tom. Denna natten drömde jag att Tom ville snacka med mig efter signeringen och vi stog bakom deras turnébuss. Han skulle precis kyssa mig men då vaknade jag i ett ryck. Varför skulle jag alltid vakna när det va som bäst? Emma var tvärt om. Hon drömde bra drömmar om alla skådespelare hon älskade och då fick hon va med om allting bra. Och det avbröts inte när det va som bäst. Fast det kanske också va bra att det avbröts. Då va jag tvungen att fortsätta undra hur det va att kyssa honom. Jag slår vad om att han e bra på det. Men jag vill veta vilken känsla man får.
Min mobil ringde.
"Packa nu?" Sa jag glatt men trött eftersom jag visste att det va Emma.
"Jag kommer till dig först hör jag" Jag skratta lite och lämnade tankarna om min dröm
"Jo, det blir nog så."
"Jag kommer om en stund"
Sa hon till sist glatt i telefonen och jag reste mig upp ur sängen. Mamma satt nere i köket när jag kom ner. Hon kollade på mig.
"Vad?" Sa jag irriterat. Jag hade absolut inte kommit över gårdagen.
"Inget."
Sa hon bara och kollade bort. Det hade tydligen inte hon häller. Jag va oftast inte alls långsynt men gällde det att jag skulle kunna få träffa killarna så skulle jag aldrig förlåta henne. Om jag inte fick åka för henne skulle jag ju såklart åka ändå men det betydde att jag skulle få bo hos Emma precis som för en månad sen då hon slängde ut mig. Jag orkade inte tänka mer på det.
Dörren öppnades.
"Emma?" Hon ropade och jag svara
"Köket"
Hon kom in till mig och mamma. Jag antog att Matte sov fortfarande. Jag mådde illa av att tänka på honom. Emma log fejkat mot mamma och satte sig brevid mig. Jag började bre en macka och hällde upp ett glas juice. Emma tog ett glas juice hon med.
"Så va behöver vi ha med oss?" Mamma kollade arg upp på mig. Jag försökte ignorera henne.
"Jag vet inte! Snygga kläder? Bikini, handduk"
Emma började anteckna på ett papper hon hade brevid sig med en blå bläckpenna. Mammas blick var fortfarande fäst vid mig, argt. Jag hatade henne. Varför kunde hon inte fatta? Jag va nästan 18 så jag skulle ju inte dö direkt häller.
Mina tankar avbröts och Matte kom ner för trappan. Emma gav mig en orolig blick. Vi var nästan aldrig hemma hos mig längre. Varken mamma eller Matte gillade mig eller Emma. Jag mådde illa när min så kallade bror kollade på mig som om jag var ett objekt.
"Ska vi gå upp?"
Frågade hon när hon sett min reaktion på Matte. Jag svalde den sista tuggan och nickade mot henne samtidigt.
Vi gick upp för trappan och in på mitt rum. Jag la mig på min säng och suckade. Samma tankar som vanligt flög runt i mitt huvud. Matte, mamma, pappa, Tom och allt sånt. Jag saknade pappa. Mer än någon kan förstå, någonsin. Men samtidigt va det han som lämnade oss. Inte vi som lämn..
"Va tänker du på?" Emma kollade lite oroligt på mig och verkade ganska fånigt desperat i att få veta.
"De gamla vanliga" Svarade jag och hon nickade bara till svar innan hon gick till min garderob. Jag reste mig från sängen motvilligt och började hjälpa henne packa ner det vi skulle behöva.
"Hoppas vi får ledigt" Jag ville inte tänka tanken på att min chans skulle förstöras av SKOLAN.
"De får vi" Försökte Emma pigga upp mig med och slängde ner min gröna bikini som va snygg till min ögonfärg och fick dom att lysa.
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelfic/459971776/
Visa toppen
Show footer