June
Tuesday 1 June 2010 photo 18/30
|
Del 18 - Emelie's synvinkel
Jag hade suttit och pratat med Tom i säkert en timma om allt och inget. Han fick mig att tänka på annat än gårdagen. Jag gick motvilligt tillbaka till Emmas rum. Hon satt vid datan och kollade igenom sin facebook. När jag kom in frågade hon inte något om mitt och Toms samtal. Det va skönt. Nu efter denna händelse, igen, skulle hon va den enda som verklkigen skulle förstå mig. Även fast hon inte gjorde det helt. Men hon lät de va och frågade inte massa dumma frågor.
"Så, fick inte jag prata med Bill?" hon försökte dölja sin besvikelse. Men hon lyckades verkligen inte.
"Dom skulle till stranden" Sa jag och gav henne mobilen. Hon tog emot den och vände sig sen mot datan igen. Jag själv gick och satte mig på Emmas säng och började fundera på vad som skulle hända nu.
Från datan kom de små "pluppljud" för att någon skrev till Emma på msn, och jag försökte konsentrera mig på det efter en stund men det gick inge vidare.
"Emma jag blir galen.."
"Vad?" Hon vände sig mot mig med lessen min.
"Kolla inte på mig så.. snälla" Bad jag henne och kände ångesten komma.
"Men jag vet inte.. jag vet verkligen inte hur jag ska hjälpa dig." Suckade hon.
"Vi måste bort här ifrån. Tror du morsan kommer släppa mig"
"N nej" Tveka hon. "Men hur ska du då komma här ifrån?"
"Jag vet inte.. " det enda jag kollade på när jag sa det var en fläck på väggen. Att veta att jag måste va kvar här i typ en månad och ett år gjorde sjukt ont. Hur skulle jag kunna överleva? Va jag ens värd det?
När jag klarade att möta Emmas blick igen vände jag tillbaka huvet.
"Förlåt" Sa hon när jag kollade in i hennes blå välkända ögon. Jag kände Emma utan och innan.
"Du ska inte säga förlåt, kompis. Snälla. Du e den som ställer upp och de e jag tacksam för. Jag borde säga förlåt som orsakar detta mot dig."
"Mot mig?" Fråga hon chockat och kollade på mig som jag va dum i huvet.
"Ja.. men jag vill inte prata nu" Fortsatte jag och vände mig mot fläcken på den ljusblå fondväggen igen. Jag stirrade på den så länge att den hann bli suddig och hoppa runt. Då började jag bli yr och skakade på huvet. Emma hade lämnat mig för länge sen. Hon skulle gå och hjälpa Lina me maten. Jag hade inte orkat hänga med. Det fanns ingen anledning att va där nere med alla. Nej, jag skulle inte va bekväm där. Antagligen så hade hennes skämtsamma pappa kommit hem med och jag va verkligen inte på sånt humör.
"Emelie?" Emma kom in. "Maten e klar.. vill du komma ner?" Hon kollade på mig medlidande när jag vände mig mot henne.
"Jag kommer strax" Svarade jag. Hon svarade inte mig utan lämnade mig direkt. Jag gick in på toan för att tvätta av mitt försörda ansikte.
I spegelbilden såg jag en ledsen flicka som inte riktigt visste vart hon hörde hemma, om hon va uppe eller nere, glad eller ledsen, lycklig eller olycklig. Vilka kunde hon lita på egentligen, förutom sin bästa vän Emma. Var hon verkligen den enda hon hade? Varför de? Borde inte en 17 årig dotter va lycklig, leva livet och drömma om sin framtid, göra saker hon kommer ångra hela livet med samtidigt skratta sig till döds åt?
Med en suck lämnade jag mina funderingar och gick ner till köket. Jag kunde inte låta bli och skratta lite åt tvillingarna som satt och bråka om vem som skulle ta köttfärs först. De va nog första gången jag log sen jag prata med Tom. Emma log mot mig när hon såg att jag kom.
"Hejsan Emelie" Sa Emmas pappa glatt men märkte direkt att något var fel. Som tur var frågade han inget. Han visste om allt som hänt såklart, eftersom jag bott hos dom. Men just vi två pratade inte någonting om det.
"Hej" Svara jag gankska kort och presse fram ett leende samtidigt som jag satte mig brevid Emma.
"De e bara att hugga in" Sa Lina stressat när hon sprang med olika kastruller mellan bordet och spisen. Per satt bara och skratta åt hennes stress och verkade häller inte ha en tanke på att hjälpa henne. Men de syntes att hon va lycklig med de hon gjorde trots hennes små irriterade kommentarer till honom.
Att se deras familj så lycklig kunde göra ont ibland. Emma hade sin familj, en mamma, en pappa och sina två småsyskon. De va otroligt vad jag var avendsjuk.. Men det skulle jag aldrig kunna erkänna för Emma. Nej jag va ju glad för hennes skull med, och hon lät ju faktiskt mig komma in i sin familj. Jag va ju typ som en av dom. De va ganska ofta jag sa "mamma" till Lina och de va inte häller sällan hon sa att jag va som en extra dotter. Så mycket som jag va där och som dom tog hand om mig så va de ju typ som de.
"Mamma" Började Emma lite försiktigt. "Jag, eller vi, jag och Emelie .. asså.. skulle vi typ kunna åka till Tyskland om två veckor?"
Jag kollade förvirrat på henne. Inte visste jag att hon tänkt fråga än. Jag visste ju inte äns om jag va redo. Visst att jag ville komma bort härifrån , men så snart?
"Tyskland?" Per vajade med blicken mellan mig och Emma skeptiskt. Själv såg jag nog mest förvirrad ut.
"Ja.. asså Tom och B.." mer hann hon inte innan Lina avbröt henne.
"Och ni vill att vi ska släppa er hur som hällst till ett land ni aldrig vart i innan?"
"Me-en mamma. Dom e snälla"
"Vi får se" Sa hon då, men hade jag rätt skulle inte Emma ge sdig ännu.
"För helvete mamma! Du har inte brytt dig om att vi snackat med dom innan! Och Tom får Emelie att må bra! Du har ju vart skitglad att vi träffat dom innan. Varför nu?"
De där om att han fick mig att va må bra kom som en hård stöt genom hela kroppen. Fick han verkligen allt hos mig att bli bra? Kanske, jag visste inte riktigt, jag kände ju honom inte. För ett halvår sen hade jag aldrig tänk såhär. Då hade jag hoppat in i hans armar om dom va öppna.
"För att åka till Tyskland e inte något man gör hur som hällst. Vi kanske kan åka allihopa, vi får se"
Så avslutades deras konversation om Tysklandresan. Emma blev ganska sur över att hon inte fått ett klart ja. Men för mig räckte det svar vi fick. Jag behövde tid att tänka på vad just jag ville.
________________________________________________________________________
Kommentera för mer ! :D <3
Annons
Comment the photo
TokioHotelFic
Sat 10 Jul 2010 01:28
ahahhahaah :D:D: <33 aaaaaaw fy fan va söt du e :) <3 blir as glad ! :Dkommer :D<3
InYourShadow
Sat 3 Jul 2010 20:18
yeah! jag tror don kommer få åka till tyskland.................... xP
Anonymous
Wed 30 Jun 2010 13:28
Meeer!! :D :P
E
Tue 29 Jun 2010 22:43
Mera!! nu!!!
Anonymous
Mon 28 Jun 2010 21:21
första:D meer
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelfic/463747788/
Visa toppen
Show footer