June
Tuesday 1 June 2010 photo 15/30
|
Del 15 - Tom's synvinkel
Besöket i Frankrike va över och nu va vi på väg mot Spanien. Klockan va typ halv två när vi fått in allt i de stora "lastbilarna" som tog med alla våra saker under turnén.
"Äntligen" Sucka jag och hoppa in i min och Bills buss.
Gustav och Georg kom efter och gick och snacka me David. Dom skulle åka med oss till vi behövde tanka, då hoppa dom över till sin buss.
"Bill.." Jag kollade osäkert på honom på andra sidan bordet. Men jag möttes inte bara av hans blick, utan Gustav och Georgs med.
"Va e de?" Bill kollade lite oroligt på mig. Jag visste va han tänkte nu, så detta fick vänta.
"Äsch, vi tar de sen" Sucka jag och fortsatte att blanda kortleken som jag sen skulle dela ut.
"Säkert?" Gustav och Georg hade vänt bort sina blickar. Dom visste att detta samtalet och dessa känslorna va inget dom skulle få ta del av ändå.
"J ja" Stamma jag och försökte skaka bort tanken på Emelie.
När jag blandat klart kortleken började jag dela ut korten och så va spelet igång. Ganska fort va tankarna på Emelie som bortblåsta och jag och Bill va mitt uppe i världens fight om vem som skulle vinna denna omgången.
Jag vann, som alltid. Gustav och Georg hade bara suckat åt oss. Speciellt om mig som nu kaxade lite mot Bill eftersom jag vunnit.
"Så tv spel innan ni ska över eller?" Frågade Bill och försökte byta ämne.
"Ännu ett spel jag vinner" Sa jag och började gå bort mot våran "tv och spel del" i bussen typ.
"Ååh, käften jag tar dig denna gången" skrek Bill efter mig.
"Tom" Sa Bill när Gustav och Georg lämnat oss.
"Ja?" Jag vände mig om i dörren till mitt rum. Jag hade precis tänkt att gå och lägga mig.
"Vad va de du ville innan?" Han va rädd, orolig, och hade fattat att de va något med Emelie, det märktes ganska tydligt.
"De va inget"
"Berättar du inte kommer inte jag kunna sova på hela natten och tillslut kommer de knäcka oss båda, kom hit och sätt dej bara"
Jag vände mig motvilligt om och satte mig på stolen framför honom.
"Jag e så jävla rädd, Bill" suckade jag och kollade bort. Jag klarade inte av att möta hans blick nu.
"För vad?"
"Media, ett förhållande, fansen, allt"
"Är du inte redo.."
".. ska du inte göra de." Avslutade jag hans mening. "Precis som mamma alltid sagt"
"Jag lämnar dig inte, va du än gör. Aldrig, jag älskar dig, Tom. Du är min tvillingbror"
"Jag älskar dig med" Jag vände tillbaka blicken mot honom när jag sa de. Han log och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. "Men tänk på allt som kan hända, och de som oroar mig mäst e om jag inte e redo för ett fast förhållande."
"Berätta för henne va du känner"
"Jo, men hon kommer bli sårad och pressen och allt då. De kommer bli massa spekulationer om oss två då ju. Speciellt när du och Emma har något med." Jag visste att de va något mellan Emma och Bill, men jag visste inte vart dom stog riktigt. "Ibland är jag avensjuk på Georg och Gustav" fortsatte jag.
"Jadu, lite lättare för dom som kan hålla det hemligt. Gustav e ju signel, men han hade kunnat hålla det hemligt. Men du Tom" Jag kollade upp på honom igen, mötte hans mjuka blick som bara strålade av kärlek. "Jag vet inte vart jag och Emma står riktigt. Men jag snackade med Emma om att dom kunde komma hit om två veckor typ berätta då."
"Jag får la göra de" Jag log lite vid tanken, men oron låg kvar. "Men jag behöver sova"
Jag reste mig, Bill följde mitt exempel.
"Tack" mumla jag och gav han en kram innan jag fortsatte in på mitt rum.
"Jag finns här. Gonatt" Va de sista han sa innan han studsa in på sitt rum med.
"TOOOOM" De va Bill som skrek för typ 1000 gången. Jag ville inte lämna min säng. Den va ju extra skön på morgonen.
"Jaja, jag kommer" Jag vet inte hur många gånger jag sagt de nu häller. Vi hade en intervju att passa men jag hade ingen lust att gå dit. Sen va de soundcheck och några intervjuer till och sen konserten. Imorgon va vi lediga. De skulle bli så skönt. Vårat team överarbetade oss tyckte jag. Fast jag älskade det också, jag hade ju trots allt valt detta själv och hur många drömde inte om att ha de som jag.
Jag tog upp mobilen för att kolla klockan. Redan 6. Jag flög upp ur sängen och slängde på mig rena kläder.
"Jävlar va fart de va på dig" Sa Bill chockat när jag kom ur ur mitt rum.
"Ja, vi ska va klara att hoppa ur bussen om en kvart" Svara jag snabbt.
Fan jag hinner inte duscha tänkte jag när jag slängde i mig frukosten och sen gick för att borsta tänderna.
"Kolla på klockan igen, Tom" Skratta Bill åt mig.
"Vad, den e 6 redan" Skrek jag.
"Ja, de va i portugal vi skulle va klara kvart över" Sucka han.
"När ska vi va klara då?"
"7" Sa han enkelt och gick in på sitt rum. De va inte häller förens då jag märkte att han gick runt bara handduk.
"BILL VAFAN HAR DU FÖRSÖKT VÄCKA MIG I EN TIMMA FÖR?" Skrek jag irriterat mot hans rum.
"För att jag visste att du knappt kommit upp idag annars." Log han retligt när han kom ut i kallingar från sitt rum.
"Du e fan dum i huvet"
När bussen stanna utanför en stor arena hoppa vi av bussen och mötte alla i våran crew, Gustav och Georg. David va snabbt framme hos oss alla fyra.
"Va e de med dig då Tom?" David kollade på mig lite skummt. Jag hade aldrig riktigt släppt de där med Bill innan, han skulle fan få igen.
"Äsch, Bill" Sucka jag och gav Bill en irriterad blick. David brydde sig inte mer. Efter åren hade han vant sig vid våra bråk. Eller kanske inte de värsta, när vi gjorde sönder saker så kunde han la bli ganska arg ibland men annars brukade de va lugnt.
"Jaja, jag börjar bli stressad, vi måste dra till intervjun nu"
"Du e alltid stressad" mummla Bill när vi förljde honom bort till den svarta bilen med tonade rutor.
Alla intervjuer va klara för dagen, soundchecken hade gått perfekt tidigare så nu va det bara att sätta konserten.
"WOOHUHOOO! Jag e så jävla nervös" Skrek jag och hoppade upp i våran louge. Gustav hade gått iväg som vanligt för att vara själv nu en stund innan vi skulle in på scen.
"Shit, de e huuur mycke folk som hällst där ute" Bill kollade med stora ögon på mig och Georg.
"Bill, sluta, vi e lagom nervösa" Mummla Georg och reste sig. Varför förstog jag inte föräns någon kallade på mig och jag vände mig om.
"Nej nu, redan" Fan va tiden hade gått fort. Redan dags att gå in på scen. Dom gav mig den första gitarren jag skulle ha och de andra fick sina saker.
Konserten kunde inte blitt bättre, fansen va galna och gav oss precis de vi behövde för att kunna göra en perfekt konsert med. Dom hade sjungt med i typ varje låt och även dom tyska.
"Skit bra jobbat killar" Sa David när vi kom ut från scenen. "Nu drar vi till hotellet och har ledigt i två dagar" David lät ganska lättad själv över att de va ledigt. Klart de va la jobbit för han att hålla ihop allt.
"Fy fan va gött!" Skrek jag med ett stort leende på läpparna. "De där va bara på grund av mig"
"Så typiskt dej me" Suckade Georg och knuffa till mig i sidan.
"Ooh du!" Jag kastade mig på honom och våran lilla boxningsmatch va igång.
"Eey kom igen killar, vi måste få ihop grejerna nu"
"Jaja" Vi började hjälpa våran crew med några av instrumenten innan vi skulle iväg till hotellet vi skulle bo på i två dagar nu.
SÄNG! tänkte jag och slängde mig på den stora mjuka hotellsängen. Där slumra jag till men vakna ett tag senare av att mobilen ringde.
"Vaa?" Svara jag trött och reste mig upp.
"Tom.." De va Emelie, hon grät. Och det va inte lite. Hon lät helt förstörd. "Snälla.. jag.."
"Emelie, gumman. Va har hänt?" Fråga jag oroligt samtidigt som jag rusa ut ur mitt hotellrum bort till Bills och hoppades innerligt på att han va vaken.
"Mamma.. Hon.. Jag.." Jag förstog inte ett skit av va hon sa. Det va inga hela meningar och helt plötsligt flög dörren upp framför mig.
"Men vafan vi .. " Bill avbröt sig när han såg mitt oroliga ansikte och att jag prata i telefon.
"Tom.. e e du inte.. själv?" Hosta hon fram mellan snyftningarna.
"De e bara Bill" Sa jag och försökte låta lugnande. "Berätta från början vad som hänt"
"De va .. mamma.. " Min röst verkade ha lugnat henne trots min oro. Nu kunde man förstå va hon sa. "Hon kom och.. och hämta mig"
"Vart e du nu? Skulle inte du stanna hos Emma?" Bill kollade oroligt på mig nu när han förstått vem jag prata med och att det inte va bra.
"Va har hänt?" Mima han. Jag ryckte på axlarna och fortsatte lyssna på henne.
"Jo, men mamma kom.. hon ville inte de. Så nu drog hon med mig hem och började tjata om dig och massa"
"Om mig och vad exakt Emelie?" De enda som dunka i mitt huvut nu va tanken på henne och hennes bror. Han skulle nog fan inte tveka igen.
"Om .. om .. han" Nu grät hon igen, mer än innan.
"Emelie, lugna dej" Nu kunde jag inte lugna henne. Hon skrek saker jag inte förstog innan samtalet bröts.
________________________________________________________________________________
Så, de dröjde lite med detta kapitlet, förlåt ! Kommentera för mer :D <3
Besöket i Frankrike va över och nu va vi på väg mot Spanien. Klockan va typ halv två när vi fått in allt i de stora "lastbilarna" som tog med alla våra saker under turnén.
"Äntligen" Sucka jag och hoppa in i min och Bills buss.
Gustav och Georg kom efter och gick och snacka me David. Dom skulle åka med oss till vi behövde tanka, då hoppa dom över till sin buss.
"Bill.." Jag kollade osäkert på honom på andra sidan bordet. Men jag möttes inte bara av hans blick, utan Gustav och Georgs med.
"Va e de?" Bill kollade lite oroligt på mig. Jag visste va han tänkte nu, så detta fick vänta.
"Äsch, vi tar de sen" Sucka jag och fortsatte att blanda kortleken som jag sen skulle dela ut.
"Säkert?" Gustav och Georg hade vänt bort sina blickar. Dom visste att detta samtalet och dessa känslorna va inget dom skulle få ta del av ändå.
"J ja" Stamma jag och försökte skaka bort tanken på Emelie.
När jag blandat klart kortleken började jag dela ut korten och så va spelet igång. Ganska fort va tankarna på Emelie som bortblåsta och jag och Bill va mitt uppe i världens fight om vem som skulle vinna denna omgången.
Jag vann, som alltid. Gustav och Georg hade bara suckat åt oss. Speciellt om mig som nu kaxade lite mot Bill eftersom jag vunnit.
"Så tv spel innan ni ska över eller?" Frågade Bill och försökte byta ämne.
"Ännu ett spel jag vinner" Sa jag och började gå bort mot våran "tv och spel del" i bussen typ.
"Ååh, käften jag tar dig denna gången" skrek Bill efter mig.
"Tom" Sa Bill när Gustav och Georg lämnat oss.
"Ja?" Jag vände mig om i dörren till mitt rum. Jag hade precis tänkt att gå och lägga mig.
"Vad va de du ville innan?" Han va rädd, orolig, och hade fattat att de va något med Emelie, det märktes ganska tydligt.
"De va inget"
"Berättar du inte kommer inte jag kunna sova på hela natten och tillslut kommer de knäcka oss båda, kom hit och sätt dej bara"
Jag vände mig motvilligt om och satte mig på stolen framför honom.
"Jag e så jävla rädd, Bill" suckade jag och kollade bort. Jag klarade inte av att möta hans blick nu.
"För vad?"
"Media, ett förhållande, fansen, allt"
"Är du inte redo.."
".. ska du inte göra de." Avslutade jag hans mening. "Precis som mamma alltid sagt"
"Jag lämnar dig inte, va du än gör. Aldrig, jag älskar dig, Tom. Du är min tvillingbror"
"Jag älskar dig med" Jag vände tillbaka blicken mot honom när jag sa de. Han log och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. "Men tänk på allt som kan hända, och de som oroar mig mäst e om jag inte e redo för ett fast förhållande."
"Berätta för henne va du känner"
"Jo, men hon kommer bli sårad och pressen och allt då. De kommer bli massa spekulationer om oss två då ju. Speciellt när du och Emma har något med." Jag visste att de va något mellan Emma och Bill, men jag visste inte vart dom stog riktigt. "Ibland är jag avensjuk på Georg och Gustav" fortsatte jag.
"Jadu, lite lättare för dom som kan hålla det hemligt. Gustav e ju signel, men han hade kunnat hålla det hemligt. Men du Tom" Jag kollade upp på honom igen, mötte hans mjuka blick som bara strålade av kärlek. "Jag vet inte vart jag och Emma står riktigt. Men jag snackade med Emma om att dom kunde komma hit om två veckor typ berätta då."
"Jag får la göra de" Jag log lite vid tanken, men oron låg kvar. "Men jag behöver sova"
Jag reste mig, Bill följde mitt exempel.
"Tack" mumla jag och gav han en kram innan jag fortsatte in på mitt rum.
"Jag finns här. Gonatt" Va de sista han sa innan han studsa in på sitt rum med.
"TOOOOM" De va Bill som skrek för typ 1000 gången. Jag ville inte lämna min säng. Den va ju extra skön på morgonen.
"Jaja, jag kommer" Jag vet inte hur många gånger jag sagt de nu häller. Vi hade en intervju att passa men jag hade ingen lust att gå dit. Sen va de soundcheck och några intervjuer till och sen konserten. Imorgon va vi lediga. De skulle bli så skönt. Vårat team överarbetade oss tyckte jag. Fast jag älskade det också, jag hade ju trots allt valt detta själv och hur många drömde inte om att ha de som jag.
Jag tog upp mobilen för att kolla klockan. Redan 6. Jag flög upp ur sängen och slängde på mig rena kläder.
"Jävlar va fart de va på dig" Sa Bill chockat när jag kom ur ur mitt rum.
"Ja, vi ska va klara att hoppa ur bussen om en kvart" Svara jag snabbt.
Fan jag hinner inte duscha tänkte jag när jag slängde i mig frukosten och sen gick för att borsta tänderna.
"Kolla på klockan igen, Tom" Skratta Bill åt mig.
"Vad, den e 6 redan" Skrek jag.
"Ja, de va i portugal vi skulle va klara kvart över" Sucka han.
"När ska vi va klara då?"
"7" Sa han enkelt och gick in på sitt rum. De va inte häller förens då jag märkte att han gick runt bara handduk.
"BILL VAFAN HAR DU FÖRSÖKT VÄCKA MIG I EN TIMMA FÖR?" Skrek jag irriterat mot hans rum.
"För att jag visste att du knappt kommit upp idag annars." Log han retligt när han kom ut i kallingar från sitt rum.
"Du e fan dum i huvet"
När bussen stanna utanför en stor arena hoppa vi av bussen och mötte alla i våran crew, Gustav och Georg. David va snabbt framme hos oss alla fyra.
"Va e de med dig då Tom?" David kollade på mig lite skummt. Jag hade aldrig riktigt släppt de där med Bill innan, han skulle fan få igen.
"Äsch, Bill" Sucka jag och gav Bill en irriterad blick. David brydde sig inte mer. Efter åren hade han vant sig vid våra bråk. Eller kanske inte de värsta, när vi gjorde sönder saker så kunde han la bli ganska arg ibland men annars brukade de va lugnt.
"Jaja, jag börjar bli stressad, vi måste dra till intervjun nu"
"Du e alltid stressad" mummla Bill när vi förljde honom bort till den svarta bilen med tonade rutor.
Alla intervjuer va klara för dagen, soundchecken hade gått perfekt tidigare så nu va det bara att sätta konserten.
"WOOHUHOOO! Jag e så jävla nervös" Skrek jag och hoppade upp i våran louge. Gustav hade gått iväg som vanligt för att vara själv nu en stund innan vi skulle in på scen.
"Shit, de e huuur mycke folk som hällst där ute" Bill kollade med stora ögon på mig och Georg.
"Bill, sluta, vi e lagom nervösa" Mummla Georg och reste sig. Varför förstog jag inte föräns någon kallade på mig och jag vände mig om.
"Nej nu, redan" Fan va tiden hade gått fort. Redan dags att gå in på scen. Dom gav mig den första gitarren jag skulle ha och de andra fick sina saker.
Konserten kunde inte blitt bättre, fansen va galna och gav oss precis de vi behövde för att kunna göra en perfekt konsert med. Dom hade sjungt med i typ varje låt och även dom tyska.
"Skit bra jobbat killar" Sa David när vi kom ut från scenen. "Nu drar vi till hotellet och har ledigt i två dagar" David lät ganska lättad själv över att de va ledigt. Klart de va la jobbit för han att hålla ihop allt.
"Fy fan va gött!" Skrek jag med ett stort leende på läpparna. "De där va bara på grund av mig"
"Så typiskt dej me" Suckade Georg och knuffa till mig i sidan.
"Ooh du!" Jag kastade mig på honom och våran lilla boxningsmatch va igång.
"Eey kom igen killar, vi måste få ihop grejerna nu"
"Jaja" Vi började hjälpa våran crew med några av instrumenten innan vi skulle iväg till hotellet vi skulle bo på i två dagar nu.
SÄNG! tänkte jag och slängde mig på den stora mjuka hotellsängen. Där slumra jag till men vakna ett tag senare av att mobilen ringde.
"Vaa?" Svara jag trött och reste mig upp.
"Tom.." De va Emelie, hon grät. Och det va inte lite. Hon lät helt förstörd. "Snälla.. jag.."
"Emelie, gumman. Va har hänt?" Fråga jag oroligt samtidigt som jag rusa ut ur mitt hotellrum bort till Bills och hoppades innerligt på att han va vaken.
"Mamma.. Hon.. Jag.." Jag förstog inte ett skit av va hon sa. Det va inga hela meningar och helt plötsligt flög dörren upp framför mig.
"Men vafan vi .. " Bill avbröt sig när han såg mitt oroliga ansikte och att jag prata i telefon.
"Tom.. e e du inte.. själv?" Hosta hon fram mellan snyftningarna.
"De e bara Bill" Sa jag och försökte låta lugnande. "Berätta från början vad som hänt"
"De va .. mamma.. " Min röst verkade ha lugnat henne trots min oro. Nu kunde man förstå va hon sa. "Hon kom och.. och hämta mig"
"Vart e du nu? Skulle inte du stanna hos Emma?" Bill kollade oroligt på mig nu när han förstått vem jag prata med och att det inte va bra.
"Va har hänt?" Mima han. Jag ryckte på axlarna och fortsatte lyssna på henne.
"Jo, men mamma kom.. hon ville inte de. Så nu drog hon med mig hem och började tjata om dig och massa"
"Om mig och vad exakt Emelie?" De enda som dunka i mitt huvut nu va tanken på henne och hennes bror. Han skulle nog fan inte tveka igen.
"Om .. om .. han" Nu grät hon igen, mer än innan.
"Emelie, lugna dej" Nu kunde jag inte lugna henne. Hon skrek saker jag inte förstog innan samtalet bröts.
Comment the photo
DU MÅSTE SKRIVA MER.... NU!! xD
jag me :O MER <33333
Sjukt bra!
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelfic/462996656/
Visa toppen
Show footer