June
Tuesday 1 June 2010 photo 7/30
|
Del 7 - Emma's synvinkel
Jag och Bill satt nu i soffan inne på ett hotellrum. Jag fattar inte att jag satt här med Bill Kaulitz på hans hotellrum i Stockholm. Eller att jag bara råkat välja att gå ner till hotellbaren eftersom att Emelie gått till Tom och jag kände mig ensam. Och då satt han där och började snacka med mig sen.
Hallå? Jag va en tråkig, vanlig, ful, tjock, äcklig tjej från Varberg. Vem vill ha mig? No one. Det va la et största av mina problem. Jag va 17 år och hade fortfarande inte haft någon kille. Det brukade de festa ha haft i den åldern. Men nej då, inte jag inte. Det va ett bevis på dåligt utseende och personlighet. Men egentligen sket jag i det så länge jag hade Emelie.
Jag och Bill hade vart inne hos Emelie och Tom för en stund sen. Jag kunde inte vänta tills Emelie skulle ringa och berätta vad som hänt. Bill hade såklart märkt på mig att någonting absolut va fel så vi bestämde oss tillslut för att gå in till dom. Men Emelie hade insisterat på att i alla fall stanna tills senare ikväll och jag visste hur envis hon va så jag gick med på det.
"Va tänker du på?" Fråga Bill och log.
"Emelie, hur det ska sluta."
"Får jag fråga vad som hänt?" Undrade han lite försiktigt från andra sidan soffan.
"Jo, det borde la kanske komma från henne men du borde la kanske veta och hålla lite koll på din käre bror.."
Jag tvekade lite.
"Har Tom gjort något?" Han kollade på mig med en gnutta oro i blicken.
"Nej, nej aboslut inte. Men Emelies bror.." Ännu en gång tvekade jag och log lite försiktigt mot Bill "Våldtog henne" fortsatte jag.
Bill kollade på mig med ögon stora som tefat och med en mun öppen som en fisk.
"Hur fan?"
"Mmh. Hennes morsa bryr sig inte men mamma försöker få henne att göra det och Emelie ja .. asså det är invecklat men du förstår själva huvudgrejen"
"Jag vet inte om jag klarar mer." Sa han och skaka sen på huvudet. "Ska vi tänka på något annat?"
"Visst" Log jag.
Va skulle man kunna tänka på? Det va inte så att jag va speciellt van vid att sitta med en stor kändis på hans hotellrum så jag visste inte riktigt va dom brukade göra.
"Vart bor du?" Jag kollade på Bill.
"Varberg, några timmar här ifrån"
"Så du ska inte stanna här?"
"Vi åker på torsdag"
Jag kollade ner på mina händer. Hade jag mött hans blick där hade jag nog dött. Emelie hade varkligen rätt. Innan hade jag inte riktigt lyssnat på henne när hon sa att Bill och Tom hade de vackraste ögonen. Men nu när jag såg dom i verkligheten så kunde jag inte neka längre. Bill ögon slog ju allt.
"Hm.. kan inte vi spendera dom tillsammans, för vi ska inte åka föräns på söndag förmiddag" Log han så jag inte kunde låta bli att fnissa.
"Gärna. Men jag vill bara se så Emelie mår bra."
"Klart, de förstår jag"
Jag och Bill satt där i säkert en timma och prata om allt och inget, men avbröts när min mobil ringde.
"Yes? .. Jag va så inne i att snacka engelska så jag svara till och med på det när Emelie ringde. Okej.. Men ska jag hämta dig?... säkert? .. vi ses."
Jag la på och gav Bill en beklagande blick.
"Vi får ses imorgon, Emelie ville sova" Suckade jag.
"Okej" Log han, men man kunde se besvikelsen lysa igenom.
Jag gick ut i hallen för att ta på mig mina skor och sen gå till mig och Emelie.
Innan jag öppnade dörren gav Bill mig en lätt kram. Sen lämnade jag honom själv och tassade iväg till mitt och Emelies rum.
"Emelie?" Ropade jag när jag låst upp och öppnat dörren.
Jag fick inget svar så jag antog att hon inte kommit ännu. Kanske en het kyss som hejdå till Tom tog en stund. Jag hoppades att hon skulle kunna komma över det med Matte.
Jag hade haft fel. När jag skulle öppna dörren till badrummet var den låst.
"Emelie?"
"Ja?" Svarade hon med en suck.
"Snälla öppna"
Bedde jag henne och tillslut öppnade hon. Sen sjönk hon ner på golvet och lutade sig mot väggen. Brevid henne låg det ett rakblad med blod på. Jag kollade automatiskt på hennes handleder.
"Emelie, skulle du inte sluta?"
"Jag är ju fan inte värd mer"
"Nu lägger du av"
Ilskan kokade i mig. Hur fan kunde han göra detta mot sin syster?
Jag ville slita han i stycken och elda upp honom.
Jag hjälpte henne upp och tog ut henne till den stora dubbelsängen och la henne på ena sidan. Hennes kropp var utmattad och tung.
När jag försäkrat mig om att hon sov tungt gick jag tillbaka till badrummet och la undan rakbladet och torkade bort blodet som droppat på golvet. Tänk om hon kunde sluta? Eller om hon bara kunde må bra? Va den gamla Emelie som vågade och ville så mycket. Innan hade hon drömmar, som nu var förstörda och som på bara en kvart hade de runnit bort. Nu var hon nertyngd och det tog hårt på mig att se henne lida.
När hon låg i sängen och sov såg hon så mycket gladare ut. Hon va i drömmarnas värld. Där var allt bra och ondheter inte existerade. Hon försvann från sin bror, sin mamma och sin pappa som aldrig riktigt ville ha henne. När detta skulle va över och hon tagit sig igenom detta kommer hon vara den starkaste och självständigasate modigaste kvinnan jag känner. Det va jag säker på. Men nu va hon förstörd.
_______________________________
kommentera för mer ! <3
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelfic/460879289/
Visa toppen
Show footer