June
Tuesday 1 June 2010 photo 25/30
|
Del 25 - Tom's synvinkel
De va de. Klockan va 10 och tjejerna skulle redan hem. Jag som hoppats på att dom skulle stanna och sova hos oss. Fast med tanke på vad som hänt Emelie och dom e i ett främmande land kanske inte de e vad deras föräldrar säger ja till direkt. Vi kände ju inte direkt varan speciellt bra häller. Jag visste inte äns va Emelie hette i efternamn.
"Hey, jag vet inte va du heter i efternamn?" Jag kollade på henne i framsätet brevid mig. Hon kollade ut genom rutan men vände sig när jag pratade med henne.
"Va? Jo, Svederberg" Log hon och rodna lätt. Jag kunde höra Emma fnissa i baksätet.
"Vad?" fråga hon och försökte vara diskret när vi båda kollade bakåt på henne med höjda ögonbryn samtidigt som jag stanna bilen.
"Jag kan inte lämna bilen, som ni kanske förstår. Men ja, vi kanske kan ses imorn?"
"Nej, de e lugnt. Visst, ring mig" hon log när hon hoppa ut bilen och stängde dörren. Jag blev varm i hela kroppen och när jag mött hennes ögon nyss så hade jag blitt så hypnotiserad att jag inte märkt om Emma va kvar i bilen. Jag kollade bak för att se så hon hoppat ur. Hon va inte kvar så jag körde iväg när jag sett att tjejerna kommit innanför hotelldörren.
Hemma satt Bill med David i köket och kollade över lite papper. Jag gick fram till dom och satte mig brevid Bill.
"Tjena" mummla jag och tog ett papper och kollade på de.
"Låttexter? Hm.. jag kan nog sätta ihop lite akord till detta" fortsatte jag. Ingen av dom sa något. "Hallå?" halvskrek jag och knuffa till Bill.
"Ja, jag tänker." sa han irriterat och fixade med papprena.
"Tom, ta de lite lugnt. Vi har hur mycket papper som hällst att gå igenom" David pekade på alla papprena. De va verkligen inte lite papper.
"Nej.. jag ser de. Men va e de?"
"Avtal, intervjuer, låtar, ja lite allt möjligt som måste fixas. Men kolla denna, den går i ganska lugnt tempo tänkte jag" Bill visade mig och David ett papper han hade och den va faktiskt helt okej, men David verkade skeptiskt.
"Ni måste verkligen slå förra albumet. Ni måste göra bättre varje gång."
"Vi gör våran grej" Skrek Bill. "Vi skriver musiken, de e ju faktiskt vi som e artisterna va?"
"Bill för fan, de David säger e sant. Men jag fixar något till den texten för jag gillar den så snackar vi med G:na imorn."
"Jaja" mummla Bill och fortsatte med andra papper efter att jag lagt ner den i fickan. Jag visste faktiskt inte va jag skulle köra för melodi eller någonting, men de kom la när de kom.
"Tom, vakna" sa ett urgullig men ganska tjatig röst. Jag hade fått höra samma mening typ 20 gånger nu.
"Me-en" sucka jag lite frånvarande och vände mig om, igen.
"Kom igen, upp me dej! Killarna ville snacka med dig om något och sen ska du jag, Bill och Ems göra något. Åter igen vände jag mig om, och insåg att rösten tydligen vart Emelies när jag öppnade ögonen.
"Oj, hej, förlåt." sa jag lite oskyldigt "Ems?"
"Emma, jag kom på de igår när vi satt och prata om namn"
"Öh.. okeey" Vem pratar random om namn? Tjejer kanske? Eller va dessa två udda?
"Jaja, kom nu" Hon tog min hand och drog upp mig ur sängen med en ganska bra ansträngning.
"E du klen?" Flina jag retligt och hade redan planerat armbrytning, med Gustav och Georg som domare.
"Nej" Försvara hon sig och ställde sig tätt och kaxigt mot mig. Hon vackla till när våra kroppar möttes och blicken vandrade runt över min bara kropp.
"Wow.. bara boxers" en lätt rodnad täckte hennes kinder.
Mina händer flyttades från ett hängande läge vid mina sidor till hennes höfter och jag kysste henne försiktigt. Innan jag visste va som hänt hade kyssarna blitt hångel. Fast ett ganska oskyldigt sådant. Inte riktigt vad jag var van vid, men jag försökte ta de lugnt med den heta ledsna tjejen framför mig. Inte gå för fort. Ingen av oss skulle vinna på det. Jag får verkligen inte tappa kontrollen som igår. Men de va svårt med hennes trånande och kyssnade på olika ställen.
"Emelie, snälla" jag tryckte bort henne några centimeter, men fortfarande stog hon så jag kunde hålla om henne.
"Vad e de Tom?" Hon kollade på mig oroligt med sina gröna ögon.
"Jag.. , vi måste ta de lugnt okej?" försiktigt drog jag ner henne så vi satt brevid varran i sängen. Hon kollade fortfarande oroligt på mig, men nu innehöll också blicken oförstående. "Jag vill inte att de går för fort så du mår dåligt och att allt förstörs och så. För jag gillar verkligen dig och vill lära känna dig mer. Om du vill då?" Wow, va sa jag? Jag visste inte vad jag ville ju! Hennes ögon vattnades tydligt men hon släppte inte ut tårarna.
"Tom, jag vet inte vart jag ska börja. Tack! Med dig känner jag mig fri och du tar bort allt annat. Jag kan ju tänka på de och så, men i närheten av dig gör det i alla fall inte ont, och du är lätt att prata med. Jag vill gärna fortsätta försöka ha det så." Log hon och pussa mig snabbt på kinden.
"Så, får jag ta med dig ut ikväll då?"
"Vart ska vi?" fråga hon glatt och hoppa runt i rummet så jag brast ut i skratt.
"Dedu. Kom nu så checkar vi de andra."
I köket såg jag Bill sitta med en pizza från ugnen och resten av gänget satt på stolar runt om.
"Morn" mummla Bill me käk i munnen.
"Ni två har verkligen i-inget bordsskick" skratta Georg och kolla på mig och Bill.
"Jag, jag har inte ätit något?"
"Men när du gör de är du värre än Bill" flina Gustav. "Varför tog de så lång tid?" Han lekte med ögonbrynen och alla blickar fångades på mig och Emelie.
"Ehm.. jag ville sova.." försöket va misslyckat och killarna kände mig för bra, och plus den rodnade Emelie.
"Eller leka?" Emma kollade oroligt och lite irriterat på mig. Då gick även en diskussion mellan Emelie och Emma igång på svenska. Först lät båda ganska irriterade på varran men sen hoppa dom runt som småungar med stora leenden påklistrade. Vi andra kollade mest på dom oförstående och försökte förstå vad dom pratade om. Men inte ett skit fatta vi.
"Killar, vi är ledsna. Men vi måste gå tillbaka." sa Emelie ledset men log ändå och kollade på mig.
"Men jaha, Klockan e bara fyra"
"Precis, och tjejer tar låååååång tid på sig att bli tillräckligt snygga för killar som dig" flina Emma och knuffa Emelie i sidan. Ännu mer gloende blickar, såklart.
"Hon e snygg i va som" log jag och följde dom med ut i hallen. Självklart med en nyfiken bror på axeln. Men honom strunta jag i och gick istället fram till Emelie och krama henne samtidigt fick hon en puss på kinden.
"Jag hämtar dig åtta" viska jag i hennes öra. Hon kollade ner sen men det skymmde inte rodnaden. Jag krama om Emma och Bill krama om båda med innan dom lämnade oss.
"OCH VAD VAR DE?" Skrek Bill och knuffa till mig in i köket till de andra när dörren va stängd.
__________________________________________________________________________
Glömde fråga va ni tyckte om textbytet innan med. Så va tycker ni? Jag själv tycker det är bättre :) En del till idag ;) <3
De va de. Klockan va 10 och tjejerna skulle redan hem. Jag som hoppats på att dom skulle stanna och sova hos oss. Fast med tanke på vad som hänt Emelie och dom e i ett främmande land kanske inte de e vad deras föräldrar säger ja till direkt. Vi kände ju inte direkt varan speciellt bra häller. Jag visste inte äns va Emelie hette i efternamn.
"Hey, jag vet inte va du heter i efternamn?" Jag kollade på henne i framsätet brevid mig. Hon kollade ut genom rutan men vände sig när jag pratade med henne.
"Va? Jo, Svederberg" Log hon och rodna lätt. Jag kunde höra Emma fnissa i baksätet.
"Vad?" fråga hon och försökte vara diskret när vi båda kollade bakåt på henne med höjda ögonbryn samtidigt som jag stanna bilen.
"Jag kan inte lämna bilen, som ni kanske förstår. Men ja, vi kanske kan ses imorn?"
"Nej, de e lugnt. Visst, ring mig" hon log när hon hoppa ut bilen och stängde dörren. Jag blev varm i hela kroppen och när jag mött hennes ögon nyss så hade jag blitt så hypnotiserad att jag inte märkt om Emma va kvar i bilen. Jag kollade bak för att se så hon hoppat ur. Hon va inte kvar så jag körde iväg när jag sett att tjejerna kommit innanför hotelldörren.
Hemma satt Bill med David i köket och kollade över lite papper. Jag gick fram till dom och satte mig brevid Bill.
"Tjena" mummla jag och tog ett papper och kollade på de.
"Låttexter? Hm.. jag kan nog sätta ihop lite akord till detta" fortsatte jag. Ingen av dom sa något. "Hallå?" halvskrek jag och knuffa till Bill.
"Ja, jag tänker." sa han irriterat och fixade med papprena.
"Tom, ta de lite lugnt. Vi har hur mycket papper som hällst att gå igenom" David pekade på alla papprena. De va verkligen inte lite papper.
"Nej.. jag ser de. Men va e de?"
"Avtal, intervjuer, låtar, ja lite allt möjligt som måste fixas. Men kolla denna, den går i ganska lugnt tempo tänkte jag" Bill visade mig och David ett papper han hade och den va faktiskt helt okej, men David verkade skeptiskt.
"Ni måste verkligen slå förra albumet. Ni måste göra bättre varje gång."
"Vi gör våran grej" Skrek Bill. "Vi skriver musiken, de e ju faktiskt vi som e artisterna va?"
"Bill för fan, de David säger e sant. Men jag fixar något till den texten för jag gillar den så snackar vi med G:na imorn."
"Jaja" mummla Bill och fortsatte med andra papper efter att jag lagt ner den i fickan. Jag visste faktiskt inte va jag skulle köra för melodi eller någonting, men de kom la när de kom.
"Tom, vakna" sa ett urgullig men ganska tjatig röst. Jag hade fått höra samma mening typ 20 gånger nu.
"Me-en" sucka jag lite frånvarande och vände mig om, igen.
"Kom igen, upp me dej! Killarna ville snacka med dig om något och sen ska du jag, Bill och Ems göra något. Åter igen vände jag mig om, och insåg att rösten tydligen vart Emelies när jag öppnade ögonen.
"Oj, hej, förlåt." sa jag lite oskyldigt "Ems?"
"Emma, jag kom på de igår när vi satt och prata om namn"
"Öh.. okeey" Vem pratar random om namn? Tjejer kanske? Eller va dessa två udda?
"Jaja, kom nu" Hon tog min hand och drog upp mig ur sängen med en ganska bra ansträngning.
"E du klen?" Flina jag retligt och hade redan planerat armbrytning, med Gustav och Georg som domare.
"Nej" Försvara hon sig och ställde sig tätt och kaxigt mot mig. Hon vackla till när våra kroppar möttes och blicken vandrade runt över min bara kropp.
"Wow.. bara boxers" en lätt rodnad täckte hennes kinder.
Mina händer flyttades från ett hängande läge vid mina sidor till hennes höfter och jag kysste henne försiktigt. Innan jag visste va som hänt hade kyssarna blitt hångel. Fast ett ganska oskyldigt sådant. Inte riktigt vad jag var van vid, men jag försökte ta de lugnt med den heta ledsna tjejen framför mig. Inte gå för fort. Ingen av oss skulle vinna på det. Jag får verkligen inte tappa kontrollen som igår. Men de va svårt med hennes trånande och kyssnade på olika ställen.
"Emelie, snälla" jag tryckte bort henne några centimeter, men fortfarande stog hon så jag kunde hålla om henne.
"Vad e de Tom?" Hon kollade på mig oroligt med sina gröna ögon.
"Jag.. , vi måste ta de lugnt okej?" försiktigt drog jag ner henne så vi satt brevid varran i sängen. Hon kollade fortfarande oroligt på mig, men nu innehöll också blicken oförstående. "Jag vill inte att de går för fort så du mår dåligt och att allt förstörs och så. För jag gillar verkligen dig och vill lära känna dig mer. Om du vill då?" Wow, va sa jag? Jag visste inte vad jag ville ju! Hennes ögon vattnades tydligt men hon släppte inte ut tårarna.
"Tom, jag vet inte vart jag ska börja. Tack! Med dig känner jag mig fri och du tar bort allt annat. Jag kan ju tänka på de och så, men i närheten av dig gör det i alla fall inte ont, och du är lätt att prata med. Jag vill gärna fortsätta försöka ha det så." Log hon och pussa mig snabbt på kinden.
"Så, får jag ta med dig ut ikväll då?"
"Vart ska vi?" fråga hon glatt och hoppa runt i rummet så jag brast ut i skratt.
"Dedu. Kom nu så checkar vi de andra."
I köket såg jag Bill sitta med en pizza från ugnen och resten av gänget satt på stolar runt om.
"Morn" mummla Bill me käk i munnen.
"Ni två har verkligen i-inget bordsskick" skratta Georg och kolla på mig och Bill.
"Jag, jag har inte ätit något?"
"Men när du gör de är du värre än Bill" flina Gustav. "Varför tog de så lång tid?" Han lekte med ögonbrynen och alla blickar fångades på mig och Emelie.
"Ehm.. jag ville sova.." försöket va misslyckat och killarna kände mig för bra, och plus den rodnade Emelie.
"Eller leka?" Emma kollade oroligt och lite irriterat på mig. Då gick även en diskussion mellan Emelie och Emma igång på svenska. Först lät båda ganska irriterade på varran men sen hoppa dom runt som småungar med stora leenden påklistrade. Vi andra kollade mest på dom oförstående och försökte förstå vad dom pratade om. Men inte ett skit fatta vi.
"Killar, vi är ledsna. Men vi måste gå tillbaka." sa Emelie ledset men log ändå och kollade på mig.
"Men jaha, Klockan e bara fyra"
"Precis, och tjejer tar låååååång tid på sig att bli tillräckligt snygga för killar som dig" flina Emma och knuffa Emelie i sidan. Ännu mer gloende blickar, såklart.
"Hon e snygg i va som" log jag och följde dom med ut i hallen. Självklart med en nyfiken bror på axeln. Men honom strunta jag i och gick istället fram till Emelie och krama henne samtidigt fick hon en puss på kinden.
"Jag hämtar dig åtta" viska jag i hennes öra. Hon kollade ner sen men det skymmde inte rodnaden. Jag krama om Emma och Bill krama om båda med innan dom lämnade oss.
"OCH VAD VAR DE?" Skrek Bill och knuffa till mig in i köket till de andra när dörren va stängd.
__________________________________________________________________________
Glömde fråga va ni tyckte om textbytet innan med. Så va tycker ni? Jag själv tycker det är bättre :) En del till idag ;) <3
Annons
Visa toppen
Show footer