June
Tuesday 1 June 2010 photo 13/30
|
Del 13 - Emma's synvinkel
"Äntligen sommarlov" skrek jag när jag och Emelie gick förbi glasskiosken på vägen hem för att köpa mjukglass för att fira sommarlovet. Det gjorde vi alltid efter skolavslutningarna, sen kom vi hem till mamma som alltid fixade jordgubbar och ännu mer glass.
"Jag kan inte fatta det, bara två år kvar ju" Tanken fick mig att le.
"Ja, och sen är vi helt fria, kanske flytta till Tom och Bill" Emelie började drömma sig bort lite för mycket märkte jag.
"Vi e inte äns tillsammans" Sa jag lite besviket. "Men nu e de sommar" La jag till sen och knuffa till henne lite lätt.
Vi fortsatte prata om va vi skulle göra under sommaren, och ja allt mellan himmel och jord när vi gick hem till mig.
Jag skickade iväg ett sms till Bill direkt när vi kom hem.
"Hi sweeti, miss you! Our holiday starts today :D Maybe see ya soon? :P <3"
Jag skicka iväg de och funderade lite på vad han skulle svara när jag satt ute på altanen vid bordet med mamma, Emelie, Alex och Alexia vid bordet. Tvillingarna skratta tillsammans. Dom påminde mig lite om Tom och Bill. Antingen bråkade dom om ingenting och gjorde det till en jättestor sak eller så hade dom roligare än någonsin med varandra. Mina tankar avbröts av min mobil, mamma och Emelie va mitt uppe i något allvarligt samtal när jag tog upp mobilen. Det va ett sms från Bill.
"Hi! Miss you to baby! Think Tom is missing Emelie.. ^^ Nice :D ofc <3"
Jag log när jag läst hela smset och tankarna på att spendera sommarlovet med Bill flög iväg. Och att han kallat mig baby! Va vi tillsammans elle vadå? Det va ju inget vi sagt officiellt i alla fall och på intervjuer och i media va vi bara kompisar. Han hade ju frågat vad han skulle säga, och säga att vi va tillsammans om jag inte äns visste själv om vi var det kanske inte var det bästa? Nej jag tror faktiskt inte det.
"Ska vi fixa oss då?" Emelie avbröt mina tankar.
"Ja visst"
Vi skulle iväg till en klasskompis och grilla och fira sommarlovet hos en kompis. Och nu stog vi klara i hallen för att ta moppen iväg. Jag skulle skjutsa Emelie halvvägs där vi hemta hennes moppe hos henne, och sen skulle vi fortsätta till Sanna. Nu fick jag det att låta som världens mopperesa men det tog bara en kvart.
"Vi ses ikväll mamma" Ropade jag och slängde igen dörren innan jag han höra va hon svara. Emelie gick fram till garaget och förskte öppnade det eftersom det va olåst.
"När slutar Per jobba?" (Per e Emmas pappa)
"Han jobbar hela sommaren" Svara jag och hjälpte henne med garageporten som hon inte lyckats få upp.
"Du klen" mummla jag och gick fram till moppen.
Jag körde upp på uppfarten till Emelies hus och såg att hennes mammas bil stog där med. Detta skulle inte sluta bra nu när hon måste in och hämta moppenycklarna tänkte jag för mig själv. Jag strunta i att säga något till Emelie. Det var ju ingen idé att oroa henne. Hon kände redan sin mama tillräckligt bra och va nog medveten om vad som skulle möta henne.
Emelie tryckte ner hantaget med en suck. Jag förljde efter henne in i hallen.
"EMELIE?" Hörde jag Eva ropa argt från köket.
"Ja mamma" Svarade Emelie och gick fram till nyckelskåpet för att ta moppenyckeln. Eva kom ut i hallen med en skvallertidning i handen.
"Och detta är?" Hon pekade på framsidan. Det va en bild på Emelie och Tom på flygplatsen när dom strulade. Det stog också en text över dom "Är hon gitarristens flickvän eller ännu one night stand? Mer på sid. 11"
Emelie och jag stog och glodde på tidningen, båda va nog ganska chockade över att det redan kommit ut i tidningarna. Vi visste ju att killarna var förföljda vart dom än gick, men att de skulle gå så fort hade nog ingen av oss fattat.
"VARFÖR BRYR DU DEJ NU? FÖR ATT HAN E EN KÄND? FÖR ATT HAN HAR PENGAR? FÖR ATT JAG ÄR I TIDNINGEN? VARFÖR NU OCH INTE INNAN? MIN BROR KAN VÅLDTA MIG HUR SOM HÄLLST MEN INTE FAN KAN JAG FÅ HÅNGLA MED EN JAG FAKTISKT GILLAR! VARFÖR?"
Jag kollade chockat på Emelie som stog skrek på sin mamma. Tårarna rann ner för hennes kinder. Jag märkte att jag backat några steg när hon börjat skrika. Eva stog chockat med tidningen i handen.
"Nu håller du käften Emelie." Skrek hon. Jag blev rädd för henne och försökte få med Emelie ut genom att dra lite i hennes arm, men hon slet tillbaka den.
"Nej, hon ska fan inte vinna" Sa Emelie bestämt till mig. Jag ställde mig bakom henne istället.
"Du träffar inte vem du vill, hur som hällst." Fortsatte Eva.
"Han e fan inte vem som hällst" Skrek hon tillbaka. Trots att hon grät så mycket va ilskan större så rösten bröt sig inte.
"Nej, han är en kändis som vill knulla dig för en natt"
"Om han nu e de och gör de, gör han de i alla fall med min vilja" gråten upphörde och hon stog ett steg närmare sin mamma. "Min bror våldtar mig, och du suckar och skiter i de, hamnar jag i en tidning med en kändis nej då jävlar ska vi bli förbannade på den oskyldige. Du e ju helt jävla inkompetent"
Emelie vände sig om med nyckeln i handen och drog med mig ut ur huset. Jag va fortfarande chockad så jag sa inget utan förljde bara efter henne in i garaget. Hon ledde ut sin moppe och jag gick till min. Sen körde vi iväg. Emelie körde först. Inte förens efter en ganska bra bit märkte jag att vi inte va på väg till Sanna och festen.
Emelie stannade moppen utanför skogen. Det ledde en stig upp där. Jag hade aldrig vart här förut. Egentligen kände jag inte äns till stället.
"Kom" Uppmanade Emelie när hon hoppat av moppen och tatt av sig hjälmen.
Jag följde hennes exempel och hängde efter henne sen.
"Emelie?" Sa jag lite flåsande mitt i en lång uppförsbacke.
"Mmh?" hon vände sig inte om eller stanna, hon fortsatte bara med blicken frammåt.
"Vart e vi?"
Hon svarade inte nu. Jag följde motvilligt efter innan hon stannade när vi kommit upp för backen. Då såg jag att jag stog väldigt högt ovanför marken och insåg varför backen vart så lång.
"Vi är på de stället jag alltid sitter och funderar. Inte äns du har vetat de föräns nu ju. Markus visade mig det" Hon uttalade hans namn med ett ton av hat, men jag visste att hon fortfarande älskade honom. Hon hatade det ha gjort, men älskade honom. Kärleken var inveklad. Nu fick hon se honom med Sara.
Jag svarade inte henne utan satte mig brevid henne. Hon satt med sina ben dinglande ut över stupet. Höjden skrämde mig lite och det märkte Emelie.
"Vi kan sitta längre in om du vill"
"De e lugnt" Svara jag med lite skakig röst. "Vill du berätta om de innan?" Frågade jag för att byta ämne. Jag hoppades innerligt att de va bra gjort av mig.
"Du förstår nog bäst om jag bara säger att jag hämtar mina saker så fort som möjligt"
Jag hm:ade till svar och la ena armen på hennes axlar. Vi satt och kollade ut på de lilla man såg. Det va inte mycket, men de husen man såg blev otroligt vackra här ifrån.
Vi satt där i flera timmar innan vi åkte hem igen. VI hade skickat ett sms till Sanna och sagt förlåt för att vi inte kunde komma.
När vi kommit hem va klockan typ 7 - halv 8, i trädgården stog pappa, mamma och tvillingarnaoch spela kub. Jag och Emma hade bestämt oss för att va med på en omgång. Vi vann. Sen gick vi in och spela olika tv spel i flera timmar.
"Jag går ut och ringer Bill på balkongen bara" sa jag när Emelie stog och bytte om till pyamas.
Hon nickade till svar och jag lämnade henne. Det va en ljummen kväll, klockan va halv två och jag njöt när jag stog där och tänkte innan jag tänkte ringa Bill.
Emelie hade äntligen sagt ifrån till sin mamma. Kanske skulle hon bry sig eller låta henne va nu. Det sista alternativet kanske var bäst. Hennes just nu oläkta djupa sår skulle aldrig bli helt bra. Inte i närheten av Eva.
När mobilen började låta avbröts mina tankar. På displayen stog det Bill och jag log för mig själv innan jag tryckte på den gröna knappen med en telefon på och svarade.
"Hej" sa jag glatt.
De deprimerande tankarna var som bortblåsta när jag hörde hans röst svara.
"Hejsan sötnos"Jag hörde att han log i andra änden. "Haft en bra start på sommarlovet då?"
"Jodå, både upp och ner" Jag vände mig om för att se att ingen va bakom mig. Om jag skulle berätta om dagen för Bill kanske inte Emelie skulle vara i närheten.
"Berätta" Uppmana han. Jag hörde oro och glädje i hans röst på samma gång.
"De börja helt perfekt. Men sen när jag och Emelie skulle iväg på fest så skulle vi förbi henne och hämta moppen så gick vi in och så börja hon och hennes mamma bråka. Det verkar som att hon inte återvänder dit på ett bra tag. Sen åkte vi iväg till ett ställe och va där sen åkte vi hem och spela kub med min familj och jag och Emelie har spelat tv spel"
"Ojj, du hinner mycket märker jag" Skratta han lite, men tystnade när jag inte besvarade de.
"Jo" Svara jag lite muntert istället. "Jag saknar dej och önska att allt kunde va bra bara"
"Turnén slutar om tyå två veckor.. eller aa typ.. ehm.. jag ska kolla datumet exakt, men då kanske ni kan hälsa på" Sa han glatt och jag sken upp av erbjudandet. Emelie skulle bli helt överlycklig när jag berättade det.
"Gärna" Fick jag ur mig. I kroppen pirrade det av lycka och nervositet. Jag hoppades att mamma skulle våga släppa oss. Emelies mamma fick vi helt enkelt försöka övertala.
"Men du jag måste dra, by the way, Tom vill ha Emelies nummer"
Jag rabbla upp nummret för han så han kunde ge det till Tom innan vi sa gonatt och hej då.
Jag stannade kvar på balkongen en stund innann jag gick in med tanken på att jag just avslutat mitt samtal med Bill Kaulitz.
____________________________________________________________________________
kommentera för mer :D <3
"Äntligen sommarlov" skrek jag när jag och Emelie gick förbi glasskiosken på vägen hem för att köpa mjukglass för att fira sommarlovet. Det gjorde vi alltid efter skolavslutningarna, sen kom vi hem till mamma som alltid fixade jordgubbar och ännu mer glass.
"Jag kan inte fatta det, bara två år kvar ju" Tanken fick mig att le.
"Ja, och sen är vi helt fria, kanske flytta till Tom och Bill" Emelie började drömma sig bort lite för mycket märkte jag.
"Vi e inte äns tillsammans" Sa jag lite besviket. "Men nu e de sommar" La jag till sen och knuffa till henne lite lätt.
Vi fortsatte prata om va vi skulle göra under sommaren, och ja allt mellan himmel och jord när vi gick hem till mig.
Jag skickade iväg ett sms till Bill direkt när vi kom hem.
"Hi sweeti, miss you! Our holiday starts today :D Maybe see ya soon? :P <3"
Jag skicka iväg de och funderade lite på vad han skulle svara när jag satt ute på altanen vid bordet med mamma, Emelie, Alex och Alexia vid bordet. Tvillingarna skratta tillsammans. Dom påminde mig lite om Tom och Bill. Antingen bråkade dom om ingenting och gjorde det till en jättestor sak eller så hade dom roligare än någonsin med varandra. Mina tankar avbröts av min mobil, mamma och Emelie va mitt uppe i något allvarligt samtal när jag tog upp mobilen. Det va ett sms från Bill.
"Hi! Miss you to baby! Think Tom is missing Emelie.. ^^ Nice :D ofc <3"
Jag log när jag läst hela smset och tankarna på att spendera sommarlovet med Bill flög iväg. Och att han kallat mig baby! Va vi tillsammans elle vadå? Det va ju inget vi sagt officiellt i alla fall och på intervjuer och i media va vi bara kompisar. Han hade ju frågat vad han skulle säga, och säga att vi va tillsammans om jag inte äns visste själv om vi var det kanske inte var det bästa? Nej jag tror faktiskt inte det.
"Ska vi fixa oss då?" Emelie avbröt mina tankar.
"Ja visst"
Vi skulle iväg till en klasskompis och grilla och fira sommarlovet hos en kompis. Och nu stog vi klara i hallen för att ta moppen iväg. Jag skulle skjutsa Emelie halvvägs där vi hemta hennes moppe hos henne, och sen skulle vi fortsätta till Sanna. Nu fick jag det att låta som världens mopperesa men det tog bara en kvart.
"Vi ses ikväll mamma" Ropade jag och slängde igen dörren innan jag han höra va hon svara. Emelie gick fram till garaget och förskte öppnade det eftersom det va olåst.
"När slutar Per jobba?" (Per e Emmas pappa)
"Han jobbar hela sommaren" Svara jag och hjälpte henne med garageporten som hon inte lyckats få upp.
"Du klen" mummla jag och gick fram till moppen.
Jag körde upp på uppfarten till Emelies hus och såg att hennes mammas bil stog där med. Detta skulle inte sluta bra nu när hon måste in och hämta moppenycklarna tänkte jag för mig själv. Jag strunta i att säga något till Emelie. Det var ju ingen idé att oroa henne. Hon kände redan sin mama tillräckligt bra och va nog medveten om vad som skulle möta henne.
Emelie tryckte ner hantaget med en suck. Jag förljde efter henne in i hallen.
"EMELIE?" Hörde jag Eva ropa argt från köket.
"Ja mamma" Svarade Emelie och gick fram till nyckelskåpet för att ta moppenyckeln. Eva kom ut i hallen med en skvallertidning i handen.
"Och detta är?" Hon pekade på framsidan. Det va en bild på Emelie och Tom på flygplatsen när dom strulade. Det stog också en text över dom "Är hon gitarristens flickvän eller ännu one night stand? Mer på sid. 11"
Emelie och jag stog och glodde på tidningen, båda va nog ganska chockade över att det redan kommit ut i tidningarna. Vi visste ju att killarna var förföljda vart dom än gick, men att de skulle gå så fort hade nog ingen av oss fattat.
"VARFÖR BRYR DU DEJ NU? FÖR ATT HAN E EN KÄND? FÖR ATT HAN HAR PENGAR? FÖR ATT JAG ÄR I TIDNINGEN? VARFÖR NU OCH INTE INNAN? MIN BROR KAN VÅLDTA MIG HUR SOM HÄLLST MEN INTE FAN KAN JAG FÅ HÅNGLA MED EN JAG FAKTISKT GILLAR! VARFÖR?"
Jag kollade chockat på Emelie som stog skrek på sin mamma. Tårarna rann ner för hennes kinder. Jag märkte att jag backat några steg när hon börjat skrika. Eva stog chockat med tidningen i handen.
"Nu håller du käften Emelie." Skrek hon. Jag blev rädd för henne och försökte få med Emelie ut genom att dra lite i hennes arm, men hon slet tillbaka den.
"Nej, hon ska fan inte vinna" Sa Emelie bestämt till mig. Jag ställde mig bakom henne istället.
"Du träffar inte vem du vill, hur som hällst." Fortsatte Eva.
"Han e fan inte vem som hällst" Skrek hon tillbaka. Trots att hon grät så mycket va ilskan större så rösten bröt sig inte.
"Nej, han är en kändis som vill knulla dig för en natt"
"Om han nu e de och gör de, gör han de i alla fall med min vilja" gråten upphörde och hon stog ett steg närmare sin mamma. "Min bror våldtar mig, och du suckar och skiter i de, hamnar jag i en tidning med en kändis nej då jävlar ska vi bli förbannade på den oskyldige. Du e ju helt jävla inkompetent"
Emelie vände sig om med nyckeln i handen och drog med mig ut ur huset. Jag va fortfarande chockad så jag sa inget utan förljde bara efter henne in i garaget. Hon ledde ut sin moppe och jag gick till min. Sen körde vi iväg. Emelie körde först. Inte förens efter en ganska bra bit märkte jag att vi inte va på väg till Sanna och festen.
Emelie stannade moppen utanför skogen. Det ledde en stig upp där. Jag hade aldrig vart här förut. Egentligen kände jag inte äns till stället.
"Kom" Uppmanade Emelie när hon hoppat av moppen och tatt av sig hjälmen.
Jag följde hennes exempel och hängde efter henne sen.
"Emelie?" Sa jag lite flåsande mitt i en lång uppförsbacke.
"Mmh?" hon vände sig inte om eller stanna, hon fortsatte bara med blicken frammåt.
"Vart e vi?"
Hon svarade inte nu. Jag följde motvilligt efter innan hon stannade när vi kommit upp för backen. Då såg jag att jag stog väldigt högt ovanför marken och insåg varför backen vart så lång.
"Vi är på de stället jag alltid sitter och funderar. Inte äns du har vetat de föräns nu ju. Markus visade mig det" Hon uttalade hans namn med ett ton av hat, men jag visste att hon fortfarande älskade honom. Hon hatade det ha gjort, men älskade honom. Kärleken var inveklad. Nu fick hon se honom med Sara.
Jag svarade inte henne utan satte mig brevid henne. Hon satt med sina ben dinglande ut över stupet. Höjden skrämde mig lite och det märkte Emelie.
"Vi kan sitta längre in om du vill"
"De e lugnt" Svara jag med lite skakig röst. "Vill du berätta om de innan?" Frågade jag för att byta ämne. Jag hoppades innerligt att de va bra gjort av mig.
"Du förstår nog bäst om jag bara säger att jag hämtar mina saker så fort som möjligt"
Jag hm:ade till svar och la ena armen på hennes axlar. Vi satt och kollade ut på de lilla man såg. Det va inte mycket, men de husen man såg blev otroligt vackra här ifrån.
Vi satt där i flera timmar innan vi åkte hem igen. VI hade skickat ett sms till Sanna och sagt förlåt för att vi inte kunde komma.
När vi kommit hem va klockan typ 7 - halv 8, i trädgården stog pappa, mamma och tvillingarnaoch spela kub. Jag och Emma hade bestämt oss för att va med på en omgång. Vi vann. Sen gick vi in och spela olika tv spel i flera timmar.
"Jag går ut och ringer Bill på balkongen bara" sa jag när Emelie stog och bytte om till pyamas.
Hon nickade till svar och jag lämnade henne. Det va en ljummen kväll, klockan va halv två och jag njöt när jag stog där och tänkte innan jag tänkte ringa Bill.
Emelie hade äntligen sagt ifrån till sin mamma. Kanske skulle hon bry sig eller låta henne va nu. Det sista alternativet kanske var bäst. Hennes just nu oläkta djupa sår skulle aldrig bli helt bra. Inte i närheten av Eva.
När mobilen började låta avbröts mina tankar. På displayen stog det Bill och jag log för mig själv innan jag tryckte på den gröna knappen med en telefon på och svarade.
"Hej" sa jag glatt.
De deprimerande tankarna var som bortblåsta när jag hörde hans röst svara.
"Hejsan sötnos"Jag hörde att han log i andra änden. "Haft en bra start på sommarlovet då?"
"Jodå, både upp och ner" Jag vände mig om för att se att ingen va bakom mig. Om jag skulle berätta om dagen för Bill kanske inte Emelie skulle vara i närheten.
"Berätta" Uppmana han. Jag hörde oro och glädje i hans röst på samma gång.
"De börja helt perfekt. Men sen när jag och Emelie skulle iväg på fest så skulle vi förbi henne och hämta moppen så gick vi in och så börja hon och hennes mamma bråka. Det verkar som att hon inte återvänder dit på ett bra tag. Sen åkte vi iväg till ett ställe och va där sen åkte vi hem och spela kub med min familj och jag och Emelie har spelat tv spel"
"Ojj, du hinner mycket märker jag" Skratta han lite, men tystnade när jag inte besvarade de.
"Jo" Svara jag lite muntert istället. "Jag saknar dej och önska att allt kunde va bra bara"
"Turnén slutar om tyå två veckor.. eller aa typ.. ehm.. jag ska kolla datumet exakt, men då kanske ni kan hälsa på" Sa han glatt och jag sken upp av erbjudandet. Emelie skulle bli helt överlycklig när jag berättade det.
"Gärna" Fick jag ur mig. I kroppen pirrade det av lycka och nervositet. Jag hoppades att mamma skulle våga släppa oss. Emelies mamma fick vi helt enkelt försöka övertala.
"Men du jag måste dra, by the way, Tom vill ha Emelies nummer"
Jag rabbla upp nummret för han så han kunde ge det till Tom innan vi sa gonatt och hej då.
Jag stannade kvar på balkongen en stund innann jag gick in med tanken på att jag just avslutat mitt samtal med Bill Kaulitz.
Comment the photo
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelfic/462459985/
Visa toppen
Show footer