juni
torsdag 1 mars 2012 bild 2/70
|
Efter att jag hade tänkt en stund, så tog jag en klocka jag trodde skulle kunna passa till hennes mormor. Jag gav den till henne. Hon stod och inspekterade den. Jag kunde inte låta bli att kolla på henne... Hon var så fin. En pirrande, varm och härlig känsla började sprida sig från magen ut i hela kroppen. Alla mina tankar på julklappar eller något annat bara försvann... Mitt hjärta började slå lite snabbare.
"Bill!" sa Tom och tog tag i min arm. Jag vaknade upp ur en lite koma aktig känsla.
"Huh?" frågade jag och tittade på honom. Tjejen tittade på mig.
"Oh my god!" sa hon. Jag tittade på henne.
"You are Bill Kaulitz?" frågade hon. Vilken underbar engelska grammatik...
"Yes..?" jag bet mig i läppen. Hon satte händerna framför munnen och jag såg hur tårögd hon blev. Hon backade försiktigt bort mot disken.
"What’s wrong?" frågade jag oroligt. Hon vände sig om och började snyfta. Tom slog till mig på armen.
"Stupid! She’s a fan! Of course she react like this then!" västa han.
“Ah…" sa jag och gick fram till henne. Jag tog ett försiktigt grepp om hennes arm och vände henne om.
"Hey... Sch.. Take it easy." sa jag tröstande. Hon torkade tårarna.
"Sorry..." sa hon försiktigt. Gud, hon var så jävla söt!
"You don’t have to say sorry!" Kassörskan kom med lite toalettpapper till henne. Hon tog emot det och torkade bort tårarna. Jag strök min hand över hennes rygg för att trösta henne. Tom kom fram till henne.
"Hey sweetie, want a memory of this day?" frågade han.
“Yes…" nickade hon försiktigt.
“Do you have a camera or something?"
“Not a camera, but I have my phone…" sa hon.
“Let me see." Tom pratade med henne som om hon vore ett litet barn. Hon var ömtålig, och det såg han. Hon plockade upp sin mobil.
"How does it work?" frågade han.
“Just like a digital camera. Keep this button, until the picture is taken." Sa hon.
“Ah, okay." Sa Tom och tog hennes mobil. Han gick och ställde sig på tillräckligt långt avstånd för att få med oss. Jag la armarna om henne och lutade mitt huvud mot hennes. Hon kändes så trygg att krama på något vis... När han hade tagit fotot, så visade han oss, sedan ville hon ta ett foto med honom. Jag tog hennes mobil och fotade dem.
"Are you going to pay for that watch?" frågade kassörskan.
“Yes…" sa hon försiktigt och la klockan på disken. Hon betalade för den och fick den omslagen. Hon sa snabbt hejdå till mig och Tom, sedan gick hon. Jag tittade länge efter henne.
Jag och Tom hade handlat klart julklappar och var hemma igen. Jag hade lagt mig i soffan och kollade lite på tv, medan min lilla flicka låg på min mage och halvsov. Noir och Scotty låg på golvet vid granen och vaktade julklapparna. Tom var ute i köket och fixade med de sista julklapparna. Tjejen ifrån affären var i mina tankar hela tiden... Hennes långa vackra hår, hennes mörka fina ögon, hur hon hade reagerat när hon märkte att det var jag... Hon hade varit i mina tankar hela dagen.
"Tänker du fortfarande på den där tjejen i klockbutiken?" frågade Tom. Jag nickade bara. "Tror du att hon skulle kunna vara the right one?" jag ryckte på axlarna. Jag visste inte ett enda dugg om henne, utom att hon var ett Tokio Hotel fan... Men jag hade ändå fått en känsla av kärlek och lycka, under den halvtimmen jag såg henne. Men jag skulle väl antagligen aldrig mer få se henne igen...
Jag fortsatte att kolla på tv. Jag ville träffa henne igen... Bara få höra hennes namn.
Efter att jag hade tänkt en stund, så tog jag en klocka jag trodde skulle kunna passa till hennes mormor. Jag gav den till henne. Hon stod och inspekterade den. Jag kunde inte låta bli att kolla på henne... Hon var så fin. En pirrande, varm och härlig känsla började sprida sig från magen ut i hela kroppen. Alla mina tankar på julklappar eller något annat bara försvann... Mitt hjärta började slå lite snabbare.
"Bill!" sa Tom och tog tag i min arm. Jag vaknade upp ur en lite koma aktig känsla.
"Huh?" frågade jag och tittade på honom. Tjejen tittade på mig.
"Oh my god!" sa hon. Jag tittade på henne.
"You are Bill Kaulitz?" frågade hon. Vilken underbar engelska grammatik...
"Yes..?" jag bet mig i läppen. Hon satte händerna framför munnen och jag såg hur tårögd hon blev. Hon backade försiktigt bort mot disken.
"What’s wrong?" frågade jag oroligt. Hon vände sig om och började snyfta. Tom slog till mig på armen.
"Stupid! She’s a fan! Of course she react like this then!" västa han.
“Ah…" sa jag och gick fram till henne. Jag tog ett försiktigt grepp om hennes arm och vände henne om.
"Hey... Sch.. Take it easy." sa jag tröstande. Hon torkade tårarna.
"Sorry..." sa hon försiktigt. Gud, hon var så jävla söt!
"You don’t have to say sorry!" Kassörskan kom med lite toalettpapper till henne. Hon tog emot det och torkade bort tårarna. Jag strök min hand över hennes rygg för att trösta henne. Tom kom fram till henne.
"Hey sweetie, want a memory of this day?" frågade han.
“Yes…" nickade hon försiktigt.
“Do you have a camera or something?"
“Not a camera, but I have my phone…" sa hon.
“Let me see." Tom pratade med henne som om hon vore ett litet barn. Hon var ömtålig, och det såg han. Hon plockade upp sin mobil.
"How does it work?" frågade han.
“Just like a digital camera. Keep this button, until the picture is taken." Sa hon.
“Ah, okay." Sa Tom och tog hennes mobil. Han gick och ställde sig på tillräckligt långt avstånd för att få med oss. Jag la armarna om henne och lutade mitt huvud mot hennes. Hon kändes så trygg att krama på något vis... När han hade tagit fotot, så visade han oss, sedan ville hon ta ett foto med honom. Jag tog hennes mobil och fotade dem.
"Are you going to pay for that watch?" frågade kassörskan.
“Yes…" sa hon försiktigt och la klockan på disken. Hon betalade för den och fick den omslagen. Hon sa snabbt hejdå till mig och Tom, sedan gick hon. Jag tittade länge efter henne.
Jag och Tom hade handlat klart julklappar och var hemma igen. Jag hade lagt mig i soffan och kollade lite på tv, medan min lilla flicka låg på min mage och halvsov. Noir och Scotty låg på golvet vid granen och vaktade julklapparna. Tom var ute i köket och fixade med de sista julklapparna. Tjejen ifrån affären var i mina tankar hela tiden... Hennes långa vackra hår, hennes mörka fina ögon, hur hon hade reagerat när hon märkte att det var jag... Hon hade varit i mina tankar hela dagen.
"Tänker du fortfarande på den där tjejen i klockbutiken?" frågade Tom. Jag nickade bara. "Tror du att hon skulle kunna vara the right one?" jag ryckte på axlarna. Jag visste inte ett enda dugg om henne, utom att hon var ett Tokio Hotel fan... Men jag hade ändå fått en känsla av kärlek och lycka, under den halvtimmen jag såg henne. Men jag skulle väl antagligen aldrig mer få se henne igen...
Jag fortsatte att kolla på tv. Jag ville träffa henne igen... Bara få höra hennes namn.
Kommentera bilden
12 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/tokiohotelsaga/502623781/
Visa toppen
Visa sidfoten